Utkastet till min transkribering av ett samtal mellan mig och mamma. Hon dissar bönder några gånger till i samtalet (bland annat för att min bror tydligen såg ut som en, haha) och jag roas enormt av just denna del. Som sagt, utkast, jag skall fortfarande lägga till en massa detaljer tror jag... Men ändå. Jag hoppas att det blir detta vi spelar upp för klassen, och inte det som är om Lisas barn! Mamma är kul som fan när hon kommer igång, det är roligare när man hör detta och hör henne imitera böndernas förvirring i kön, deras diss av vårt kaffe och så vidare...

M: Men igår da, hhhhh, alle djävla bönda! Ööeh, ja får tuppjuck!

C: Vicke bönda?!

M: Ja vafan, de va, ngngng, (ohörbart) bönda som va uppe, å så skulle de äte lunch, å då va de så här att de skulle äte dagens lunch så de skulle beställe på stället

C: Aha?

M: Aja, au, för en kille va inne häromdan å de va som de skulle ha bestämt att han skulle ha tatt upp beställninga innan. Aja. Å då när allihopen kom å ställde si i kön va då då höjde ja rösten å sa "jo, det är de å de å de å välje på".

C: Mm!

M: Ja, å så komma de fram tre stycken å så har ja bare bocke av för då har ja samle ihop hele beställningen för de var trettitre stycken

C: Oj

M: Så att Peter fick ut alltihop med en gång i köket, för det är ju lika bra å köre så då. Å så när tre stycken har sagt vad dom ska ha, ja då komma den fjärde: ”Jaha va va de å välje på da?” ”Ja, de va köttgryta, å de va rödspätta å de va hajvis – hawaji – haji? Hawaii, vesuvio å capricciosa.” ”Njaha, ja, va ska jag ha då da?” å så står han å stoppa upp alltihopen för att inte han har bestämt si!

C: Ah va fasen

M: Naj, å så komma de en två-tre stycken till som har bestämt si, så komma liksom den sjunde ella åttonde i kön, såhär ”Njaa, va vad de å välje på da?”Å va fan lyssna dom på?

C: Men dom är bönda, dom har fan gössel i öronen!

M: Avafan! Jag höll på å få dåranfall!

C: Ja

M: Såallafall, å innan, så liksom såhär då, så komma man in sen då när vi äntligen har bare tjoffse upp alle tallrika, Pablo var också förbi vahetade tjugosex stycken pizzabuffé samtidit som ja hade duke för längst bort i trähallen också då da, men dom skulle ju springe me pizza alltså du vet de va skitmycke! Å så komma man inspringande fullasted me tallrika, liksom vi springa verklien å jobba som svin alltså för att de skall fungere såklart

C: men de är väl klart

M: Å för att alle skall få ut sin mat så snabbt som möjligt å få äte tillsammans

C: Ja

M: Ja så säga man såhär ”jaha köttgryta!” då sitta alle dumme gubba där o glor på varandre. ”eeeh, köttgryta!” säga man igen såhär ”ja de va ja de!” ja vemfan e ja? Upp me näven väl! Najmen du vet, man bara får sådär idiotryck!

C: Ja

/paus/

M: å så säga man såhär ”hawaii!” ja å ingen säga nånting. ”ja ja skulle ha capricciosa” jamen de va ju inte de jag frågde efta, ja frågde efta hawaii! Du vet man får dåranfall! Hur dumme i huve är dom? Ja å så bare dom satt där såhär ”ja får man nå kaffe ella är de nånting?” alltså de va skitotrevlige, verkligen

C: Men vadå skulle de bare äte lunch ella skulle de spele å sånt också ella?

M: Naj naj, de börjde å äte lunch halv ett, då var de trettitre stycken, å sen så hade de konferans på eftamiddan så skulle de ha kaffe å bulle såhär, så ja gjorde orning allt de innan jag gick hem då, å sen skulle tjuen stycken utav de här, för de andre skulle åke HEM

C: haha

M: va kvar så och åt bulle å vafan naj ja får öööeh, å sen så åt de oxfilé å grejs på kvällen å hade trevlit å spelde bowling å så här alltså, men alltså, en del de va som så djävla sure gubbsnigla

C: Naj jissus

M: Ja sa de till Steve, för när ja gick där å torkte av å gjorde ordning matsalen efta alle hade gått hem då så satt han där inne å jobbde med datan litegrann å då sa ja såhär ”alltså dom här var riktit djävla bönda” najmen alltså sånedäre fördomsfull så där som man bare tänka hur bönda är för dom va de, för dom va snirpige å snorpige å otrevlige å ja vet inte allt,

C: hm

M: å nu mena inte ja att alle bönda är de utan nu mena ja skällsordet bönda alltså, dom va riktigt djävla bönda.

C: Som bondisarna

M: För sen finns de bönda, å de finns bönda.

Den nittonde har ändå fått en viss innebörd de senaste åren.
Jag blev tillsammans med Patrick den nittonde juli. Jag bad Patrick dra käpprätt åt helvete den nittonde ...maj?
Anna fyller år den nittonde september. Anna dog den nittonde juli. Så... När man helt fridfullt tittar på en kalender och ser att det är den nittonde hajar man ändå till. Inte så att jag känner något särskilt, det är en dag som alla andra, men hjärnan arbetar ändå lite extra med att försöka hantera siffran.

Sedan har jag fobi för 16, 17, 18, 19. Främst för 18. Jag får ångest av att tänka på de siffrorna som pengar. Om jag försöker föreställa mig att vara skyldig någon arton kronor blir jag illamående. Jag skulle långt hellre vara skyldig någon en hundring än arton spänn. Jag vet inte varför, det bara är så.

Mitt turnummer är 3. Eller, tur och tur. Jag gillar siffran tre, och hur den utvecklas: 3, 6, 9, 13, 33, 66, 69, 99.

Siffror är ganska kul. I alla fall när man slipper räkna matematik, matematik gillas icke!
När vi hade haft vår sista lektion i Matte B och därmed i matematik så hade jag, Emma och Hanna fest. Kanske inte direkt fest as such, utan mest ...vi var i en väldigt festlig stämning.
Jag saknar dem, på sätt och vis. Fast mest saknar jag Eric och Leo och veckan innan Irrläror, those were the days!

Nu är det dags att käka lite.

Greg vill att jag skall elopa med honom. Han överöser mig med komplimanger och säger att han utan tvekan skulle lämna Elaine för mig. Han säger att han sparar pengar så att han kan bjuda över mig till Irland, där han vill ge mig saker och supa med mig. Um. Till saken hör att Greg är beväpnad knarklangare... Jag tror att det är en mycket dum idé att åka till Irland och leka med Greg, i alla fall om jag åker ensam. Blir nog inget av med den saken.

Vad konstigt det är att inte ha folk som skämtar med en varje dag och säger att man är vacker. Även fast jag vet att han bara skojade så saknar jag ändå Pablo och hans ständiga komplimangsupptåg. Det fick mig att le, om inte annat. (fast jag ler ju ändå, jag menar inte så)

Tänk vad länge sedan det är någon faktiskt gillade mig. Hoho. Jag var också ung och vacker en gång i tiden. Nu är jag gammal och skruttig och har uppenbarligen passerat bäst före-datum. (eller så är det så att jag har för kort hår)

Duschat. Duscha är knug. Ooh, jag önskar att jag kunde bo i min dusch tillsammans med min säng, dator och iPod. Det hade varit guld värt. <3