Can't you see me falling an endless fall?
Can't you see me falling
An endless fall
Can't you hear me calling
A neverending call
Can't you see me bleeding
I'm loosing control
Can't you see me dying
I'm dying alone
Det går inte bra för mig. Detta blir för övrigt förmodligen ett riktigt djävla emo-inlägg, så läs inte om ni tänker mucka.
Jag mår inte bra. Jag klarar inte riktigt av det här, det enda jag gör är att sitta framför datorskärmen och glo och det gör mig illamående och felknullad. Jag sjunker längre in i apati och ensamhet, och allmäna tycka-synd-om-sig-själv-känslor. Jag vill så satans gärna få må lite bra, men istället faller jag djupare åt andra hållet. Och ingen kan göra något. Eller VILL göra något, för den delen. Jag står en bit utanför mig själv och ser hjälplöst på hur jag faller, och hur andra ser mig falla med tomma blickar.
Jag vill hem. Jag vill ha något bekant omkring mig, eller någon som tycker om mig och kan ge mig lite värme. Istället sitter jag här och gråter som en djävla fjortis. Jag vet verkligen inte vad jag skall göra. Jag skulle vilja ta en promenad, men då kan jag förmodligen räkna med att bli rånad och våldtagen om jag skall tro ryktena... Fan. Fan fan fan. Jag är inte stark nog att klara för mycket av det här. Jag hatar att vara apatisk, jag hatar att vara ensam. Hur fan trodde jag att det här kunde gå? Hur kunde jag vara så korkad?
Det går inte alls. Jag är bara i vägen, och jag har ingen att prata med. Ingen som förstår mig alls, ingen som vet hur de kan fånga mig. Eller som ens orkar bry sig. Dumma värld. Fan.
Jag kan sova, och jag kan sitta framför datorn. Utöver det finns inget att göra.
Hade jag haft god kontakt med folk i Lund hade jag kunnat sticka dit, men jag känner ingen här, ingen alls. Viktor är upptagen på sitt håll och Smege är iväg med sina vänner, och jag sitter bara här, som en dumskalle. Jag vet inte alls, just nu. Jag mår inte bra, och jag vet inte alls vad jag skall göra åt saken.
Satskap.
Babygirl.
Klippte mig idag. Nu har jag en skum page jag inte riktigt blir nöjd med, men jag skall låta det vara lite så att jag vänjer mig så blir det nog bättre. Annars provar jag nog att klippa själv, vi får se... Hoho.
Färgade det svart också, därav vattnet i örat. Nu har jag kort, svart, pojkrufsigt bushår, typ. Ser lite knepisch ut, men det får man väl överleva. (jag får ju skylla mig själv)
Sprang införbi H&M och köpt en söt svart stickad klänning, som jag nu har tillsammans med ett par svart/grårandiga strumpor - jag ser ut som en förvuxen tolvåring, i synnerhet med min röda rosett i håret. Tur att jag har legitimation, annars skulle folk inte gå med på att jag är över femton år. (uh-oh, jag ser ut som ett pop-offer! feck darnit!)
Har lite MST3k på gång, superbt!
Jag är sugen på lite "Manos", men den var lite klurigare att luska fram... I am Thorgo, and I came to ge-get you do-down!
Kult!
Min stackars roll har hittills mest varit förvirrad och förskräckt - hoppas att hon får en chans att få läget under kontroll snarast. Visserligen passar det mig bra, eftersom jag fortfarande inte är insatt, och ju mindre jag vet desto mer förvirrad kan jag med rätta låta rollen vara... Nåväl. Rollspel ftw!
Skrev ett långt dagboksliknande inlägg via min karaktär idag, där jag redogjorde för hennes dag. Enligt Monika var det tre sidor i Works, hoho. Jag använde så litet typsnitt att det inte framgick hur mycket det kunde vara... Nåväl. Det är alltid bra att ha stabila minnesanteckningar!
Efterlyses: Kram-karl!
Så. Hur hittar man en man som gärna håller fast en lite längre och delar med sig av sin värme? Var skall man leta, vad skall man säga? "Hej! Du ser trevlig ut. Vill du kramas med mig tills armarna faller av?" (å andra sidan - tänk om han luktar illa när man väl är nära inpå? bummer!)
...jag har varit singel waaaaay för länge. Det är snart två och ett halvt år sedan, och sedan jag dumpade mitt snedknullande ex har jag haft två förbindelser, varav den ena på sätt och vis liknade någon slags relation, men som mest gjorde mig skadad i hjärnan. Nåväl. En sak har jag lärt mig: Hunkar är inget att ha. Jag har varit med hela TVÅ gudomliga män, men ...så djävla kul i sänghalmen har de inte varit. Självklart inser jag att en stor del av skulden ligger hos MIG, som okunnig och blyg novis, men ...jao. Jag vet vad jag vet, helt enkelt!
Nu blir jag sådär frispråkig igen. Jag vet att en del tar illa upp av att jag har så lätt för att skriva av mig for you all to read angående sådana där saker som rör sex och sådant, men jag tycker helt enkelt inte att det är särskilt skamligt. Faktiskt. DÄREMOT så har jag en del problem att diskutera saker som rör mig personligen vad gäller diskussioner IRL. (fast jag märkte när jag var onykter i fredags att sprit får mig mer ...öppenspråklig på den punkten, hoho)
Jag är ju väldigt blyg IRL, vilket inte särskilt många tror på.
"Öh, du har ju värsta nakenbilderna på dig själv på nätet! Inte fan är du blyg inte!"
-Det är inga nakenbilder. Ja, jag HAR nakenbilder, men de visar jag ju ingen. Må så vara att bilderna är någorlunda avklädda, men herre min je, vad har det med mig och att jag har svårt att prata med folk att göra? Dumma mänsklighet.
Nåväl.
Mothafuckin' snakes on a mothafuckin' plane!
Good morning gentlemen.
All of your base are belong to us.
Jag är trött. Det enda jag gör i stort sett är att sova, och det är en ond cirkel. Å andra sidan finns inte stort mycket att göra, men jag tänkte ge mig ut på äventyr under morgondagen! Eftersom jag förstört mitt hår genom att bleka det för mycket så skall jag leta runt på en frisörsalong och hoppas på att de har tid att klippa mig redan imorgon - just nu står jag mellan totalsnagg eller pojkkort frisyr, men vi får se :) (och när jag säger blekt sönder så menar jag det; jag färgade håret svart och rött häromdagen men nu är det snarare smutsbrunt och ljusorange - varje gång jag duschar faller färgen ur mer och mer, inte helt uppskattat precis...) Nackdel med detta är att jag har fått för mig att jag kommer att se butchig ut, och det vill jag inte. Fördelen med hår är att man kan se mjuk och kvinnlig ut, typ... Jag gillar att se kvinnlig ut, since I am female.
Nåväl. Jag har sett många vackra kvinnor utan hår - allt jag kan göra är att hoppas att jag passar i det! (och jag som skall flytta till nazikävlinge och allt, hahahaha, jag kommer att se rå-nazi ut...)
Skall ta en varm dusch strax; det spöregnade på oss när vi gick mot biografen, och salongen var djävligt kall, så förmodligen blir jag förkyld. Tänkte försöka förhindra det genom att duscha varmt, och sedan hålla mig varm under resten av kvällen.
Så har jag ju lite godis att äta också... Whee!
Nyduschad kärnfamiljsidyll.
Jag känner just nu kontroll över läget, och det är bra. Just nu känner jag mig sugen på att få komma ut på mitt äventyr, och jag hoppas verkligen att den känslan består.
Jag vet självfallet att min familj finns kvar för mig, att de aldrig är längre än ett telefonsamtal bort och att jag kan ringa dem precis när jag vill om jag mår dåligt. Men ...det är svårt att förklara på rätt sätt, men efter att min syster dog för ett år sedan så är de än viktigare än tidigare, och det känns konstigt att på ett sådant abrupt sätt ryckas loss från gemenskapen och intimiteten. Jag behöver få träffa dem, prata med dem dagligen, kramas med dem. Men, nu är det dags för mig att lära mig flyga och att stå på egna ben.
Sådana avsked är ALLTID lättare när man är nyduschad ;)
Anyhoo. Imorgon skall jag försöka lära mig hur min iPod fungerar - den har inte riktigt samma uppbyggnad som mina två tidigare mp3-spelare. Jag skall även släpa runt på en tung laptop; om batteriet håller kommer jag förmodligen att försöka skriva lite offline under dagen som jag kanske publicerar på kvällen. (allt beror på hur länge batteriet orkar, hur mycket jag känner för, och om jag har möjlighet att koppla upp mig hemifrån Smege när jag landar)
Nu skall jag äta popcorn, dricka hallonsoda samt fortsätta trivas med att vara nyduschad.
Nu kan du få mig så lätt.
Reser imorgon bitti, kommer fram imorgonkväll halv sex. Just nu känner jag mig positiv och nyfiken, men jag gissar att jag kommer att vara nedstämd och orolig ikväll igen.
Mamma hade tydligen nästan börjat gråta när jag kramade Peter hejdå på jobbet... Fast jag vill försöka att låta bli att tänka på det, det blir tungt nog ändå.
Min plate-spotting går framåt; sedan i fredags har jag avancerat från 007 till 013, nu är jag på jakt efter 014. Fortsätter det i den här takten går jag förhoppningsvis snart om Eric och Leo! (tror att de ligger på 018 eller liknande) Mamma ligger på 003, i desperat jakt efter 004 men hon glömmer alltid att leta, haha ^_^
Snart är det mat, sedan skall jag ta en välbehövd dusch och innan jag knallar hemåt skall jag häcka online ett tag. Imorgon blir det inget eller väldigt lite internetande, räkna dock inte med det! Jag kommer att vara död och slut och sliten och vrak. Och äventyrslysten, om vi har tur.
Fika med Victor också, skall bli trevligt! (fikade med Viktor igår, fikar med Victor imorgon, och firar Viktor på fredag. Det är bara jag som klarar av att skilja dem åt, folk förstår sällan vs. aldrig vem jag menar. Därför har de fått prefix/suffix: Viktor Steen, Skägg-Victor och Stasi-Viktor. Inte för min skull, utan för att mina vänner ser ut som levande frågetecken när jag pratar om mina vänner Viktor/Viktor/Victor.)
Anyhoo, får ser om jag rantar mer ikväll, annars petar jag in ett inlägg här när jag har internet och allt.
Tar du emot mig när jag faller?
Min iPod är fulladdad med musik, jag har en bra bok att läsa vidare i och jag skall sticka klart halsduken jag började sticka till mamma för ett eller två år sedan. Förhoppningsvis är det tillräckligt för att mina tankar inte skall fly in på vägar jag gärna lämnar outforskade just nu.
Att stabilisera tillvaron med:
Det skall bli väldigt kul att träffa Smege igen, även fast jag säkert kommer att hinna gå honom på nerverna :P
Viktor har födelsedagskalas på fredag, och det känns bra att bo såpass mycket närmre honom som jag snart gör :)
Förhoppningsvis har Simon tid att umgås med mig nu i veckan som kommer :)
Det skall även bli trevligt att träffa Ingrid, om hon nu har tid med mig!
Det kändes väldigt konstigt när jag gick från mommo idag. Var väldigt nära att börja gråta, det kändes tomt och märkligt att veta att jag inte kommer att träffa henne på länge. Inte för att vi träffas särskilt ofta nu, men jag är ändå ingrodd i tanken att jag KAN gå hem till henne närhelst jag vill. Detsamma gäller ju min fina familj; jag vet ju att jag bara behöver gå ett kvarter så är jag hos dem, vare sig det gäller att jag vill ha mat, kramar eller bara lite sällskap. Inte tänka på det nu, dock. Jag behöver vara på topp imorgon så att jag får klart allt här.
Det är ju trots allt ett väldigt stort äventyr. Dock känner jag mig varken modig eller äventyrlig just nu, men förhoppningsvis känns det bättre på torsdag. (oroar mig även en aning över hur jag skall orka släpa runt på en stor resväska, en tung laptop och mitt handbagage... jag brukar inte vara så välkoordinerad.)
Jaja. Skall gå till sängs om typ en halvtimme, förhoppningsvis är jag mindre skrämd och illamående när jag vaknar imorgon.
Marlon Brando <3
Du kommer att komma ihåg mig när alla gator bär mitt namn.
Ideline har varit här. Vi har ätit stark currykycklinggryta, sett på japansk skräck och något som skulle vara en film om PASSION men som mest var en ursäkt för att dregla över en ung och hunkig Marlon Brando (rawrrrr!) - Linje Lusta. OMG, han hade rent ofattbart snygg kropp! ...och han var en total bejb. Jag gillar snygga, manliga och sexiga män :) Det finns för få sådana i min närhet, missnöjd!!
Ida, älsk: jag kommer att sakna dig <3 Vi hade vår tid isär, och den var nödvändig, men den här delningen av oss är -om än även den nödvändig, för mig- närmast påtvingad. Det känns trist att behöva lämna något som man glädjs så över att ha återfunnit. Du är viktig för mig, lilla. <3 <3
Strax dags att dra sig i säng - imorgon skall jag verkligen se till att komma någonvart! Tänkte bjuda hem mommo-love så att jag har någon att snacka skit med samtidigt, plus att hon kommer att bli galen när jag flyttar. I synnerhet eftersom jag inte kommer att kunna ringa henne särskilt mycket, what with me having bara en mobiltelefon och inte längre något hemtelefonabonnemang. Jag skall försöka plocka upp brevskrivandet så gott det går - alla andra kan jag nå via msn/helgon/sms, men mommo är ju lite ...off på den punkten, av förklarbara och uppenbara skäl. <3
Sova nu. Godnatt, vänner!
Säg bara att vi flydde ifrån mera än vi vann.
Skrev ett relativt långt inlägg igår, men när jag tryckade "Spara & publicera" så försvann det, dammit. Jag har för mig att det var ett ganska viktigt inlägg, men jag klarar mig ändå... Det var mest ett försök att plocka upp mig själv efter mitt senaste whinande.
Flyttar från ön om fem dagar. Äventyr! Vi får se hur det går med allt. Förmodat på tisdag eller onsdag får jag min laptop! Ge mig nu! <3
Du är för dålig för att kasta sten.
Några timmars skitsnack och allmänt utbyte av länkar, bilder, musik och fula smileys gjorde att jag fick mer distans till allt jag var upprörd över, och nu har mitt undermedvetna redan börjat gömma undan alla vassa partiklar inom mig. Det är bra. Jag vet att det här är fel sätt att handskas med saken - man skall egentligen ta tjuren mellan hornen och verkligen konfrontera whatever det är som får en att må dåligt, men så länge jag klarar av att hålla mina murar uppe väljer jag hellre den lätta lösningen - glömska.
Beställde en trevlig liten laptop idag. Enligt försäljaren är den bra, jag hoppas att det stämmer också. Den VERKAR ju faktiskt bra, och med tanke på att jag sade att jag var villig att betala upp till tvåtusen mer än den datorn vi till slut settled for så tror jag inte att han lurar mig - han hade ju kunnat föreslå en dator för elvatusen istället för åttatusen.
Skall se ifall jag inte, med mina föräldrars monetära bistånd, kan få beställa den där iPoden jag vill ha också. 30 gig, svart, lasergravyr på ryggen... Jag är verkligen i desperat behov av en bra mp3-spelare. De två jag har haft hittills har omotiverat begått harakiri utan yttre provokationer - jag kan verkligen förstå att mina mobiltelefoner går sönder, eftersom jag tappar dem, spolar vatten på dem, lägger dem i solen och så vidare, men mina mp3-spelare? Jag behandlar dem som om de vore mitt barn! Bah! Dumma moderna teknik som inte klarar av MIG. Jag är teknologins baneman. (-kvinna)
Återgick till mitt gamla vanliga nick på www.helgon.net idag, är återigen (ö)känd som Lord_Knubbdäck. Ni måste erkänna att det är ett djävligt hawt nick, jag får alltid fans när jag byter nick!
Nu börjar jag få musarm i fel arm? Typ tangentbordsarm... Skall alltså sluta skriva nu. Ville bara uppdatera er lite på läget.
Tjipp och wog!
No more I love you's.
Jag vet att större delen av mina kraftiga humörsvängningar beror på att jag tydligen har ägglossning just nu - men tro mig, det gör inte saken vare sig bättre eller sämre.
Jag vet att jag har väldigt lätt att ställa krav som tydligen är ouppnåeliga på mina vänner. Jag kräver uppmärksamhet, att mina vänner skall bry sig om mig och att de skall konversera med mig när jag är närvarande. Jag kräver att faktiskt få komma i första hand när jag är med dem, att de lyssnar på vad jag har att säga och att de svarar när jag frågar dem saker. Att de skall vilja umgås med MIG, och att de faktiskt hör av sig då och då. Är det befängt av mig? Är jag faktiskt så otroligt djävla korkad som tror att det är något jag har rätt att vilja ha utav mina vänner?
Uppenbarligen är jag själv inte en tillräckligt bra vän. Man kan inte prata med mig om saker, jag lyssnar uppenbarligen inte, och är jag i närheten mår folk tydligen bättre av att förbli reserverade och dra sig undan snarare än ha trevligt med mig.
Jag förstår inte. Vad är det som gör mig så frånstötande? Vad är det som får folk att hålla sig undan, vara på sin vakt, distansiera sig från mig? Att ha vänner som gör så skadar mig bara, men samtidigt vill jag inte radera relationer som bestått några år för att saker och ting plötsligt börjar bli sneda.
Just nu, i skrivande stund, så önskar jag inget hellre än att någon skall höra av sig -ringa, sms:a- och vilja umgås. Sakna mig. Undra var jag är, fråga varför jag sitter ensam hemma och vilja att jag kommer ut igen. Men det är väl jag som drar mig undan... Jag tror att det är jag som stöter bort mina vänner, får dem att bli så här kalla mot mig. Jag vet inte ens varför. Jag vet inte hur jag skall laga det. Jag vet bara hur dåligt det får mig att må.
Det jag saknar allra mest just nu är en varm famn. Någon att få gömma mig hos, någon att få gråta ut hos. Jag, min dumma djävel, trodde väl att sådant tillfälle kunde uppstå nu under veckan (www.medeltidsveckan.com), men tji fick jag. Folk som sagt att de gärna vill umgås hör aldrig av sig, och när man väl träffar dem vägrar de lämna sina andra vänner - folk som de umgås med under resten av året också. Stupid me, som tror att jag betyder något.
Jag flyttar från ön om en vecka. Jag vet inte längre om det är bra eller dåligt. Om jag kommer att fortsätta att ha liknande vänskapsrelationer när jag väl är på plats kommer jag inte att klara mig länge. Så länge jag är på ön har jag åtminstone min familj, och de vänner som faktiskt vill umgås.
(jag vill så djävla gärna ha en kram just nu. lite värme, lite ömhet. jag vill inte känna mig så djävla liten.)
Det här leder ingenvart. Skitsamma. Förlåt att jag gnäller.
We all deserve a life in hell.
En dagboksmissbrukares bekännelse samt presentation.
...jag började hänga på internet när jag var typ fjorton år. Min dåvarande nära vän Erica (numera bara en ylig bekant, tyvärr) hjälpte mig registrera en hotmail-adress och lotsade in mig på aftonbladet-chatten. Vi skaffade dator när jag var elva år, men jag använde den ju aldrig till mer än att rita bilder i Paintbrush, spela Harpan eller skriva skumma noveller. Vi hade heller inte internet hemma, så jag fick använda mig av datorerna på biblioteket när jag ville chatta - det fick bli en sporadisk timme åt gången, helt enkelt.
Jag minns inte när, hur eller var jag upptäckte Lunarstorm, Smurfa, Skunk och alla de andra ställena - men snart var jag fast i community-beroendet. Under min topp var jag aktiv medlem i åtminstone tio olika communities - alla under olika nick. Snart skars communty-listan ner till Skunk., Helvetet, Helgon samt Lunarstorm, idag bara Helgon och Skunk. Det var iochmed min entré i communityns värld som jag upptäckte nöjet i att skriva ner vad jag gjort under dagen, och att ha andra att kommentera det hela. Illa kvickt blev jag en hängiven dagboksskrivare, vilket mina 69 sidor dagbok på helgon kan vittna om. (tror dock bara att jag har typ tjugo sidor offentligt, de andra ligger som "Privat")
Jag har haft folk som slutat bevaka min dagbok i ren desperation över det faktum att jag under en ganska lång period skrev tre nya inlägg om dagen (det var maxgräns) som ständigt uppdaterades iochmed vad jag tog mig för. (när man postat sina tre inlägg redan innan morgonen har grytt är man illa ute!)
Numera försöker jag hålla dagbokspostandet under lite kontroll, delvis av respekt för de som fortfarande troget bevakar min dagbok, och delvis för att jag inte längre känt samma behov av att hävda mig i 21 poster i veckan.
DOCK! Iochmed skapandet av denna blogg ger jag mig själv en möjlighet att posta mina allmäna rants någon annanstans än på helgon; Här kan jag tjata bäst jag vill, lägga in bilder och kunna skriva inlägg som inte så mycket riktar sig till min bekantskapskrets.
Jag är ingen bra dagboksskrivare. Dagböcker skall visserligen behandla känslor, men jag har ofta svårt att uttrycka mig rätt och för det mesta framstår jag bara som en whinig HIM-gothare med rakbladet i högsta hugg. Förhoppningsvis kan användandet av ett neutralt medel som blogg.se få mig att bli mer vuxen i mitt skrivande - resultatet återstår att se. (om jag ens kommer att uppdatera här, ibland bestämmer jag mig för saker men i slutändan blir det en eller två poster och sedan inget mer...)
Nåväl. Det var en liten presentation över mitt skrivande, nu är det dags att skriva en rad eller två om mig.
Jag heter Carina, och är i skrivande stund 22 år gammal, slutade mitt jobb idag och flyttar till Lund med omnejd om två veckor för att studera Lingvistik på universitetet.
Jag har under tre år jobbat i min fars bowlinghall, och då under de två sista åren som pizzabagare. Jag gör faktiskt väldigt goda pizzor, även fast de blir alldeles för stora. Men nu är det slut på det! Nu skall jag bli en språknazistisk ordbög istället! (tolkas fritt)
Värt att veta om mig innan ni surar över saker jag kanske får för mig att posta är följande:
x Jag har extremt låg och tråkig humor. Jag skrattar åt politiskt inkorrekta saker, och skämtar gärna om saker som andra kan ta illa vid sig av. För tillfället blir det mest skumma nazireferenser och dåliga ordval. (kan dock poängtera och understryka att jag INTE är nazistiskt lagd, jag är inte särskilt förtjust i deras världsåskådan och kommer aldrig att sympatisera med dem.)
x Jag stavar extremt illa när jag är onykter, och ibland får jag för mig att posta rants när jag är onykter. (detta har hänt upprepade gånger på MySpace samt på diverse forum jag frekventerar... Brukar roa min omgivning ganska starkt :P)
x Min syster gick bort den 19:e juli förra året, och jag försöker fortfarande bearbeta mina känslor genom att skriva om dem. Det blir inte alltid bra, det låter inte alltid fint, och om ni inte tror att ni står ut med mitt ständiga tjat om hur jag saknar Anna så är det lika så gott att ni håller er härifrån.
x Jag pratar gärna om mina stalkers. Jag tror banne mig att jag skall dedikera ett helt inlägg åt att skriva om mina olika stalkers genom tiderna. De flesta har öknamn, de andra kommer att få öknamn eftersom jag gärna inte hänger ut dem under deras riktiga namn.
x Jag är väldigt ytlig och avskyr folk som inte har vett att hålla efter vare sig sin kropp eller sin klädstil. Däremot kan jag bli helt lyrisk av folk som faktiskt förstår HUR de bör klä sig! Jag blir lätt negativ när jag börjar diskutera utseenden på folk och fä, och detta kan säkert stampa sönder folks tår om man inte ser upp. Sluta läsa!!
Det var allt jag kom på nu...
Om ni är nyfikna på att få reda på mer om mig så är ni hjärtligt välkomna att skriva till mig på www.helgon.net, där jag för tillfället heter FulaBrudensPojkvän (jag byter nick så ofta jag får, men jag kan försöka hålla er uppdaterade på den fronten!) Jag finns även på www.skunk.nu som Naisho, och på www.MySpace.com under nicket Zombielicious. (där finns även min skumma och trista engelska blog)
