Nostalgia
Vad snabbt man kan slitas iväg till när man var fjorton år och olyckligt kär.
Fick en popup på telefonen angående att en gammal barndomsbekant jag var jättekär i hade skrivit på min wall iochmed min födelsedag, och det tog mig direkt tillbaka 13 år i tiden. Bara en sekund då jag var översköljd av minnen, men det räckte.
Oj oj oj :)
Ja. Vi plockar de små känslorna och utreder dem lite under dagen nu. Allt som var bra, allt som var dåligt. Och hur olycklig kärleken än var så var den ju också vacker. Även om hjärtat ville brista så fanns det något väldigt ljuvt i smärtan man kände.
Fick en popup på telefonen angående att en gammal barndomsbekant jag var jättekär i hade skrivit på min wall iochmed min födelsedag, och det tog mig direkt tillbaka 13 år i tiden. Bara en sekund då jag var översköljd av minnen, men det räckte.
Oj oj oj :)
Ja. Vi plockar de små känslorna och utreder dem lite under dagen nu. Allt som var bra, allt som var dåligt. Och hur olycklig kärleken än var så var den ju också vacker. Även om hjärtat ville brista så fanns det något väldigt ljuvt i smärtan man kände.
Spider pride
När jag var liten brukade jag vakna till strax innan de kom och sjöng för mig när jag fyllde år. Jag hörde alltid hur mina syskon kivades om vem som skulle få bära största eller roligaste paketet, hur mamma hyssjade dem och hur pappa otåligt trampade i bakgrunden eftersom han måste till jobbet i tid, födelsedag eller inte.
Sedan kom de i korridoren till mitt rum med sin älskade falsksång och jag kom alltid just då ihåg att jag inte tycker om att vakna av att folk sjunger för mig, så jag gömde mig under täcket för att kunna vakna utan att börja le ansträngt.
Jag saknar den tiden väldigt mycket. Inte bara just för födelsedagarnas skull, utan för att allt var så förbaskat mycket enklare.
Nåväl.
Igår fick jag en sådan där mental bitch slap när jag slentriansurfade till Helagotland.se och läste att från och med igår var alla färjor till Oskarshamn inställda under resten av mars. Men men men, Eric och Elisabeth då?! Ringde Eric och frågade om de skulle via Oskars eller Nynäs, och sedan surade vi tillsammans på telefon och kom fram till att vi skulle höras efter arbetstid för att se vad fasen som skulle göras åt det hela.
Sedan ringde han upp mig en halvtimme senare (en halvtimme jag spenderat åt att gå runt och deppa över det hela) och sade att det hade fixat sig och att Destination Gotland satt in en extrafärja efter midnatt de fick ta istället. Phew.
Jag fick sådant där riktigt fånigt ärkeleende av det hela, så glad blev jag. Jag gick från :( till :D på nolltid, och sedan var allt frid och fröjd igen.
Sjukt bra.
Jag ser väldigt mycket fram emot morgondagen. Tjugofem känns lite som en sådan där milsten i livet, och det är så jag kommer att fira den. Det är därför jag har bjudit in fler än huset egentligen klarar, det är därför jag har lagt ut en djävla massa pengar på sprit och det är därför jag två kvällar i rad har gråtit för att jag är så stressad av allt som måste fixas att jag bara vill gå och gömma mig under täcket.
Det finns alltså väldigt många tillfällen och olika anledningar till att gömma sig under täcket, och det slår aldrig fel.
Täcken är nog lite underskattade.
...man undrar ju lite varför t.ex. superhjältar inte väljer att ha täcken till mantlar istället?
Sedan kom de i korridoren till mitt rum med sin älskade falsksång och jag kom alltid just då ihåg att jag inte tycker om att vakna av att folk sjunger för mig, så jag gömde mig under täcket för att kunna vakna utan att börja le ansträngt.
Jag saknar den tiden väldigt mycket. Inte bara just för födelsedagarnas skull, utan för att allt var så förbaskat mycket enklare.
Nåväl.
Igår fick jag en sådan där mental bitch slap när jag slentriansurfade till Helagotland.se och läste att från och med igår var alla färjor till Oskarshamn inställda under resten av mars. Men men men, Eric och Elisabeth då?! Ringde Eric och frågade om de skulle via Oskars eller Nynäs, och sedan surade vi tillsammans på telefon och kom fram till att vi skulle höras efter arbetstid för att se vad fasen som skulle göras åt det hela.
Sedan ringde han upp mig en halvtimme senare (en halvtimme jag spenderat åt att gå runt och deppa över det hela) och sade att det hade fixat sig och att Destination Gotland satt in en extrafärja efter midnatt de fick ta istället. Phew.
Jag fick sådant där riktigt fånigt ärkeleende av det hela, så glad blev jag. Jag gick från :( till :D på nolltid, och sedan var allt frid och fröjd igen.
Sjukt bra.
Jag ser väldigt mycket fram emot morgondagen. Tjugofem känns lite som en sådan där milsten i livet, och det är så jag kommer att fira den. Det är därför jag har bjudit in fler än huset egentligen klarar, det är därför jag har lagt ut en djävla massa pengar på sprit och det är därför jag två kvällar i rad har gråtit för att jag är så stressad av allt som måste fixas att jag bara vill gå och gömma mig under täcket.
Det finns alltså väldigt många tillfällen och olika anledningar till att gömma sig under täcket, och det slår aldrig fel.
Täcken är nog lite underskattade.
...man undrar ju lite varför t.ex. superhjältar inte väljer att ha täcken till mantlar istället?
Gamla ord
Ord jag tappade när min syster dog. Kanske publicerat det här tidigare, men... Saknat är oändlig, så what the fuck.
Saxat ur helgondagboken, skumt format på det så ni får ursäkta att det ser snedknullat ut.
Saxat ur helgondagboken, skumt format på det så ni får ursäkta att det ser snedknullat ut.
| Anna. | |
| Daterat: Onsdagen den 20:e juli 2005 kl 12:48 | |
| 12:46 Min syster dog igår. Om jag åker hem till lägenheten ikväll skriver jag mer. Om inte så vet ni i alla fall varför jag inte är online. Anna - jag älskar dig så djävla mycket. Snälla, kom tillbaka. Jag klarar inte av det här. |
| Sov sött, älskade syster. | |
| Daterat: Onsdagen den 20:e juli 2005 kl 13:54 | |
| 13:44 Jag trodde aldrig att det skulle kunna kännas såhär. Jag vet vilken enorm ensamhet jag upplevde när jag gjort slut med Patrick, men det är inte på långa vägar något som det här. Jag vill bara kunna ringa henne, om så för en sista gång, och berätta för henne att jag älskar henne, att jag saknar henne, och låta henne förstå hur viktig hon är för mig. Hon har alltid, på sätt och vis, varit en förebild för mig. Hon var vacker, hon var så levande. Det var som Fredrik sade; För henne var det antingen svart eller vitt, hon hade inga gråskalor. Antingen var hon arg, förbannad och rent livsfarligt ilsken, eller så var hon barnsligt glad och skrattade åt allt. På så sätt var hon som ett litet barn, även när hon var 25. Nu blir hon aldrig äldre. Hon somnade igår, och vaknade inte. Två månader innan hon skulle fylla 26. Ingen vet hur eller varför, men efter fredag kanske några frågor kunnat besvarats. Ingen tror dock att hon kan ha tagit livet av sig, men man vet ju aldrig. Jag är så matt. Jag orkar inte gråta mer, mina ögon svider och jag är yr av alla känslostormar. Bodde hemma i nättras, skall hem och bo inatt igen. Jag vill inte vara ensam just nu, inte nu i början. Jag är bara så förtvivlad, så rädd. Jag är så rädd att jag kommer att tappa bort henne, lyckas sudda ut alla minnen av henne; glömma hennes röst. Jag vet inte vad jag skall göra, vad jag skall tänka. Jag vill bara ringa henne. Skicka ett sms. Hälsa på henne. Jag vill krama på henne, prata med henne, trösta henne och skratta med henne. Men ...aldrig mer. Jag klarar inte ens av att se vad som kommer att ske imorgon, i övermorgon. Kommer jag någonsin att kunna sluta gråta över henne? Min älskade syster. Vi var sällan sams, och hon gick mig ofta på nerverna, samtidigt som jag var orolig för henne och hennes leverne. Men vad gör man nu? Jag vill bara att det här skall vara en mardröm. Jag klarar inte ens av att skriva det här inlägget som jag vill. Jag vill ju berätta om henne, om hur mycket jag älskar henne, men... mina skrivna ord kan inte beskriva hur mycket jag sörjer henne. Anna. Jag hoppas att du drömde vackert när du sov. |
| Någon annanstans. | |
| Daterat: Onsdagen den 20:e juli 2005 kl 17:21 | |
| 17:17 Fan fan fan. Det river och sliter, och jag vet inte vad jag skall göra. Det är så slutgiltigt, det finns ingen återvändo. Jag kommer verkligen aldrig mer att få prata med henne. Vad gör man nu? Varför händer det HENNE? Hon har inget gjort för att förtjäna att bara gå bort, så ung. Varför måste det vara så djävla orättvist? (och varför kan jag inte få hålla om henne?) Kommer vi att klara det här? Drömde om döden hela natten. Vart jag än befann mig dog folk omkring mig. (och varje gång meningen ?Anna är död? formas i mina tankar börjar jag gråta. jag vill inte förstå, kan inte.) Det kan inte vara sant. De måste ljuga. Jag har hennes mobilnummer. Jag har bilder på henne. Självklart måste hon finnas? VARFÖR? |
| Requiem/Efterbörd. | |
| Daterat: Torsdagen den 4:e augusti 2005 kl 16:22 | |
| 16:13 ...och så var allt ...slut. Tårar jag inte trodde fanns har jag gråtit idag, men jag har hittat styrka hos min familj. Och när jag äntligen tror att jag kan hantera mig själv, så brister jag ut i ny gråt vid ljudet av mina bröder, min mor, min far och deras sorg. Det gör så ont att se en kista och veta att ens älskade syster ligger däri, att man aldrig mer kommer att få se henne, prata med henne, krama henne. På väg in i kyrkan fick jag panik, började gråta och ville bara vända och gå ut, men mamma drog med mig in. Satt med mamma i ena handen, pappa i andra handen och Ricards arm om mig. Min älskade familj. Min älskade syster. Ny bild på henne i galleriet, en mycket bättre än den förra. Hon var så vacker när hon log. Så otroligt många i kyrkan. Det var så vackert. Blommor och ljus överallt, och ett foto på Anna i mitten. Folk jag glömt fanns där. Annas farmor och farfar, folk från min fars släkt, mina arbetskamrater, Annas gamla vänner, mina vänner. Det var så fint att så många kom, men på sätt och vis ville jag ha vår sorg för oss själva. Det var VÅR Anna, varför måste vi sörja tillsammans med ett trettiotal andra? Nu är det över. Just nu känner jag lugn, även fast mina ögon svider. Idag var sista dagen jag ställdes inför min syster. Från nu framåt kommer hon att vara aska, och en sten. (och jag fick panik och började gråta hysteriskt när vi ställdes framför kistan, att lägga rosor därpå och säga hejdå. jag vill inte säga hejdå, det blir aldrig hejdå. jag bär ju henne med mig hela tiden, hur skall jag då kunna säga farväl?) Och ni frågar hur jag mår. Å ena sidan mår jag ju bra, men... å andra sidan fattas en bit av mig, och jag tror inte att den biten kan komma tillbaka. Jag älskar min syster alldeles för mycket för att kunna må bra. (ni förstår hur jag menar.) Och jag har kramats, kramats, och kramats. Och när man själv fått sina känslor i stiltje, när man själv känner sig behärskad, måste man plötsligt ge tröstande kramar till folk man knappt mött tidigare, knappt hört talas om. Men det var fint att så många kom, att så många brydde sig. Jag kommer att minnas dagen då min syster mötte världen för sista gången. Anna. Tack för att jag fick dela 25 år med dig. Älskar dig nu och för alltid. |
People are people/You set up us the bomb! (2006)
Rubrik: People are people.
Daterat: 2006-07-22 00:16:00
00:11
Jag och Amanda gick ut, tema skoluniform. Och GUDARS SKYMNING, vad är det med er män vad gäller plisserade kjolar, slips och knästrumpor?! ALLA har stirrat, visslat, hojtat, försökt prata med oss, komplimenterat oss för våra kläder, fotograferat oss... Det var till och med en som av någon okänd anledning tog av sig sina byxor för oss. Folk tror oss när vi säger att vi är sjutton, folk frågar om vi verkligen går i skola och har uniform för det, folk har frågat om vi är scouter eller om vi är med i någon sekt. Vi har skrattat i mjugg, sagt att vi är satanister, sagt att vi är sjutton, dissat dem som fan - och ändå ger de inte upp? Allt detta på EN HALVTIMME!!
Blonda flickor i skoluniform är tydligen teh shit. Visserligen är vi ju djävligt heta båda två, men ÄNDÅ!
Imorgon skall vi ha tema korsertter istället, får se ifall det blir bättre eller sämre. ;P
Daterat: 2006-07-22 00:16:00
00:11
Jag och Amanda gick ut, tema skoluniform. Och GUDARS SKYMNING, vad är det med er män vad gäller plisserade kjolar, slips och knästrumpor?! ALLA har stirrat, visslat, hojtat, försökt prata med oss, komplimenterat oss för våra kläder, fotograferat oss... Det var till och med en som av någon okänd anledning tog av sig sina byxor för oss. Folk tror oss när vi säger att vi är sjutton, folk frågar om vi verkligen går i skola och har uniform för det, folk har frågat om vi är scouter eller om vi är med i någon sekt. Vi har skrattat i mjugg, sagt att vi är satanister, sagt att vi är sjutton, dissat dem som fan - och ändå ger de inte upp? Allt detta på EN HALVTIMME!!
Blonda flickor i skoluniform är tydligen teh shit. Visserligen är vi ju djävligt heta båda två, men ÄNDÅ!
Imorgon skall vi ha tema korsertter istället, får se ifall det blir bättre eller sämre. ;P
Saturday, July 22, 2006
You set up us the bomb!All of your base are belong to us!
This is my evening:
I got dressed, school uniform ftw, and got home to Amanda. She got dressed, school uniform, and we biked out to the city. We took a walk through town centre, to get to the harbor, and during that fifteen minutes (max!) walk we got comments from almost everyone we met, guys whistled after us and people stared like there was no tomorrow. Then we bought ice cream and sat on a bench on the beach walk, and that's when the real action began. Everyone who passed by stared, one guy asked us kindly to have his picture taken with him between us on the bench and another guy tried very hard to pick us both up for a club he was going to. (he tried this by complimenting our shoes, our socks, asking if we were scouts, laughing uncomfortably when we said that we were satanists (lol!) and by trying to persuade us to go with him by skipping through subjects very fast) While talking to him, I noticed someone moving behind me, and saw a guy with his pants all down, asking if he could get his picture taken with him like that behind us. We got up and ran off very fast.
Then we heard some guy saying something like we looked like those girls who are in british pr0n movies, but we ignored him. He sucked, anyway.
We got to Effes, were the bartender was very keen on seeing identification for us (Swedish limits for buying booze is 18) and almost didn't believe me when I showed him my ID, telling him I am 22. Some older lady warmly complimented our outfits, and all the d00ds at the place stared - like the rest of the guys already had. Then some guy from the table next to us asked why we were dressed like that - he told us he and his company had been discussing us for a while. We told him we were mormons and that we were scouts, and he looked confused and walked off.
And now I'm home, losing all my respect for the human race. 
Please, tell me: What is the deal with men and blonde girls in school uniforms? No one bothered the girls in high heels and dresses that was so revealing they'd rather go naked, but us? We looked so pristine, like nuns! Allright, our skirts was rather short, but that's that! We didn't show any cleavage, and the only skin visible (except face and hands and such) was our thighs down to our knees! Why does everyone want to pick up a girl looking like she's 16-17 wearing a school uniform?
Comment and let me know, ok?
Go to sleep, little baby (2004)
Rubrik: Go to sleep, little baby.
Daterat: 2004-07-18 22:34:00
22:29
Har kommit på hur jag skall lösa pizzabaket tills jag fått in lite mer rutin på det: Om man förbakar ett par fem pizzor så klarar man sig bra :)
Nu jobbar jag inte förrän onsdag nästa gång. (jag har ont i mina knän)
Imorgon skall jag betala en förfallen räkning. Sedan skall jag bjuda på lägenheten. Whee. Håll tummarna för mig! :)
(jag är hungrig)
Skall städa mitt rum också. Men orka! Plus att om jag skall flytta så kan jag börja packa ner alla mina saker istället för att städa upp dem, *carinalogik*
Ont. Hungrig. Agh.
Idag skrek jag ”fulfitta” till en turist som var dum i huvudet. Då såg hon sur ut, även fast jag satt i en bil när jag sade det. Hörde hon? I vilket fall som så VAR hon en satans fulfitta, idiot! Turister är ett satans pack som bara är till för att göra mig aggressiv om somrarna. Dö!
Nu: Läsa ut del tre i Dödens Port. Sedan läsa halva del fyra, kanske. Whee.
Att vinna Effes, del 2 (2004)
Rubrik: Att vinna Effes, del 2.
Daterat: 2004-07-25 13:09:00
13:01
Ja, utan tvekan, vi var snyggast. Det måste vi ju ha varit - det var ju oss alla raggade på! (och vilken framgång, ikväll fanns det hela ...um... kanske fem? snygga killar, wohoo)
Vi var ju så kawaii. Sjöng hårdrockskaraoke på Effes - Poison och Tainted Love. Vi r0xx0rs (oh my, och just när jag skrev detta, gissa vilken låt som hoppade fram i winamp? Sure thing, Poison!) Detta slår helt klart Borgen med hästlängder! <-- där fick man ju inte sjunga! :(
Vi sjöng Bimbo tillsammans med två rara töser också, som vi sedan dansade med i undervåningen samt åkte på Pickadoll med. Pickadoll var dock inte höjdare, av flera anledningar, så när de andra valde att festa vidare -promenerade- jag hem. Japp, jag gick ENSAM genom Visby, en lördag kväll mitt i turistsäsongen. Höll på att börja gråta efter de första tre minuternas promenadväg, så jag fick Piipi att ringa upp mig - raring! Hade därmed sällskap hela vägen hem, och slapp nästan höra alla kommentarer, ”Öh, snygg kjol!” och ”Shit, kolla vilken snygg brud!”. >_< Leave me be, ye bastards! ’Lest I will maroone ye, y’arrr!
Gillar inte riktigt när folk inte förstår att ja, jag kan hälsa, men that’s it. Försök läsa signalerna, ditt pucko! Jag vill -inte- prata, jag vill -inte- dansa, jag vill prata med Amanda och inte med dig. So long, sucker! *skjuta i huvudet*
Jag minns inte hur mycket poäng det blev igår, men det skall vara plus tre dissningar till ;)
Kvällen var som sagt var en höjdare, så här kul har jag nog aldrig haft när jag gått ut :)
Kul att träffa Jovi också!
Daterat: 2004-07-25 13:09:00
13:01
Ja, utan tvekan, vi var snyggast. Det måste vi ju ha varit - det var ju oss alla raggade på! (och vilken framgång, ikväll fanns det hela ...um... kanske fem? snygga killar, wohoo)
Vi var ju så kawaii. Sjöng hårdrockskaraoke på Effes - Poison och Tainted Love. Vi r0xx0rs (oh my, och just när jag skrev detta, gissa vilken låt som hoppade fram i winamp? Sure thing, Poison!) Detta slår helt klart Borgen med hästlängder! <-- där fick man ju inte sjunga! :(
Vi sjöng Bimbo tillsammans med två rara töser också, som vi sedan dansade med i undervåningen samt åkte på Pickadoll med. Pickadoll var dock inte höjdare, av flera anledningar, så när de andra valde att festa vidare -promenerade- jag hem. Japp, jag gick ENSAM genom Visby, en lördag kväll mitt i turistsäsongen. Höll på att börja gråta efter de första tre minuternas promenadväg, så jag fick Piipi att ringa upp mig - raring! Hade därmed sällskap hela vägen hem, och slapp nästan höra alla kommentarer, ”Öh, snygg kjol!” och ”Shit, kolla vilken snygg brud!”. >_< Leave me be, ye bastards! ’Lest I will maroone ye, y’arrr!
Gillar inte riktigt när folk inte förstår att ja, jag kan hälsa, men that’s it. Försök läsa signalerna, ditt pucko! Jag vill -inte- prata, jag vill -inte- dansa, jag vill prata med Amanda och inte med dig. So long, sucker! *skjuta i huvudet*
Jag minns inte hur mycket poäng det blev igår, men det skall vara plus tre dissningar till ;)
Kvällen var som sagt var en höjdare, så här kul har jag nog aldrig haft när jag gått ut :)
Kul att träffa Jovi också!
Suffer in Silence (2006)
Rubrik: Suffer in silence.
Daterat: 2006-02-19 00:48:00
00:41
Jag hade rätt: Inget annat än kaos väntade mig på jobbet. Trots all kaos har det dock gått bra, och jag har till och med fått beröm för mina pizzor. Dock spenderade jag de första två timmarna med att riva sönder min näsa, eftersom den kliade så infernaliskt. Tror fortfarande att det beror på mjölet, även fast läkarna säger nej... Nu är näsan öm och svidig, och det är fan jag också :P Hoppas verkligen att min näsa kan leka snällt imorgon, orkar inte ha så här förbenat ont i den imorgon igen precis.
Nu är jag i alla fall öm i hela kroppen, så jag skall posta det här och sedan krypa ner i min fina säng och läsa vidare i min bok. Kommer att läsa ut den, så jag får se till att vara smart att ta med nästa del också. Jag undrar om någon någonsin råkar se mig när jag knallar runt naken i min lägenhet på nätterna? Note to self: SKAFFA PYJAMAS FFS! :P
Det är kul att jobba med mamma och pappa. Det är riktigt bra, till och med, eftersom jag verkligen vet precis var jag har dem, och kan lita fullständigt på att de ställer upp så fort jag behöver hjälp. Visserligen vet jag ju att Pablo ALLTID ställer upp, och att de andra också är schyssta; men alla gör ju inte precis alltid det de skall göra, om man säger så. Mams och paps är alltid på rätt plats vid rätt tidpunkt.
För övrigt: klockan har tickat över till söndag. Kan ni tänka er att det har gått sju månader idag? Det kan inte jag... Även fast jag inte kan glömma vilket otroligt knytnävsslag det var, så känns det så avlägset, som en dröm. ...och ibland glömmer jag, och det gör mig rädd. Jag vill inte glömma, jag vill alltid minnas. Kan ni förstå hur otroligt illa man mår när man inser att man nästan glömt sin systers existens? Hur ilsket förtvivlande det är att upptäcka att man levt vidare utan en tanke på henne? Jag vill inte sörja henne alltid, men jag vill inte glömma. Ibland skrämmer jag mig själv.
Älskade.
03:53
Kom på en sak jag ville tillägga. Eller, rättare sagt två saker:
1) Jag minns den skarpa smärtan och chocken när jag insåg att Patrick varit otrogen, och hela mitt uppbrott från honom. Det var en naiv smärta, en barnslig dröm som gick i kras. Jag grät så länge, så mycket, jag trodde att jag fick slut på tårar. Men ...sedan minns jag den smärta jag upplevde när Anna dog, och det var en så otroligt annan upplevelse. Jag jämför verkligen inte händelserna med varandra, utan bara sättet jag faktiskt upplevde dem. Smärtan efter Patrick var knivskarp, sorgen efter Anna var trubbig, döv och tyst. Svårare att stå ut med, faktiskt.
2) Ibland kanske jag glömmer Anna och allt hon var. Ibland vet jag att jag romantiserar den relation vi hade, att jag får för mig att jag skulle ha kunnat prata med henne om saker jag faktiskt inte alls hade kunnat nämna för henne, och det kanske skall vara så. Det jag faktiskt minns bäst av det hela är sekunderna då pappa berättade för mig. Jag minns lukter, hur ljuset låg i köket, vilka som var omkring, allt. Det snurrar runt mig som i en mobil, det gör mig nästan yr, men just de sekunderna minns jag med sådan skärpa att det förvånar mig. Man skulle kunna tro att man stängde av alla sina sinnen i det ögonblicket, men på något vis skärptes de in extremo. Vad beror det på?
Sova nu, men jag är pigg. Fan.
Daterat: 2006-02-19 00:48:00
00:41
Jag hade rätt: Inget annat än kaos väntade mig på jobbet. Trots all kaos har det dock gått bra, och jag har till och med fått beröm för mina pizzor. Dock spenderade jag de första två timmarna med att riva sönder min näsa, eftersom den kliade så infernaliskt. Tror fortfarande att det beror på mjölet, även fast läkarna säger nej... Nu är näsan öm och svidig, och det är fan jag också :P Hoppas verkligen att min näsa kan leka snällt imorgon, orkar inte ha så här förbenat ont i den imorgon igen precis.
Nu är jag i alla fall öm i hela kroppen, så jag skall posta det här och sedan krypa ner i min fina säng och läsa vidare i min bok. Kommer att läsa ut den, så jag får se till att vara smart att ta med nästa del också. Jag undrar om någon någonsin råkar se mig när jag knallar runt naken i min lägenhet på nätterna? Note to self: SKAFFA PYJAMAS FFS! :P
Det är kul att jobba med mamma och pappa. Det är riktigt bra, till och med, eftersom jag verkligen vet precis var jag har dem, och kan lita fullständigt på att de ställer upp så fort jag behöver hjälp. Visserligen vet jag ju att Pablo ALLTID ställer upp, och att de andra också är schyssta; men alla gör ju inte precis alltid det de skall göra, om man säger så. Mams och paps är alltid på rätt plats vid rätt tidpunkt.
För övrigt: klockan har tickat över till söndag. Kan ni tänka er att det har gått sju månader idag? Det kan inte jag... Även fast jag inte kan glömma vilket otroligt knytnävsslag det var, så känns det så avlägset, som en dröm. ...och ibland glömmer jag, och det gör mig rädd. Jag vill inte glömma, jag vill alltid minnas. Kan ni förstå hur otroligt illa man mår när man inser att man nästan glömt sin systers existens? Hur ilsket förtvivlande det är att upptäcka att man levt vidare utan en tanke på henne? Jag vill inte sörja henne alltid, men jag vill inte glömma. Ibland skrämmer jag mig själv.
Älskade.
03:53
Kom på en sak jag ville tillägga. Eller, rättare sagt två saker:
1) Jag minns den skarpa smärtan och chocken när jag insåg att Patrick varit otrogen, och hela mitt uppbrott från honom. Det var en naiv smärta, en barnslig dröm som gick i kras. Jag grät så länge, så mycket, jag trodde att jag fick slut på tårar. Men ...sedan minns jag den smärta jag upplevde när Anna dog, och det var en så otroligt annan upplevelse. Jag jämför verkligen inte händelserna med varandra, utan bara sättet jag faktiskt upplevde dem. Smärtan efter Patrick var knivskarp, sorgen efter Anna var trubbig, döv och tyst. Svårare att stå ut med, faktiskt.
2) Ibland kanske jag glömmer Anna och allt hon var. Ibland vet jag att jag romantiserar den relation vi hade, att jag får för mig att jag skulle ha kunnat prata med henne om saker jag faktiskt inte alls hade kunnat nämna för henne, och det kanske skall vara så. Det jag faktiskt minns bäst av det hela är sekunderna då pappa berättade för mig. Jag minns lukter, hur ljuset låg i köket, vilka som var omkring, allt. Det snurrar runt mig som i en mobil, det gör mig nästan yr, men just de sekunderna minns jag med sådan skärpa att det förvånar mig. Man skulle kunna tro att man stängde av alla sina sinnen i det ögonblicket, men på något vis skärptes de in extremo. Vad beror det på?
Sova nu, men jag är pigg. Fan.
Nya bilder. (2002)
Nya bilder.
Lör 1 jun 2002 21:00
13:52
Pratade i telefon tre timmar i går natt. Anders ringde klockan 00:00, vi lade på 02:43.
Så... Jag borde enligt all världens regler ha minst 45:- bonus (inte för att den är viktig när det gäller att prata telefon, men det känns som om de pengarna kan underlätta för mig om JAG vill ringa på ngn, anders t.ex.) men den dumma subban på comviq säger hela tiden ”Du har fjorrrtonnn kronor” och låter slibbigt överlägsen. Sådant gör mig mordisk. Skall se om jag fått min bonus i morgon, annars ringer jag och klagar.
Detta är inte första gången comviq snuvar mig på bonus.
Skall kanske ta kort sedan, så att jag får visa upp min fina klänning. Dvs, om jag lyckas övertala mamma eller Ricard att hålla i kameran. Jag lovade ju anders att jag skulle ta kort (enda sättet att få honom att ge mig kort på honom när han är sminkad) så jag har inte så mycket till val antar jag.
Nu känns livet bra igen. Jag är god vän med alla ”mina” pojkar, och jag saknar inte de borttappade så mycket längre, även fast det ibland kan kännas väldigt tomt...
Men just nu är som sagt allt bra.
Hejdå.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
16:41
Fem nya bilder i galleriet. Så såg jag ut när jag gick och handlade. Jag skrämde två små flickor och så var det en pojke som raggade på mig. Mycket roande :D
Lör 1 jun 2002 21:00
13:52
Pratade i telefon tre timmar i går natt. Anders ringde klockan 00:00, vi lade på 02:43.
Så... Jag borde enligt all världens regler ha minst 45:- bonus (inte för att den är viktig när det gäller att prata telefon, men det känns som om de pengarna kan underlätta för mig om JAG vill ringa på ngn, anders t.ex.) men den dumma subban på comviq säger hela tiden ”Du har fjorrrtonnn kronor” och låter slibbigt överlägsen. Sådant gör mig mordisk. Skall se om jag fått min bonus i morgon, annars ringer jag och klagar.
Detta är inte första gången comviq snuvar mig på bonus.
Skall kanske ta kort sedan, så att jag får visa upp min fina klänning. Dvs, om jag lyckas övertala mamma eller Ricard att hålla i kameran. Jag lovade ju anders att jag skulle ta kort (enda sättet att få honom att ge mig kort på honom när han är sminkad) så jag har inte så mycket till val antar jag.
Nu känns livet bra igen. Jag är god vän med alla ”mina” pojkar, och jag saknar inte de borttappade så mycket längre, även fast det ibland kan kännas väldigt tomt...
Men just nu är som sagt allt bra.
Hejdå.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
16:41
Fem nya bilder i galleriet. Så såg jag ut när jag gick och handlade. Jag skrämde två små flickor och så var det en pojke som raggade på mig. Mycket roande :D
Monsterkatt?/Ont (2002)
Monsterkatt? / Ont.
Fre 3 maj 2002 10:26
08:08
Hm. Katten min skrämde slag på mig igår. Ena sekunden låg han vid fotändan av min säng, nästa sekund låg han bredvid mig. Kan tillägga att min katt är vrålfet, så att ha förflyttat sig den sträckan (ung. två meter) på några få sekunder utan att jag märker det är omöjligt. Alltså: Vad gjorde min katt och varför märkte jag det inte?
Fick i alla fall för mig att han var en spökkatt och var lite rädd för honom ett slag. -Jag har allt för livlig fantasi.
Inte deppig mer.
10:25
Alltså, seriöst, det känns som om jag kommer att svimma snart. Har sådan mensvärk att jag bara vill gråta eller dö.
Knarkade i mig tre ipren 400, vilket inte hjälpte minsta lilla, så Hanna ville ge mig en av sina naproxen. Dock gick vi till skolsyster för att kolla om det skulle vara farligt att ta en naproxen i samband med tre ipren, och hon blev helt chockad över att jag knarkat så mycket ipren idag.
Mian ben är helt darriga och jag är helt borta i huvudet. Vet inte vad jag skall ta mig till... Någon som har ett tips eller två?
Kan tillägga att jag för var gång jag får mens får värre och värre mensvärk, vilket ger mig stark ångest och något som närmast liknar skräck dagarna innan jag får mens.
Post scriptum: Det är som vanligt inte flickan i filmen som skrivit brevet.
Fre 3 maj 2002 10:26
08:08
Hm. Katten min skrämde slag på mig igår. Ena sekunden låg han vid fotändan av min säng, nästa sekund låg han bredvid mig. Kan tillägga att min katt är vrålfet, så att ha förflyttat sig den sträckan (ung. två meter) på några få sekunder utan att jag märker det är omöjligt. Alltså: Vad gjorde min katt och varför märkte jag det inte?
Fick i alla fall för mig att han var en spökkatt och var lite rädd för honom ett slag. -Jag har allt för livlig fantasi.
Inte deppig mer.
10:25
Alltså, seriöst, det känns som om jag kommer att svimma snart. Har sådan mensvärk att jag bara vill gråta eller dö.
Knarkade i mig tre ipren 400, vilket inte hjälpte minsta lilla, så Hanna ville ge mig en av sina naproxen. Dock gick vi till skolsyster för att kolla om det skulle vara farligt att ta en naproxen i samband med tre ipren, och hon blev helt chockad över att jag knarkat så mycket ipren idag.
Mian ben är helt darriga och jag är helt borta i huvudet. Vet inte vad jag skall ta mig till... Någon som har ett tips eller två?
Kan tillägga att jag för var gång jag får mens får värre och värre mensvärk, vilket ger mig stark ångest och något som närmast liknar skräck dagarna innan jag får mens.
Post scriptum: Det är som vanligt inte flickan i filmen som skrivit brevet.
Blondes have more fun! (2006)
Rubrik: Blondes have more fun!
Daterat: 2006-02-01 01:58:00
01:45
Jag var ute och promenerade med Anja i två timmar. Hon bor på Länna, så jag tog vägen över Säve hem och började fundera. Det är mörkt, natt, och snö, vilket fick mig att minnas den gången jag och Patrick var och såg Sagan om de två Tornen och jag låste mig ute. Jag hade tagit med nyckelknippan, men av någon anledning jag inte minns plockat av och lämnat själva husnyckeln hemma, vilket jag kom på kvart i tre på natten. (jag minns inte mycket av slutet på den filmen, jag var helt förtvivlad över nyckelmissen vid tillfället.) Patrick erbjöd mig att sova hos honom, men jag hade lektion jag var tvungen att ta med saker inför på morgonen, och pappa skulle ju ändå åka hemifrån vid sex, SÅ kallt kunde det ju inte vara att sitta på trappen i två och en halv timme. Jag trodde även att vi hade dynor liggande på verandan på baksidan, vilket det visade sig att vi inte alls hade när jag väl kom hem. Satte mig på trappen ändå, klädd i för tunn jacka och trasiga vantar, och väntade. Efter en halvtimme-fyrtiofem minuter grät jag hysteriskt för att jag var så kall och ensam, men jag ville banne mig INTE ringa på så att jag väckte hela familjen - varför skulle de lida för att jag var korkad?
Det slutade med att jag ringde Patrick, och snyftande berättade för honom hur mycket jag frös och hur illa jag mådde av att sitta där. Sedan cyklade jag så snabbt jag kunde i snöstormen, genom hela djävla stan, hem till honom, där han tog emot mig med öppen famn, en varm säng och en kopp varm o’boy. Fick sjukanmäla mig dagen därpå - somnade vid halv sex och skulle gå upp sju :P
Vad jag älskade honom då.
Hur jag undviker och föraktar honom nu.
Saker och ting förändras. Folk som betytt allt för mig sjunker snabbt i graderna; många jag sagt ”jag älskar dig!” till (vänner, den enda pojke jag sagt det till är Patrick) vill jag inte ens kännas vid idag. Möter jag dem på stan går jag över till andra sidan eller tittar distinkt åt ett annat håll. Är det det faktum att jag är säkrare i mig själv, mer stabil och stark, som gör mig så kall, eller har jag bara blivit en sämre människa?
Jag vet inte, jag.
Idag tog jag ett relativt stort beslut i affären: jag har nu gjort mitt bästa för att färga mitt hår i min naturliga hårfärg. Ja, det är en väldigt tråkig färg, men jag har undrat i tio år hur jag skulle ha sett ut om jag låtit bli att färga, och nu vet jag någorlunda. Vill låta det vara såhär ett tag; låta håret vila som fan, se hur länge jag står ut med att vara JAG med denna färg :P Så illa är det inte, bortsett från att det för tillfället skiftar i grönt då och då :P
Färgningen är väldigt jämn, så färgar jag i det en gång till borde det vara perfekt. Skall låta det vila några dagar, dock.
Jag är blond. Mörkblond, skulle jag vilja kalla det, men enligt färgboxen heter färgen kort och gott blond. Jag har inte ljusblont hår, jag har samma färg i håret som på mina ögonbryn - och för en gångs skull passar de verkligen till mitt hår! Trots att färgen är trist tycker jag ändå att det ser bra ut - kanske kan jag lyckas liva upp min trista hårfärg trots allt. Vi får se. Skall försöka fixa lite bilder så att ni får se - jag gissar att ni är ganska nyfikna, åtminstone. Jag vet att jag skulle vara det, om inte annat :P
Plockade upp mitt WoW-spelande idag igen. Nelf. Igen. Vi får se hur länge det håller den här gången :P
För övrigt tackade vi av Kjell på jobbet - skall bli intressant att se hur det blir utan honom. Blir det sämre, blir det bättre? Jag gillade att jobba med Kjell; han har många dåliga sidor, men när han är bra är han bra!
Nu skall jag ta med mig senaste numret av Pondus och krypa till sängs - Anja kommer förbi imorgon efter lunch och pratar lajv med mig när jag städar.
Måste ha rent på torsdag - vi tänkte se på MST3k och dricka sprit då :)
God natt!
Daterat: 2006-02-01 01:58:00
01:45
Jag var ute och promenerade med Anja i två timmar. Hon bor på Länna, så jag tog vägen över Säve hem och började fundera. Det är mörkt, natt, och snö, vilket fick mig att minnas den gången jag och Patrick var och såg Sagan om de två Tornen och jag låste mig ute. Jag hade tagit med nyckelknippan, men av någon anledning jag inte minns plockat av och lämnat själva husnyckeln hemma, vilket jag kom på kvart i tre på natten. (jag minns inte mycket av slutet på den filmen, jag var helt förtvivlad över nyckelmissen vid tillfället.) Patrick erbjöd mig att sova hos honom, men jag hade lektion jag var tvungen att ta med saker inför på morgonen, och pappa skulle ju ändå åka hemifrån vid sex, SÅ kallt kunde det ju inte vara att sitta på trappen i två och en halv timme. Jag trodde även att vi hade dynor liggande på verandan på baksidan, vilket det visade sig att vi inte alls hade när jag väl kom hem. Satte mig på trappen ändå, klädd i för tunn jacka och trasiga vantar, och väntade. Efter en halvtimme-fyrtiofem minuter grät jag hysteriskt för att jag var så kall och ensam, men jag ville banne mig INTE ringa på så att jag väckte hela familjen - varför skulle de lida för att jag var korkad?
Det slutade med att jag ringde Patrick, och snyftande berättade för honom hur mycket jag frös och hur illa jag mådde av att sitta där. Sedan cyklade jag så snabbt jag kunde i snöstormen, genom hela djävla stan, hem till honom, där han tog emot mig med öppen famn, en varm säng och en kopp varm o’boy. Fick sjukanmäla mig dagen därpå - somnade vid halv sex och skulle gå upp sju :P
Vad jag älskade honom då.
Hur jag undviker och föraktar honom nu.
Saker och ting förändras. Folk som betytt allt för mig sjunker snabbt i graderna; många jag sagt ”jag älskar dig!” till (vänner, den enda pojke jag sagt det till är Patrick) vill jag inte ens kännas vid idag. Möter jag dem på stan går jag över till andra sidan eller tittar distinkt åt ett annat håll. Är det det faktum att jag är säkrare i mig själv, mer stabil och stark, som gör mig så kall, eller har jag bara blivit en sämre människa?
Jag vet inte, jag.
Idag tog jag ett relativt stort beslut i affären: jag har nu gjort mitt bästa för att färga mitt hår i min naturliga hårfärg. Ja, det är en väldigt tråkig färg, men jag har undrat i tio år hur jag skulle ha sett ut om jag låtit bli att färga, och nu vet jag någorlunda. Vill låta det vara såhär ett tag; låta håret vila som fan, se hur länge jag står ut med att vara JAG med denna färg :P Så illa är det inte, bortsett från att det för tillfället skiftar i grönt då och då :P
Färgningen är väldigt jämn, så färgar jag i det en gång till borde det vara perfekt. Skall låta det vila några dagar, dock.
Jag är blond. Mörkblond, skulle jag vilja kalla det, men enligt färgboxen heter färgen kort och gott blond. Jag har inte ljusblont hår, jag har samma färg i håret som på mina ögonbryn - och för en gångs skull passar de verkligen till mitt hår! Trots att färgen är trist tycker jag ändå att det ser bra ut - kanske kan jag lyckas liva upp min trista hårfärg trots allt. Vi får se. Skall försöka fixa lite bilder så att ni får se - jag gissar att ni är ganska nyfikna, åtminstone. Jag vet att jag skulle vara det, om inte annat :P
Plockade upp mitt WoW-spelande idag igen. Nelf. Igen. Vi får se hur länge det håller den här gången :P
För övrigt tackade vi av Kjell på jobbet - skall bli intressant att se hur det blir utan honom. Blir det sämre, blir det bättre? Jag gillade att jobba med Kjell; han har många dåliga sidor, men när han är bra är han bra!
Nu skall jag ta med mig senaste numret av Pondus och krypa till sängs - Anja kommer förbi imorgon efter lunch och pratar lajv med mig när jag städar.
Måste ha rent på torsdag - vi tänkte se på MST3k och dricka sprit då :)
God natt!
Snela Katen (2004)
Rubrik: Snela katen.
Daterat: 2004-06-28 16:15:00
16:10
Men ffs: Varför förstår inte folk att om jag distinkt vägrar att svara på ”flört”-sms, eller vad man nu skall kalla det, så är det för att jag inte är det minsta intresserad? Fick detta idag: ”Du är världens 8:e underverk”, Stefan, sms, 13:25. Meeeeeen. Jag trodde att han fattat vinken och givit upp. Hur blir man av med oönskade beundrare? Jag vill ju inte vara elak heller, vi är trots allt med i samma lajvfölje, så det kan ju vara dumt att bitcha som fan mot honom. Men jag trodde att min taktik i att inte svara på sms:en var en bra idé... Tji fick jag. Suck.
Var på stan en sväng. Hittade saker jag verkligenverkligenverkligen vill ha, bland annat en dvd-box med hela första säsongen av Twin Peaks. Får spara pengar till den... Panta flaskor, eller något. Skall ju sälja lite av mina skor, så jag kan nog skrapa ihop pengar. Får se när jag kommer hem från KiR, hur min ekonomi är då också. Kanske har jag råd? (”Cooper, you remind me today of a small, mexican Chi-hua-hua!”) (nawwww, agent Cooper!)
Fredrik fyller arton idag. Han fick beste presentene av mig: En dvd med Sommarhajk och Goliat, och en dvd med massa Elvis-musikvideos. Jag är beste systern ^_^
16:26
HELVETE! Nu har han till och med reggat sig på helgon! *ångest* Jag gjorde genast de inlägg där hans sms nämns till EGP-inlägg, dang darn. Detta är illa, fan om han börjar skriva till mig. Svårare att igga någon som skriver i ens gästbok, än folk som skickar sms >_<
Får fejka att jag har pojkvän, eller något. :(
17:26
Hrr, han har kollat på typ alla mina bilder. Morr, jag vill inte ha honom på min sida ens! Civil status blev raskt ändrat till ”inte intresserad” (helgon är väl ändå fel ställe att ragga... se gårdagens inlägg, *host*) eftersom singel kan tolkas som ...öppet för förslag. Ewwww.
Daterat: 2004-06-28 16:15:00
16:10
Men ffs: Varför förstår inte folk att om jag distinkt vägrar att svara på ”flört”-sms, eller vad man nu skall kalla det, så är det för att jag inte är det minsta intresserad? Fick detta idag: ”Du är världens 8:e underverk”, Stefan, sms, 13:25. Meeeeeen. Jag trodde att han fattat vinken och givit upp. Hur blir man av med oönskade beundrare? Jag vill ju inte vara elak heller, vi är trots allt med i samma lajvfölje, så det kan ju vara dumt att bitcha som fan mot honom. Men jag trodde att min taktik i att inte svara på sms:en var en bra idé... Tji fick jag. Suck.
Var på stan en sväng. Hittade saker jag verkligenverkligenverkligen vill ha, bland annat en dvd-box med hela första säsongen av Twin Peaks. Får spara pengar till den... Panta flaskor, eller något. Skall ju sälja lite av mina skor, så jag kan nog skrapa ihop pengar. Får se när jag kommer hem från KiR, hur min ekonomi är då också. Kanske har jag råd? (”Cooper, you remind me today of a small, mexican Chi-hua-hua!”) (nawwww, agent Cooper!)
Fredrik fyller arton idag. Han fick beste presentene av mig: En dvd med Sommarhajk och Goliat, och en dvd med massa Elvis-musikvideos. Jag är beste systern ^_^
16:26
HELVETE! Nu har han till och med reggat sig på helgon! *ångest* Jag gjorde genast de inlägg där hans sms nämns till EGP-inlägg, dang darn. Detta är illa, fan om han börjar skriva till mig. Svårare att igga någon som skriver i ens gästbok, än folk som skickar sms >_<
Får fejka att jag har pojkvän, eller något. :(
17:26
Hrr, han har kollat på typ alla mina bilder. Morr, jag vill inte ha honom på min sida ens! Civil status blev raskt ändrat till ”inte intresserad” (helgon är väl ändå fel ställe att ragga... se gårdagens inlägg, *host*) eftersom singel kan tolkas som ...öppet för förslag. Ewwww.
Sweden Rock Festival (2004)
Rubrik: Sweden Rock Festival.
Daterat: 2004-06-14 13:35:00
13:05
Hemkommen, at last. Resan hem tog ju bara 14 timmar. Hade inte ens mobilen igång på hemresan, den stendog, så jag kunde inte roa mig med sms heller. Well now, här följer nu min redovisning över SRF: Musiken, folket, alltet.
Som gotlänning måste man påbörja resandet way tidigare än fastlänningarna, jag fick åka till sthlm redan i tisdags. Bodde hos systra mi och hennes fästman, det var ganska trevligt. Anna hade gjort supergod köttfärssås så jag åt väldigt mycket och somnade mätt.
Kom i bra tid till festivalbussen dagen därpå, hamnade efter en omflyttning bredvid Björn, som jag började prata med efter halva resan. Kan helt lugnt säga att Björn är det absolut socialaste jag någonsin stött på. Han och hans vänner Markus och Lina bjöd in mig att bo granne med dem, vilket jag uppskattade som fan. (Tack som fan, helt enkelt! ;))
Fick ont i knäna av att bära kängor hela resan, men wtf. Fick skavsår också, för den delen.
Simon dök upp på området vid nio, då hade vi andra redan varit där i fyra timmar. Slagit upp tält, hälsat på folk, hämtat ut våra band. (Var över och hälsade på Kalle och Helena, trevlich)
På torsdagen letade jag rätt på Anders och hans bror, yay. Hängde med dem resten av festivalen, tack som fan. Ingrid kom dit på fredagen, men vi stötte inte på varandra förrän på lördag morgon då hon gick runt på gratiscampingen. Hon hängde med och badade iaf, det var trevligt. Det var helt klart fin badstrand på festivalen, något jag skall se till att minnas till nästa gång. (skall då ta med hela två handdukar, istället för att försöka klara mig på en. det var faktiskt kallt att komma upp ur vattnet för att ställa sig i skuggan och skaka.)
Såg mängder med folk som gick runt med Knutby-relaterade tröjor: ”Born and raised in KNUTBY”, ”Åsa Waldau ROCKS”, ”Helge Fossmo” och så vidare. Haha, jag trodde att det bara var jag och polarna som roade oss på det viset på Knutbys bekostnad? Well now, man lär sig något nytt varje dag, helt klart. .)
Hm, vad mer kan man berätta? Jag sov halva festivalen. Hade min privata kudde på två ben, tack som fan! Anders har helt klart en sovvänlig kropp. ^_^ Sov stående på Helloween- och Europe-konserterna. Sov liggande på Children of Bodom-konserten, samt mellan de flesta andra konserterna.
Har fått soleld på näsan och ena bröstet, ondska! Dang darn! ...men det går nog över. Lyckades ju skydda resten av kroppen med min solskyddsfaktor 60, så den fungerade ju ganska bra i alla fall.
Band jag sett:
TORSDAG
Lumsk (way!)
Astral Doors (haha, skitkasst!)
The Haunted (jodå, helt klart bra :))
Paragon (öh, såg jag dem?)
Entombed (ett av festivalens bästa framträdanden, imho)
Helloween (eh, som sagt, jag sov)
Judas Priest (seriöst, hur tufft är det inte att se fyra poliser nodda till Breaking the Law?!)
FREDAG
Beseech (heh, inte särskilt bra live)
Opeth (ett annat av de bättre framträdena)
Carnal Forge (eller har jag bara inbillat mig att vi såg dem?!)
Lake of Tears (efter mycket tjat från Björn såg vi dem, men njae... ”goth metal”?)
Monster Magnet/Exodus (liiiite)
(härefter var det meningen att vi skulle sett Scorpions, men jag och Anders och Anton gick och lade oss istället. vid två steg vi upp och promenerade ner till stranden tillsammans med Simon och Björn. Björn simmade ut och försökte fånga en svan... Eh. Hihi. Tack som fan!)
LÖRDAG
Lost Horizon (och hans röst ÄR verklig!)
Narnia (jovars)
Children of Bodom (bra band, även fast jag somnade.)
Nightwish (bortsett från regnet så... illa när regnet är så stort att det räcker med två droppar för att man skall vara dyngsur >.<)
Europe (faktiskt riktigt bra. Tack som fan, Anders, som lånade ut tröjan åt mig :))
Allmänna citat:
”Du kan få vara mitt djur, så kan vi låtsas att du är sjuk!” - Simon försöker komma på hur vi skall komma in i den stängda kiosken.
”Tack som fan!” ev. ”Tack som fan, Sweden!” - Frekvent använt av diverse band, till stor del Lake of Tears. Blev snabbt ett standarduttryck.
”Är det inte du som är Tarja?!” - någon allmänt skum påverkad snubbe som såg i syne när jag kom ut ur tältet.
”Det är min flagga!” - tältgranne som försökte få mig att tro att flaggan jag själv tillverkat i själva verket var hans.
(antar att jag får nämna Anders ordvitsar här också, om så bara som en parentes.)
Allmänt pack:
Den tjocka bruden i koooort kjol på restaurangen vid havet. Eeeeeewh!
Simons punkarpolare. Seriöst, hur fan kan man försöka resa ett tält när a) man är för full för att stå på sina fötter och b) ens polare ligger insvept i tältduken och försöker sova?
Falufolket. ”Du var en sådan där jude som sprang runt och sade Sieg heil hela tiden”. Eeh, o-keeej...
Punkarfolket som spelade samma djävla band om och om igen hela nätterna. (seriöst, om någon ens NÄMNER den där djävla runka balle-låten för mig får jag tokryck!)
Killen som föll på mig så att jag tappade nästan all min pasta och nästan hela min läsk på marken när jag var dödshungrig och törstig som fan. (Men tusen tack Björn, för att du lyckades charma pastatjejen så att jag fick nytt! Tack som fan!)
Hemresan gick bra. Sov nästan hela bussturen, och somnade ganska snabbt på båten också. Blev uppringd av Björn två gånger vid kvart i tre och tre när jag kommit hem, efter att ha skickat ett sms där jag skrev att jag nyss kommit hem. Social kille, ne?
Trött nu. Skall gå och duscha och sedan äta mat och packa. Eller nja, äta först. Ich habe Hunger.
Svarar på alla de trettio gästboksinläggen och de fem mailen ikväll, när jag kommit hem från jobbet.
Anders, Simon, Björn, Ingrid, Lina, Markus, Anton:
TACK SOM FAN :)
\A/ Wisbyhooden 4 R34L.
Daterat: 2004-06-14 13:35:00
13:05
Hemkommen, at last. Resan hem tog ju bara 14 timmar. Hade inte ens mobilen igång på hemresan, den stendog, så jag kunde inte roa mig med sms heller. Well now, här följer nu min redovisning över SRF: Musiken, folket, alltet.
Som gotlänning måste man påbörja resandet way tidigare än fastlänningarna, jag fick åka till sthlm redan i tisdags. Bodde hos systra mi och hennes fästman, det var ganska trevligt. Anna hade gjort supergod köttfärssås så jag åt väldigt mycket och somnade mätt.
Kom i bra tid till festivalbussen dagen därpå, hamnade efter en omflyttning bredvid Björn, som jag började prata med efter halva resan. Kan helt lugnt säga att Björn är det absolut socialaste jag någonsin stött på. Han och hans vänner Markus och Lina bjöd in mig att bo granne med dem, vilket jag uppskattade som fan. (Tack som fan, helt enkelt! ;))
Fick ont i knäna av att bära kängor hela resan, men wtf. Fick skavsår också, för den delen.
Simon dök upp på området vid nio, då hade vi andra redan varit där i fyra timmar. Slagit upp tält, hälsat på folk, hämtat ut våra band. (Var över och hälsade på Kalle och Helena, trevlich)
På torsdagen letade jag rätt på Anders och hans bror, yay. Hängde med dem resten av festivalen, tack som fan. Ingrid kom dit på fredagen, men vi stötte inte på varandra förrän på lördag morgon då hon gick runt på gratiscampingen. Hon hängde med och badade iaf, det var trevligt. Det var helt klart fin badstrand på festivalen, något jag skall se till att minnas till nästa gång. (skall då ta med hela två handdukar, istället för att försöka klara mig på en. det var faktiskt kallt att komma upp ur vattnet för att ställa sig i skuggan och skaka.)
Såg mängder med folk som gick runt med Knutby-relaterade tröjor: ”Born and raised in KNUTBY”, ”Åsa Waldau ROCKS”, ”Helge Fossmo” och så vidare. Haha, jag trodde att det bara var jag och polarna som roade oss på det viset på Knutbys bekostnad? Well now, man lär sig något nytt varje dag, helt klart. .)
Hm, vad mer kan man berätta? Jag sov halva festivalen. Hade min privata kudde på två ben, tack som fan! Anders har helt klart en sovvänlig kropp. ^_^ Sov stående på Helloween- och Europe-konserterna. Sov liggande på Children of Bodom-konserten, samt mellan de flesta andra konserterna.
Har fått soleld på näsan och ena bröstet, ondska! Dang darn! ...men det går nog över. Lyckades ju skydda resten av kroppen med min solskyddsfaktor 60, så den fungerade ju ganska bra i alla fall.
Band jag sett:
TORSDAG
Lumsk (way!)
Astral Doors (haha, skitkasst!)
The Haunted (jodå, helt klart bra :))
Paragon (öh, såg jag dem?)
Entombed (ett av festivalens bästa framträdanden, imho)
Helloween (eh, som sagt, jag sov)
Judas Priest (seriöst, hur tufft är det inte att se fyra poliser nodda till Breaking the Law?!)
FREDAG
Beseech (heh, inte särskilt bra live)
Opeth (ett annat av de bättre framträdena)
Carnal Forge (eller har jag bara inbillat mig att vi såg dem?!)
Lake of Tears (efter mycket tjat från Björn såg vi dem, men njae... ”goth metal”?)
Monster Magnet/Exodus (liiiite)
(härefter var det meningen att vi skulle sett Scorpions, men jag och Anders och Anton gick och lade oss istället. vid två steg vi upp och promenerade ner till stranden tillsammans med Simon och Björn. Björn simmade ut och försökte fånga en svan... Eh. Hihi. Tack som fan!)
LÖRDAG
Lost Horizon (och hans röst ÄR verklig!)
Narnia (jovars)
Children of Bodom (bra band, även fast jag somnade.)
Nightwish (bortsett från regnet så... illa när regnet är så stort att det räcker med två droppar för att man skall vara dyngsur >.<)
Europe (faktiskt riktigt bra. Tack som fan, Anders, som lånade ut tröjan åt mig :))
Allmänna citat:
”Du kan få vara mitt djur, så kan vi låtsas att du är sjuk!” - Simon försöker komma på hur vi skall komma in i den stängda kiosken.
”Tack som fan!” ev. ”Tack som fan, Sweden!” - Frekvent använt av diverse band, till stor del Lake of Tears. Blev snabbt ett standarduttryck.
”Är det inte du som är Tarja?!” - någon allmänt skum påverkad snubbe som såg i syne när jag kom ut ur tältet.
”Det är min flagga!” - tältgranne som försökte få mig att tro att flaggan jag själv tillverkat i själva verket var hans.
(antar att jag får nämna Anders ordvitsar här också, om så bara som en parentes.)
Allmänt pack:
Den tjocka bruden i koooort kjol på restaurangen vid havet. Eeeeeewh!
Simons punkarpolare. Seriöst, hur fan kan man försöka resa ett tält när a) man är för full för att stå på sina fötter och b) ens polare ligger insvept i tältduken och försöker sova?
Falufolket. ”Du var en sådan där jude som sprang runt och sade Sieg heil hela tiden”. Eeh, o-keeej...
Punkarfolket som spelade samma djävla band om och om igen hela nätterna. (seriöst, om någon ens NÄMNER den där djävla runka balle-låten för mig får jag tokryck!)
Killen som föll på mig så att jag tappade nästan all min pasta och nästan hela min läsk på marken när jag var dödshungrig och törstig som fan. (Men tusen tack Björn, för att du lyckades charma pastatjejen så att jag fick nytt! Tack som fan!)
Hemresan gick bra. Sov nästan hela bussturen, och somnade ganska snabbt på båten också. Blev uppringd av Björn två gånger vid kvart i tre och tre när jag kommit hem, efter att ha skickat ett sms där jag skrev att jag nyss kommit hem. Social kille, ne?
Trött nu. Skall gå och duscha och sedan äta mat och packa. Eller nja, äta först. Ich habe Hunger.
Svarar på alla de trettio gästboksinläggen och de fem mailen ikväll, när jag kommit hem från jobbet.
Anders, Simon, Björn, Ingrid, Lina, Markus, Anton:
TACK SOM FAN :)
\A/ Wisbyhooden 4 R34L.
Sorgen är en ensam fågel (2004)
Ny kategori, här publiceras gamla dagboksinlägg av allehanda karaktär.
Rubrik: Sorgen är en ensam fågel.
Daterat: 2004-05-29 22:29:00
22:24
...och det jag inte förstår är varför han måste vara så djävla vacker? Såg honom idag. Jag saknar honom. Vill inte att det skall vara såhär, vill krypa in i hans varma famn igen. Jag är inget bra på att vara singel, jag måste ha någon att kramas med.
Det högg till i mig när jag såg honom. Fan. Tror att han såg mig också, men jag vet inte. Var ledsen förut, men det känns bättre nu. Nu har jag mitt syprojekt att försöka koncentrera mig på. Måste hålla tankarna stilla, försöka att inte bli överraskad av dem (men de ligger och väntar, och när jag minst anar trycker de ner mig under ytan så att jag inte får luft).
Jag vill prata ut med någon. Ha någon som erbjuder sig att verkligen lyssna, låta mig berätta allt jag behöver få av mitt hjärta. Någon som sitter stilla och håller min hand, och som håller om mig när tårarna kommer. (för de kommer att komma)
Det är för mycket känslor på en gång. Jag klarar inte av att reda ut det, jag är så förvirrad. I ena sekunden känner jag mig fri och närmast lycklig, i nästa är jag oh så ensam och förtvivlan sköljer över mig. Om jag bara kunde radera bort honom helt, så att jag slipper sakna.
Rubrik: Sorgen är en ensam fågel.
Daterat: 2004-05-29 22:29:00
22:24
...och det jag inte förstår är varför han måste vara så djävla vacker? Såg honom idag. Jag saknar honom. Vill inte att det skall vara såhär, vill krypa in i hans varma famn igen. Jag är inget bra på att vara singel, jag måste ha någon att kramas med.
Det högg till i mig när jag såg honom. Fan. Tror att han såg mig också, men jag vet inte. Var ledsen förut, men det känns bättre nu. Nu har jag mitt syprojekt att försöka koncentrera mig på. Måste hålla tankarna stilla, försöka att inte bli överraskad av dem (men de ligger och väntar, och när jag minst anar trycker de ner mig under ytan så att jag inte får luft).
Jag vill prata ut med någon. Ha någon som erbjuder sig att verkligen lyssna, låta mig berätta allt jag behöver få av mitt hjärta. Någon som sitter stilla och håller min hand, och som håller om mig när tårarna kommer. (för de kommer att komma)
Det är för mycket känslor på en gång. Jag klarar inte av att reda ut det, jag är så förvirrad. I ena sekunden känner jag mig fri och närmast lycklig, i nästa är jag oh så ensam och förtvivlan sköljer över mig. Om jag bara kunde radera bort honom helt, så att jag slipper sakna.