Zombie - Devouring brains since 1984

Så, jag verkar ju vara igång med bloggandet igen. Fram till imorgon, om inte annat. Imorgon kommer jag att vara i Kävlinge typ hela dagen och städa ur min etta, så att den är renstädad när jag skall lämna över den till köparen om en månad. Blir nog inte så mycket mer bloggande idag, ikväll skall Kent, Christian och Fredenberg hit och leka vampyrkortspel med oss, det blir trevligt. Kent skall äta här, så jag behöver komma på något klurigt att tillaga till mat ikväll. Blir väl någon form av kött-med-sås, men än är inte sista ordet sagt! Planen är i alla fall att jag skall orka bygga kladdkaka till spelet sedan, och det är jag såpass sugen på att det med stor sannolikhet blir av.

Skall slå in lite paket om en liten stund, har städat av tv-rummet nu så det ser till och med nästan bra ut, haha. Hade jag orkat hade jag kunnat ta kort, men det är ingen så stor deal så orka :P Ni får försöka föreställa er två soffor, två fåtöljer, tre golvlampor, stort soffbord, åtta bokhyllor, tre matbordsstolar staplade på en skitstor byrå... Och en himla massa kärlek :)

Nu lyssnar jag på Rednex. Zombiezambo har massor av konstig musik i sin dator, haha, så jag lyssnar och minns nittiotalet med allt vad det var. Minns ni när det var jätteinne med utsvängt? Det var typ ...-94 eller något sådant. Jag hade en jättefin midjekort blå genomskinlig blus med stora rosor på, den hade jag linne under och så utsvängda byxor till. Då var jag cool! :D
Borde ladda hem lite sådana där gamla nittiotalsplattor. Rednex, Just D, Pandora, MoDo... Oooh, party!
När vi var på Lenas födelsedagsfest så var vi inte helt överrens med resten av befolkningen om vad vi skulle lyssna på, så plötsligt var vi inne och gömde oss hos hennes inneboende där vi hade nittiotalsdisco via Youtube hela kvällen. Lite nittiotal, lite åttiotal, massor av kärlek! (Kärleken är viktig, folk)

Hihihihihihi :D

Apropå musiken i Kärleks dator: OMFG MODERN TALKING OCH SEXY SEXY LOVER! :D
Skall se om jag hittar den på Youtube ^^

Tecken på mitt kommande tillstånd av pur galenskap:
Jag pratar med tv:n.

Tidigt idag. Igår gick jag upp halv elva, idag strax vid åtta. Nu ser jag på Dr. Phil (höhö) och sitter med Nya Lilla Gumman i knät. Vi fixade lite här i vardagsrummet igår, och nu har mina saker integreras med Zombiezambos, och trots att det fortfarande råder ett visst kaos här men samtidigt så känns det ...fint och mysigt. Lite mysig belysning, lite mer av mina saker här på hyllorna... Jag trivs lite ^^
Så, sitter nu alltså i soffan och myser med min rosa lilla gullunge i knät. ("Hör på henne, hon hörs knappt. Hon andas så försynt här bredvid!" Nya Lilla Gumman såg på AvP med oss igår ^^)

Läser lite i min hemliga blogg. Den där som bara ett fåtal fick läsa. Jag minns inte ens vad jag hade för lösenord till den så jag fick hacka mig in :D
Jag vaknar varje dag och är så lugn inombords och bara ...trivs. Ren lycka. Jag tror allvarligt talat att jag aldrig har varit såhär glad och nöjd tidigare. Visst, det saknas saker. Jag har ingen här i Helsingborg att umgås med, och det tär på mig. Jag saknar att umgås med Lotta och Caroline, men de bor så långt bort och har inte tid att umgås med mig varje gång jag känner mig ensam. Men utöver att jag ibland saknar lite social tillfredsställelse så är allt bra.
Jag hade aldrig överlevt mammas och pappas separation om det inte hade varit för Kärleksmonstret. Jag vill inte ens föreställa mig ensam i ettan i Kävlinge med telefonen mot örat och det beskedet rungande mellan väggarna. Istället stod jag med båda fötterna på golvet i Zombiezambons trea, med hans armar omkring mig och kände att jag slapp falla. Det var fint :)

I julklapp önskar jag mig en ny mobiltelefon. Jag hittade en som verkade intressant, så efter lite surfande efter bättre bilder på den så kom jag fram till att det var en bra mobil som jag lätt skulle ha nöje utav. Vi får se, skall skicka länk till pappa senare. Kanske, kanske inte.
Undrar om jag tänker börja slå in julklappar idag... Vi får se. Jag gillar att ha dem oinslagna, jag gillar att ha dem inslagna.

Och ständigt roande fråga till Eric och Leo: "Vill du ha ditt paket inslaget?" ^^

Men dang nabbit också! Seriöst, här hittar man en sjukt bra julklapp att lysa upp sin älskades jul med, och vad händer? Den kommer att levereras samma dag jag far till vinterön. Hallå? Med min tur innebär detta inte att den levereras sådär lägligt runt tiosnåret på förmiddagen, utan förmodligen en vacker timme efter att jag har placerat min bum på bussen mot Ängelholms flygplats. I ren panik mailade jag Kärleksmonster för att säga att om han var tvungen att ta emot paketet får han banne mig hålla nyfikenheten i styr och inte alls snegla på paketet ens om livet hängde på det!
Har jag tur i oturen ringer de mig, säger "Halloj där, Zombie! Är du hemma och kan ta emot en leverans?" och jag kan förklara läget för dem; paketet är till min zambo, snälla pula in det på Ica och lämna en avi så trallar jag dit och hämtar det så snart jag lämnat gotländsk mark, pretty please." Det hade varit stabilt och bra. Det handlar ju inte alls om att jag inte skulle lita på Zombiezambon, utan helt enkelt att hur kul är det egentligen att få skriva på sin egen julklappsföljesedel? Det lär ju stå eller gå att antyda av märket/paketet/leverantören vad det är för något.

Världen vill förstöra mina julklappsidéer. LET'S SPRÄNG IT!

Angående julklappar åt andra hållet:
I inlägget före detta publicerade jag min önskelista. Vad mer jag önskar mig som inte står på listan är Frasier säsong 10 och 11 samt en cykel. Kanske en ny mobiltelefon, men hittar banne mig ingen jag riktigt gillar. Får se ifall jag kanske skulle kunna få en mobiltelefon i 24-årspresent.

Apropå presenter, är det sant att folk tycker att det är helt stört om man önskar sig inflyttningspresenter till inflyttningsfesten? Jag trodde grejen med inflyttningsfester var att man skulle ge folk en gåva för lyckat boende yatta yatta. Vi önskar oss lakan, men Älsktrollet säger att folk inte alls tänker ge oss något. Jag har alltid med mig presenter när jag går bort, det blir ju trevligare så. Och när jag hade inflyttningsfest i Visby fick jag massor av bra saker. Hm... Jaja, så länge folk inte skitar ner lägenheten så. :/
Jag tänker ändå önska mig lakan :(

Fick förminskas lite, se den större varianten här.

Köpte lite mer julklappar idag efter jobbet. Trött i kroppen efter tung dag på jobbet (as usual) samt långpromenad fram och tillbaka till GW Store (med litet stopp i Gallerian på vägen). Allmänt dregel, först på Åhléns över deras underbara julkulor, och sedan på GW över typ ...allt. Vi hade tänkt köpa Vampire-lekar, men de hade inga hemma. Jäsiken!

Såg på Top Model, vilket jag egentligen inte gillar på svenska. Vendela Kirsebom verkar helt körd, och ikväll så behöll de den enda av dem som är ruggigt ...well... osnygg. Varför inte behålla den som i alla fall var någorlunda söt av dem, istället? Märkliga människor. Jag saknar ändå amerikanska Top Model, enda dokusåpan värd att se. Snygga bilder och roliga intriger.
I alla fall. Imorgon är det Lyxfällan och mys på soffan igen, och på fredag skall vi ha besök. Lördag blir det städa lägenhet i Kävlinge och söndag julbak så hinner jag med det innan jag far hem över jul :)

Nu kom en naken man och klappade på mig så nu skall jag sluta skriva och kika lite på honom istället. Hoho :3

Någongång vid elva gick jag till sängs, vid tolv vaknade jag och reagerade på avsaknaden av varm manskropp vid min sida, och den totala tystnaden i lägenheten. Skickade ett sms, och plötsligt stod han vid fotändan. Efter lite äventyrande i storrummet (vi var på jakt efter något som luktar konstigt därinne, men kan inte för våra liv hitta något) kröp vi tillsammans ner i sängens värme igen. Nästipp mot nästipp, ibland ihopsmälta ryggradar och delad hud, låg vi någon timme och pratade. Om oss, framtiden, om vad vi tycker och vill och uppskattar hos den andre. Sedan somnade vi båda leende, med våra armar och ben slingrade om varandra.

Idag skall jag jobba igen. Det blir femte passet den här månaden; ypperligt! Blir lite slantar i julkassan :)
Jobba är kul: Jag har något att göra, jag får socialisera lite, jag tjänar pengar och jag känner lite människovärde. Enda nackdelen (bortsett från saker jag råkar störa mig på, samt en väldigt värkande kropp vid hemgång) är att jag inte kan äta lunch med Kärleksmonster. Vi äter ju alltid lunch tillsammans; Han, jag och Debbie Travis. Idag blir det han, kanske Debbie. Fast jag tvivlar på att han ser på det när han äter själv, jag misstänker att han leker med Tryggtorkel istället.

Vi får kela ikväll istället.
Om inte annat tänker jag utnyttja honom att applicera Tigerbalsam på mig när jag ömmar under aftonen. Jobba är som sagt kul, men min rygg är inte alltid på lekhumör.

Nu handlar allt om Narnia och Harry Potter och gud vet vad. När jag var liten räckte det med snö utanför fönstret för att det skulle kännas magiskt i rummet. Jag och mamma pratade en dag, jag tror det var i somras eller kanske rentav i våras, och hon sade "Från och med nu blir det mindre och mindre snö om åren, och om inte allt för lång tid skall vi vara glada om det kommer snö ens i Norrland".
Den lilla meningen har legat och grott i min skalle ett tag nu. När jag var barn så handlade vintern om snö. Det började snöa redan i mitten av november snön låg kvar över hela julen (gärna med klassisk julaftonssnö över juldagarna) och började smälta så smått till slutet av februari. Lagom till min födelsedag i slutet av mars var snön borta och vårblommorna började kika fram. Mommo brukade ge mig en bukett blåsippor när jag fyllde år, blåsippor har alltid varit "min" blomma.

Numera?
Ingen snö. Vi trampar snart in i december, julklapparna är köpta och närapå inslagna, resor hem och tillbaka för julfirande är bokade och betalda och julkalendrarna är redan placerade på tv-hyllan i alla hem. Men var är snön? Här i Skåne har vi regn, som bäst. Inga stora vita flarn som faller, bara stora tunga iskalla droppar.
Jag saknar snön. Jag saknar kritvita landskap som man med nöd och näppe kunde ta sig igenom för att snön låg för djup kring pjäxorna på en, jag saknar behovet av termobyxor och riktigt tjocka vantar, att ha iskalla men knallröda kinder när man till slut kom instyltande i hemmet efter en dag man spenderat i någon av backarna med en pulka och sina syskon.
Jag saknar att bli väckt av mamma som glatt och förväntansfullt upplyser "Det snöar!" och att bygga snögubbar, snölyktor och att göra snöänglar. Ni vet själva hur otroligt vackert det är med levande ljus i snö, hur magisk man känner sig när man står i sitt fönster och trycker sina små händer mot fönstret samtidigt som nästippen gnuggas fram och tillbaka över rutan när man försöker se alla små snöväsen som bara MÅSTE finnas därute.

Det finns inga barn nu. De finns i planer, men det kommer att dröja några år innan de finns inom oss eller utom oss. I vilket fall som så kommer våra barn att lyssna storögt på oss när vi berättar om snöbollskrig, ljudet av snö som knastrar under kängan på en och hur rädd man alltid var att ens pulka skulle fara hela vägen ut på vägen när man for ner för backen. Snö kommer att bli deras myt, det där som de inte riktigt tror på fast vi visar dem bilder av oss som barn i snön. "Här är mamma och morbror när de bygger snögubbe!" "Här är pappa och farmor i skidspåret!".
Har ni sett filmen Blast from the Past med Brendan Fraser? Om inte, se den. Vad jag ville ha sagt här är; I filmen finns en sekvens då Adams (Brendan) far försöker förklara för honom hur baseball går till, eftersom Adam aldrig varit utanför bunkern de lever i. Fadern försöker och försöker förklara, men Adam missförstår hela tiden och kan inte alls ta till sig vad fadern säger. Är det min son, min dotter i framtiden? En oförstående och oskuldsfull liten, som gör sitt bästa för att greppa något som är totalt oförståeligt för henne?

Jag saknar snö.

Läser lite bloggar och drömmer om saker. Borde städa, borde duscha, borde göra något annat än att sitta här och uggla. Men ...jag känner ingen motivering alls, om jag skall vara ärlig. Egentligen vill jag ju orka storstäda så att lägenheten är skinande ren när Kärleksmonster kommer hem från jobbet om tre timmar, men ...orka. Funderar på att orka städa lite under kvällen; på grund av vårt flyttkaos så skall de leka vampyrer hos Christian istället för här, vilket lämnar mig ensam i en tom lägenhet. Då hinner jag ju städa lite. Göra honom glad. Jag tycker om att göra honom glad, se hans fina ögon lysa upp i pur glädje.

Idag på lunchen gav jag honom en serietidning han saknar i sin samling. Transformers #2 från 1987.
Jag tycker om att ge honom presenter, att visa honom att han är såpass viktig för mig som han är. Ibland tror jag att han är viktigast av alla, faktiskt.

Ibland smyger sig tanken på: Saknar jag någonsin V och S? Var de någonsin såpass viktiga för mig att jag kan känna sorg över att de bröt med mig när jag valde Kärleksmonstret före dem och deras "vänskap"? Och sedan skrattar jag till, rullar med ögonen och ler glatt åt tanken att jag har det så mycket bättre nu. Deras så kallade vänskap var lätt värd att offras för detta, tro mig. Även om något skulle hända och jag skulle förlora mitt Monster... still worth it.
With that said, nu släpar jag mig till duschen.

Vi får se om jag faktiskt börjar blogga igen nu. Kanske, kanske inte.

Zombie: Älskade Kärleksmonster, finns det någon möjlighet att jag kan övertala dig att åka med ut på Väla när du har slutat?
Kärlekmonster: Självklart gör jag det.

Han vill göra saker med mig. Han har inget emot att när han kommer hem efter en seg dag på jobbet åka buss med mig i en halvtimme för att lalla runt på ett köpcentrum för att hitta julklappar till sin och min familj. Väl därute bär han mina tunga kassar, värmer mina små kalla händer i sina och bara ...finns till.
När vi blir hungriga slår vi oss ner utanför McDonalds och existerar i samma lilla bubbla, han och jag. Vi diskuterar barn och framtid, och vi är på samma spår. Ingen känner att det är minsta konstighet i att diskutera hur mycket våra framtida barn skall ha i veckopeng, eller varför de inte kommer att få köpa mobil förrän de blivit lite äldre. Det bara är vår sanning, det är vad vi andas. Förståelse för varandra och en otröttlig kärlek.

I helgen slet han och hans underbara systrar som djur tillsammans med mig för att tömma min lägenhet i Kävlinge, eftersom den är såld nu. Han fick ont, men låtsas om inget. "Du är värd det" frustar han fram, och jag känner mig så hemsk som bad honom om hjälp från början.

Igår och idag har jag beställt hans julklappar. Jag hoppas att han blir glad över dem, men det tror jag allt. I vårt kaotiska hem (ni skulle se det! vi har möbler staplade på varandra i vardagsrummet, och i köket kan man inte se köksgolvet för alla kassar och kartonger!) så finns det ändå alltid stiltje, där vi kan stå tätt intill varandra och bara finnas.

Själv önskar jag mig säsong 10 och 11 av Frasier, samt Zombie survival guide. Skall säga det till min mor när hon ringer mig senare ikväll.

FÖR ÖVRIGT så är Zombie på ön mellan natten den 11:e december och arla morgon den 17:e.

En smärre uppdatering.

Trött på bloggen just nu. Pausar, som ni kanske märker.
I'll be back.

Ord jag tappade när min syster dog. Kanske publicerat det här tidigare, men... Saknat är oändlig, så what the fuck.
Saxat ur helgondagboken, skumt format på det så ni får ursäkta att det ser snedknullat ut.

---

Anna.

Daterat: Onsdagen den 20:e juli 2005 kl 12:48

12:46 Min syster dog igår. Om jag åker hem till lägenheten ikväll skriver jag mer. Om inte så vet ni i alla fall varför jag inte är online. Anna - jag älskar dig så djävla mycket. Snälla, kom tillbaka. Jag klarar inte av det här.

---

Sov sött, älskade syster.

Daterat: Onsdagen den 20:e juli 2005 kl 13:54

13:44 Jag trodde aldrig att det skulle kunna kännas såhär. Jag vet vilken enorm ensamhet jag upplevde när jag gjort slut med Patrick, men det är inte på långa vägar något som det här. Jag vill bara kunna ringa henne, om så för en sista gång, och berätta för henne att jag älskar henne, att jag saknar henne, och låta henne förstå hur viktig hon är för mig. Hon har alltid, på sätt och vis, varit en förebild för mig. Hon var vacker, hon var så levande. Det var som Fredrik sade; För henne var det antingen svart eller vitt, hon hade inga gråskalor. Antingen var hon arg, förbannad och rent livsfarligt ilsken, eller så var hon barnsligt glad och skrattade åt allt. På så sätt var hon som ett litet barn, även när hon var 25. Nu blir hon aldrig äldre. Hon somnade igår, och vaknade inte. Två månader innan hon skulle fylla 26. Ingen vet hur eller varför, men efter fredag kanske några frågor kunnat besvarats. Ingen tror dock att hon kan ha tagit livet av sig, men man vet ju aldrig. Jag är så matt. Jag orkar inte gråta mer, mina ögon svider och jag är yr av alla känslostormar. Bodde hemma i nättras, skall hem och bo inatt igen. Jag vill inte vara ensam just nu, inte nu i början. Jag är bara så förtvivlad, så rädd. Jag är så rädd att jag kommer att tappa bort henne, lyckas sudda ut alla minnen av henne; glömma hennes röst. Jag vet inte vad jag skall göra, vad jag skall tänka. Jag vill bara ringa henne. Skicka ett sms. Hälsa på henne. Jag vill krama på henne, prata med henne, trösta henne och skratta med henne. Men ...aldrig mer. Jag klarar inte ens av att se vad som kommer att ske imorgon, i övermorgon. Kommer jag någonsin att kunna sluta gråta över henne? Min älskade syster. Vi var sällan sams, och hon gick mig ofta på nerverna, samtidigt som jag var orolig för henne och hennes leverne. Men vad gör man nu? Jag vill bara att det här skall vara en mardröm. Jag klarar inte ens av att skriva det här inlägget som jag vill. Jag vill ju berätta om henne, om hur mycket jag älskar henne, men... mina skrivna ord kan inte beskriva hur mycket jag sörjer henne. Anna. Jag hoppas att du drömde vackert när du sov.

---

Någon annanstans.

Daterat: Onsdagen den 20:e juli 2005 kl 17:21

17:17 Fan fan fan. Det river och sliter, och jag vet inte vad jag skall göra. Det är så slutgiltigt, det finns ingen återvändo. Jag kommer verkligen aldrig mer att få prata med henne. Vad gör man nu? Varför händer det HENNE? Hon har inget gjort för att förtjäna att bara gå bort, så ung. Varför måste det vara så djävla orättvist? (och varför kan jag inte få hålla om henne?) Kommer vi att klara det här? Drömde om döden hela natten. Vart jag än befann mig dog folk omkring mig. (och varje gång meningen ?Anna är död? formas i mina tankar börjar jag gråta. jag vill inte förstå, kan inte.) Det kan inte vara sant. De måste ljuga. Jag har hennes mobilnummer. Jag har bilder på henne. Självklart måste hon finnas? VARFÖR?

---

Requiem/Efterbörd.

Daterat: Torsdagen den 4:e augusti 2005 kl 16:22

16:13 ...och så var allt ...slut. Tårar jag inte trodde fanns har jag gråtit idag, men jag har hittat styrka hos min familj. Och när jag äntligen tror att jag kan hantera mig själv, så brister jag ut i ny gråt vid ljudet av mina bröder, min mor, min far och deras sorg. Det gör så ont att se en kista och veta att ens älskade syster ligger däri, att man aldrig mer kommer att få se henne, prata med henne, krama henne. På väg in i kyrkan fick jag panik, började gråta och ville bara vända och gå ut, men mamma drog med mig in. Satt med mamma i ena handen, pappa i andra handen och Ricards arm om mig. Min älskade familj. Min älskade syster. Ny bild på henne i galleriet, en mycket bättre än den förra. Hon var så vacker när hon log. Så otroligt många i kyrkan. Det var så vackert. Blommor och ljus överallt, och ett foto på Anna i mitten. Folk jag glömt fanns där. Annas farmor och farfar, folk från min fars släkt, mina arbetskamrater, Annas gamla vänner, mina vänner. Det var så fint att så många kom, men på sätt och vis ville jag ha vår sorg för oss själva. Det var VÅR Anna, varför måste vi sörja tillsammans med ett trettiotal andra? Nu är det över. Just nu känner jag lugn, även fast mina ögon svider. Idag var sista dagen jag ställdes inför min syster. Från nu framåt kommer hon att vara aska, och en sten. (och jag fick panik och började gråta hysteriskt när vi ställdes framför kistan, att lägga rosor därpå och säga hejdå. jag vill inte säga hejdå, det blir aldrig hejdå. jag bär ju henne med mig hela tiden, hur skall jag då kunna säga farväl?) Och ni frågar hur jag mår. Å ena sidan mår jag ju bra, men... å andra sidan fattas en bit av mig, och jag tror inte att den biten kan komma tillbaka. Jag älskar min syster alldeles för mycket för att kunna må bra. (ni förstår hur jag menar.) Och jag har kramats, kramats, och kramats. Och när man själv fått sina känslor i stiltje, när man själv känner sig behärskad, måste man plötsligt ge tröstande kramar till folk man knappt mött tidigare, knappt hört talas om. Men det var fint att så många kom, att så många brydde sig. Jag kommer att minnas dagen då min syster mötte världen för sista gången. Anna. Tack för att jag fick dela 25 år med dig. Älskar dig nu och för alltid.

Old news, roar mig fortfarande:

---

Saker som är svåra att säga när du är full:

- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du är full:

- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du är full:

- Tack men jag vill inte ha sex.
- Nej, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ.

Inte sovit ett skit i natt. Och idag skall jag jobba. Ja, det känns ju djävligt värt.
Fan fan fan. Känner mig bara grinig och sur och hängig och trött.

Skit.

Dåligt bloggat de senaste dagarna. Well, jag har haft feber och har ägnat mig åt att fundera ut olika sätt att dekapitera mig själv. Det blev inget av med dekapiteringen, men drömma får man ju...

På frågan "Vad gjorde ni i helgen?" kan jag och Kärleksmonster stolt svara "Vi målde WH40K-gubbar tillsammans" och sedan kan vi väldigt internt fnissa åt vårt färgval. Utan att avslöja för mycket har jag årtusendets straffklapp på gång, och jag hoppas verkligen att den framkallar såväl ångestskrin som en tanke på hur mycket kärlek det ligger bakom en sådan välplanerad och krånglig straffklapp. Tro mig, detta är inget man slänger iväg en helg på bara sådär, inte.

Vi har även spelat lite datorspel, sett på film och sovit i vår nybäddade säng med det UNDERBARA TÄCKET(tm). Vi var ju på Jysk häromdagen och köpte nytt täcke. I onsdags, tror jag till och med. Vi har ju under en evighet nu delat på ett vanligt 150-täcket, vilket resulterar i att endera av oss vaknar mitt i natten och fryser då den andra har stulit hela täcket. Vi har kommit fram till att detta är ett problem, och därför har vi nu ett 210-täcke. Eller 200, jag är inte helt säker. Täcket är i alla fall precis så brett det borde vara, och vi slipper båda sova kalla.
Enda nackdelen är att det inte finns samma behov av att sova tätt intill varandra längre, och i alla fall jag känner mig ledsen när jag vaknar till och han ligger en armsbredd bort, vänd mot väggen. Nåväl. Jag slipper frysa i alla fall.

Idag skall jag måla klart, försöka få iväg ett brev till mommo, samt förbereda mig mentalt inför morgondagens arbetspass på Amica. Jobbar tisdag, torsdag, torsdag. Jag behöver ju extrapengarna; pappas julklapp går på tvåtusen kronor, mammas på minst femhundra och jag har inte ens kommit på vad jag vill ge Kärleksmonster än. Jag vet vad han önskar sig, men ...jag vill ju komma på den perfekta julklappen utan att köpa något han vill ha. Öh, alltså, jag vill ju SJÄLV komma på precis vad han önskar sig och överraska honom med det. Jag har alltid tyckt det är roligast att komma på sjukt bra presenter till folk utan att de behöver önska sig det.
Vi får se hur det blir med allt.

Nuvarande planer för julen är dock som följer:

• Skippa eX, trots Laibach och Grendel.
• Åka till Gotland redan den elfte eller tolfte.
• Åka tillbaka hem till Skåne den typ sjuttonde eller artonde.

På Gotland skall jag hinna med följande:

• Fira jul med pappa. Förmodligen julbord.
• Fira jul med mamma, mommo och Ricard. Mys hemma i huset.
• Träffa Eric och de delar av det "gänget" som är på ön och tillgängliga.
• Träffa Ida.

Det låter kanske inte mycket. Men OMG, jag känner mig redan stressad över allt. Mycket på grund av att jag vet hur det kommer att bli med mommo. :/

Jaja, måla gubbar och koppla bort julstress ett tag. För ja, det stressar mig som fan att tänka på allt som skall hinnas med. När jag kommer hem från Gotland skall jag hinna julstäda, handla julmat, julbaka det som inte hunnits baka innan jag far ner... Argh. Skall i alla fall försöka fixa så att alla Skåne-klappar är klara innan jag åker. (och i år blir det en dyr jul.)

Kärleksmonster: "Men du attackerade ju mig med dina attackgamar! Eller, um, underkläder."

http://worldofvinter.blogg.se


Macht schnell! Lesen gehen! Raus!

Jag städar! Det är damm överallt och min näsa kittlas så att jag blir tokig. Djävla fånerier! Nu skall jag strax gräva fram dammsugaren ur sin garderob, och sedan skall jag plocka lite i köket så är jag klar med allt. Blir jag klar innan tre skall jag göra min WoW-blogg och skriva lite i den innan Kärleksmonster kommer hem från jobbet vid fyra.

Igår fick jag mail från mäklaren om att hon hade två som ville komma och titta på min lägenhet på torsdag, så jag fick allmänt stressryck och kände mig apatisk av allt. Jag blir sådan: har jag för mycket på en gång stänger jag gärna av allt och går i någon form av zombiestadie (på riktigt) och stirrar ut i luften och muttrar efter hjärnsubstans. I alla fall, jag skickade sms till Bejbi att jag var stressad och att jag skulle bli glad om han kanske gick att övertalas att åka med mig till Kävlinge - han ringde upp och sade "inga problem".
Så, när han slutade jobba tog vi första tåget till Kävlinge, skrev på papper hos mäklaren (sådana där som säger att jajjamensan, du får lov att sälja min lägenhet, här är mitt namn som bevis på det du!) och så lämnade jag mina extranycklar till henne. Sedan försökte jag rädda vad som räddas kunde i mitt kök, eftersom mitt avfrostade och avstängda kylskåp bestämt sig för att börja mögla lite. Skall dit imorgon och kolla att det inte möglat mer, men det borde vara lugnt nu. Så tömde/städade jag garderoberna och så åkte vi hem igen.

Mitt Kärleksmonster är en väldigt fin människa som alltid ställer upp när jag behöver honom att krama mig, åka med mig till Kävlinge eller nypa mig i ryggen när jag har ont. <3 Unendlich Liebe, och så vidare :)

Uh, sedan gjorde vi annat, men det är ingame så det skriver jag i WoW-bloggen sedan. Nu slipper ju alla ni icke-WoW-spelande läsare läsa om alla mina mystiska WoW-äventyr, såvida ni inte aktivt vill :)
Får se ifall jag kanske till och med kopierar över hela Zombie spelar WoW-arkivet till den nya bloggen då... Vi får se, vi får se.

Puss på er!

25 minuter tills Kärlek kommer hem för lunch. Jag är ju hungrig NU! Jaja. Jag överlever :P

Enligt uppgift från en tillförlitlig källa (raringen som låg bredvid mig, that is) så har jag vid fyra tillfällen sagt "pew pew!" i sömnen i nättras. Jag minns att jag har drömt en massa om pvp, men ...jag säger ju knappt ens pew pew när jag pvp:ar :D Okej, det händer ju. Det är ju kul :D "Kom hit björndjävel, pew pew pew död!"

Jaja :)

Har just fixat mina ögonbryn, nu skall jag försöka komma på hur jag bör sminka mig till kvällen för att se snygg ut. Jag skall försöka hinna med att ta kort på Kärleksmonster, samt be honom ta kort på mig, så kan jag visa er sedan hur heta vi är ^^ Ifall någon skulle tvivla, alltså.

I alla fall, dags att springa tillbaka till badrummet och fixa lite nu. Pusi pusi!

Vi var på bio, jag och mitt Älsklingstroll. Så, jag kan varmt rekommendera ALLA att gå och se Stardust. Vi var glada, roade och käriga när vi sett klart. Och så har vi bestämt oss för att gå och se den nya Disneyfilmen, bara för att den verkar så larvigt ...söt :D

Ibland får man vara fånig ^^

Dagen inleddes med sex. Det är en bra start på dagen, dudes and dolls! :)

I alla fall. Nu skall jag väl typ duscha och leta rätt på mitt åkkort, och sedan skall jag åka till Kävlinge och leta rätt på peruken jag tänkte ha på maskeraden imorgon. Alternativet är att gå och köpa en ny, men det känns ju lite onödigt. Kan lika gärna släpa hit lite fler saker från Kävlinge när jag ändå är i farten :)

Ikväll skall vi gå på bio, innan dess skall vi pvp:a lite. Jag pvp:ade en hel del igår, bara för att kunna köpa min +12 spell dmg-sten idag. Hade jag fått min honor under natten? NEJ. Djävla Blizzard att bugga ur på mig just när jag verkligen vill ha min dumma honor. Argh argh argh. Så idag blir det lite mer pvp, så kan jag sedan kanske köpa TVÅ stenar. Då blir det lite crit också tror jag :) Eller en sådan som var crit och spell dmg kanske... Jag har +1032 fire spell dmg nu. Jag vill ha typ 1200. Eller mer :3

Våra outfits inför morgonens fest är i alla fall helt imba. Min klänning satt jättebra, skall bara moddas lite upptill, och Kärleksmonster var som en dröm i sina svarta kläder och sin pestmask. Mrrrr. MIN ÄR HAN också, så jag kan inte hitta så mycket att klaga på :)
Skall försöka fixa lite kort på oss imorgon då, så får ni se hur snygga vi är när vi klätt ut/upp oss. Idag skall jag träna smink, eftersom vi imorgon kommer att raida Karazhan med Trolltyg och då blir det helt plötsligt väldigt dåligt med tid att hinna med sådana saker efteråt. Jag hoppas att det skall gå bra, jag tycker att Trolltyg är lite läskiga. De är imba som fan, det är nog det som gör dem så läskiga.

På en annan note:
DJÄVLA APOPTYGMA BERZERK att börja låta som fucking djävla KENT. Jag GILLAR INTE KENT. KENT ÄR ETT SKITBAND!!! Fan också. Gamla APB var ju bra! Det var de! Nu låter de bara som en engelsk variant av skit-Kent. Feck. Djävla emoskit.
(nu har jag klagat klart)

Det känns bara väldigt tråkigt att blogga just nu. Jag har inget speciellt att skriva om, och det känns inte helt motiverande att bara skriva "bla bla bla". Utöver det så har jag i stort sett inga läsare, så det är ju inte precis som att det är någon som saknar mig :P

Jag spelar, jag leker med Nath, jag ser på tv, jag shoppar, jag träffar vänner, och så spelar jag lite mer. Mycket som är på gång i guildet nu, vi får se hur det går med allt.

Idag skall jag gå på Buttericks för att hitta outfit åt mig och Kärlek tills lördag.
Förra helgen fick Ida och Jonas andra planer, så det blev aldrig något umgås med dem. Istället kelade jag och min honeybunny (är han min honeybunny måste jag vara hans horrorbunny...) på soffan och såg Hitlerfilmer.

Um... Typ så.
Skall pvp:a ihop 2100 poäng så att jag kan köpa epic spell dmg-sten. Det ni.

Hej så länge, vi får se när jag har ork att blogga nästa gång :P