I somras kom vi på typ den bästa idén någonsin, när vi båtade till fastlandet och skulle på lajv. Detta var i efterdyningarna efter skrattkramperna vi upplevde över fenomenet UHR, och helt plötsligt slog det oss... Vårt mission här i livet var inte att skapa Kläder av Filt, det ondskapta lajvbandet. Vi skulle bli ...LAMMSTEIN. Vi skulle producera gotländska covers på klassiska Rammstein-hits, med titlar såsom "Vill du att din seng brinna upp?", "Böj di!", och "Du lukta så gått". Tänk er textrader som "Ett - här komma soooolen!" och "Han älska mamman, och från siden... FISKEN!" eller "Kyss mi, pälsgrode" och "ja koka avundsjuke".
Vi var stort roade av detta. Vi kom fram till att "Jamen, den där outfiten Till Lindemann har i Mann Gegen Mann-videon är ju ganska bra, en massa latexkläder!" och kvickt togs beslutet av oss töser att grabbarna grus fick stå bakom oss, så att vi slapp se dem i latexkalsonger.

Det var en rolig båttur. Vi målade teckningar, sjöng tyska visor på gotländska och åt Kexi.

Nu är håret kolsvart igen. Det blev faktiskt bra, ser ut som en människa igen. Visserligen såg det lite tufft ut när det lila hade bleknat baktill; jag hade mörklila hår runtom och närapå rosa (kanske mer cerise...) i nacken. Men nu ser det bra ut!

Jag har funderat lite över en sak jag märkt av vid flertalet tillfällen. När jag är nyvaken kan jag inte stava. Jag kan sitta och skriva ett inlägg och stava helt uppåt väggarna, och i sista sekund lägga märke till att det där ordet jag tyckte att jag hade så logisk stavning på inte ser klokt ut. Alltså, när jag är onykter så stavar jag ju massor av fel, eftersom man i stort sett bara bankar på tagentbordet, men jag förvirras av att jag blir analfabet när jag är trött. Pratade med mamken om saken, och hon tyckte att det var jättekonstigt.
Skall se ifall jag kan komma ihåg att copypasta nästa gång jag skriver obrukbara ord.

Nu skall jag gå i säng. Imorgon blir en lång dag, och eftersom jag skall filmmysa med Viktor på kvällen vore det bra om jag inte vore helt zombiefierad. Jag har förstått att folk uppskattar att jag håller mig vaken när jag umgås med dem...

Återkommer under morgondagen!

...förresten håller jag på att få en ny tand. En femte visdomstand. En sjätte ligger på lur den också, men den håller sig än så länge lugn. Um... Mamma säger att normen är att man får MAX fyra, många får tydligen bara två eller kanske ingen alls. Jag har snart sex visdomdständer. Gör det mig till visare än alla andra?

Kneel down before me and my mightylicious wisdom!

Nu skall jag borsta alla tänderna.

Här kommer det! Det utlovade inlägget om alla mina stalkers!

1) Pinnen.
Pinnen blev döpt till Pinnen av förklariga skäl: Han är smalare än synden. Pinnen började ragga lite smått på min vän Ida, men bytte helt plötsligt spår och fick för sig att JAG var den perfekta flickvänsdrömmen. Så... I en chatt med Ida (jag satt bredvid datorn och pratade med henne samtidigt) framgick följande:
Pinnen: Jag gillar carinan-pajer
Ida: carinan-pajer?
Pinnen: Carina är en hallonpaj med veniljsås [sic]
[...]
Pinnen: Jag är hungrig.
Ida och Carina: OMG WTF STFU n00b!?

2) Beam me up, Scotty (kort: Scotty)
Scotty var killen som skulle med oss på lajv, men som bytte grupp i sista sekund. Bra! Han hade fått mitt mobilnummer för att vi skulle kunna planera lajvet, och när jag kom hem från lajvet dumpade jag min dåvarande pojkvän och mådde dåligt på samma forum som Scotty hänger på. Varpå han började skicka snälla tröst-sms. Som sedan ...utvecklades. "Det är inte svårt att tro på änglar när man träffat sådana som dig" och tio resor värre. Plötsligt började han skriva till mig på helgon.net, då under persona sin lajvkaraktär! Och så började han och hans karaktär slåss om mig!
När jag fick ett sms där det stod att han var på väg att storma båten till gotland ("Så se upp!") fick jag total panik, grät ut hos Elenaria som genast skällde ut honom i hans gästbok. Bra.


3) Fotokinesen.
Det var en vanlig kväll på jobbet, jag sprang runt med pizzafat, plockade ölglas och höll koll efter banfel. Jag reagerade på att jag hela tiden råkade springa ivägen för en kille som tog kort med sin kamera, så nästa gång jag sprang förbi honom och han hade kameran uppe väntade jag snällt på sidan så att jag inte skulle störa. Varpå han VÄNDER SIG MOT MIG OCH TAR KORT! Jag hade inte varit i vägen, det var MIG han tog kort på!
Jag fick panik och sprang ut i köket och gnällde för Pablo, som sade åt ungfan (han är typ 17-18?) att sluta ta kort på mig. Det gjorde han inte. Han lurpassade utanför köket/kassan, så till slut vägrade jag gå ut dit.


4) ATG-muppen/Taxichaffisen/Creepet (kärt barn har många namn...)
En dag när jag stod och bakade pizza kom det en man i 45-årsåldern och började prata med mig. Jag är väldig social när jag jobbar, så jag pratade ju tillbaka. Då kom dråpslaget:
Creepet: Det är väldigt ovanligt med kvinnliga pizzabagare. Du är den sexigaste pizzabagare jag sett.
Carina (baffled, vem fan tar DET som en komplimang?!): Eh, tack.
Creepet: Du är jättesnygg, faktiskt. Ja, du är nog faktiskt den sexigaste och snyggaste pizzabagare jag sett!
Carina: Eh, okej... *går iväg*

Det var strike ett.
Scenbyte, någon vecka senare. Jag står i kassan den här kvällen, och Creepet dyker upp igen. Han stirrar lite skälmskt på mina bröst.
Creepet: Ett paket [yatta yatta] cigaretter, tack.
Carina: Det blir 38,50.
Creepet: Säljer du kärlek också?
Carina (övertygad om att jag hört fel): Um... Vad?
Creepet: Säljer du kärlek också?
Carina: Eh, nej. *går iväg*

Sedan dess började han prata med mig VARJE gång han såg mig, och han var i bowlinghallen ofta! Alltid i samma kläder, alltid med samma otvättade hår, alltid lika creepy.
Varje gång han inte varit där på länge gladdes jag åt tanken på att han kanske var död.
Det värsta var att mina dåvarande arbetskamrater tyckte att det var JÄTTEKUL och tvingade mig servera hans pizzor samt ta kassan när han kom. Kommentarer i stil med "Du, han atg-snubben beställde en pizza, han bad att du skulle vara ingrediens på den, hehehehehehe" var vanligt. Dumdjävlar.


5) Dennis.
Dennis är en man, modell ÄLDRE (gissar på ...60?) som fattat tycke för mig. Jättemycket. Att få prata med mig är typ det bästa som hänt honom. Och han babblar. Och babblar. Och babblar. Och RAGGAR.
Jag och Leif snackade lite jargong med varandra, och det avslutades med att jag sade: "Skall du verkligen ragga på mig? Är inte du för gammal för mig? ...eller, jag menar, är inte jag för ung för dig?" och så garvade vi och så. Den repliken var en pik i Dennis riktning, men det KOPPLADE inte han.
Någon timme senare kom han till pizzaluckan.
Dennis: "Hehehe, jag tyckte det var så roligt som du sade förut. Det där "är inte jag för ung för dig" till Leif, hehehehe. Raggar han mycket på dig, heheheh?"
Carina: "Eh, nej, vi skämtade bara."
Dennis: "Jaha, hehe. Jag kan ju tro att det är många som raggar på dig."

Och the story continues. Dennis blir man inte av med. Jag och min bror kom fram till ett läskigt men väldigt troligt skräckscenario. Tänk dig att du kommer hem från jobbet en kväll, du är trött och sätter dig direkt framför datorn. Efter några minuter får du en sådan där aning att något är fel, det känns som att någon är i rummet... så du vänder dig om. Och i soffan sitter Dennis och flinar och vinkar lite förläget. "Ja, eh, hej, jag tänkte bara komma och hälsa på! Jag har bakat en kaka, den står i kylskåpet!"
Dennis är en snäll man, men han är skitjobbig och jag orkar inte med honom. Han har även försökt få mig att gå med på att gifta mig med honom. FECK DARNIT!

Nu kommer jag inte på fler stalkers just nu... Jag har fler, men de får jag väl ta någon annan gång.
För tillfället är jag stalkerfree! Yay!

Pappa är kul att chatta med. Angående hans bild:
Carina: Vad fan har du för bild?!
Pappa: Vad då, gillar du inte bowling?