Drunknar i nostalgi. Lyssnar på musik som för mig är väldigt, väldigt starkt betingad med Visby på flera nivår och känner att jag just nu är på helt fel plats. Jag behöver få känna min ö under fötterna snart, jag behöver få andas på riktigt och det kan jag bara hemma, bara vid havet i Visby. Herregud, jag har förträngt Gotland så länge just nu att det bara slår över mig som en tidvattenvåg. Jag får anstränga mig för att sitta still, jag vill bara springa bort, springa hem. Det spelar ingen roll att jag inte har familj kvar på ön, jag behöver ön. Jag önskar att jag hade råd att åka hem, jag hade åkt på första bästa lediga dag och bara varit. Satt mig ner i ro och andats. Kramat sönder mina älskade vänner som är så långt borta att det skär i mitt hjärta om jag tänker för mycket på dem. Jag vill lägga mig ner på hällarna vid Högklint och stirra upp i natthimlen och kända doften av sommarnatt och havsluft. Helsingborg har inget alls att sätta upp mot min hemö, inget kan någonsin ersätta Gotland när det kommer till kritan. Jag klarar inte av att bo där längre, för jag är för vild och behöver min frihet, men jag behöver fanimig Gotland också. Det skriker i blodet på mig.

Varför ligger Gotland så förbaskat långt från Helsingborg?

Giv mig styrka att överleva denna förtvivlade saknad.

Så... läget just nu... mellan mig och Nath... Jag vet inte.

Vi kom överrens om i början av december att vi skulle bryta upp, så sedan dess är vi båda singlar. Men vi bor tillsammans, och jag är fortfarande kär och galen i honom. Det känns lite jobbigt att bo tillsammans med ett ex man är kär i, och som man ändå har i stort sett precis samma relation som tidigare med, men utan att man får kalla honom sin egen. Jag vill att han skall vara min min min och ingen annans, men jag vet inte om det blir så igen. Just nu känns det som att allt beror på huruvida vi får lägenheten såld eller ej; får vi den såld så antar jag att tanken är att vi skall gå skiljda vägar. Kan jag då ärligt säga att jag vill ha den såld? Nej. I ärlighetens namn så vill jag hellre att det fortsätter som nu och att ingen vill ha den så att vi tvingas fortsätta bo tillsammans som vi gör nu.

Det är jobbigt. Jag gillar inte att vara singel. Jag vill inte vara tvungen att försöka fundera på var jag är om ett år och med vem. Kommer jag alltid att vara ensam nu? Kan jag egentligen hitta en ny partner igen eller är det här alla broar jag hade? Vill jag ens hitta någon att ersätta Nath? Jag vet ingenting nu för tiden.

Det stressar mig en hel del att sitta i en sådan osäker position. Jag vill helst känna mig trygg och lycklig, men just nu känner jag mig mest flyktig och förvirrad och vilsen. Jag älskar att ligga tryckt mot hans varma rygg och känna honom andas under mina fingrar; jag älskar att titta in i hans ögon som ser ut som havet, stormigt blåa och grå; jag älskar att ligga i hans famn och ha hans hjärtslag intill mina... Men kanske räcker inte all den kärleken till?

Jag känner att jag får svindel om jag tänker för mycket på det. Det är lättare att bara sopa det under mattan och försöka ta dagarna som de kommer. Men visst, det är ju inte helt enkelt att helt och hållet gömma undan tanken att en dag står vi där vid vägskälet och måste bestämma oss för om vi skall gå varsin stig eller om vi fortsätter hand i hand.

Tänk att något så vackert som kärlek måste göra så förbannat ont.

Jag drömde att min syster kom på mitt kalas. Jag grät, så lycklig var jag. Jag grät, för så mycket hade jag saknat henne. Jag sade "Jag har inte träffat dig på ett år!" och höll om henne så hårt jag kunde.

På min fest var också Bridget, Holly och Kendra (de såg på film) och massor av Playboybrudar, vilket jag poängterade när jag bjöd in folk.
Men skit i Playboybrudarna, Anna var där.

Det har gått mer än tre och ett halvt år sedan hon dog, och jag saknar henne varje dag. Och nu kom hon till mig i en dröm, med onödiga värdelösa presenter och iklädd en ful läderjacka; men hon kom. Och jag grät av saknad.

En liten uppdatering till, wohoo!

Sitter och försöker komma på hur jag smidigast skall sätta in före detta bh-byglar i min Alice-klänning så att kuporna håller sig på plats. Vill inte förstöra min snordyra Alice-klänning (den är i lack och spandex från Trashy.com) så är lite fundersam på vad som blir bästa metoden. Vi får se, vi får se.

Dryg dag på jobbet, har fått gjort ungefär allt jag skulle få gjort men det hindrar ju inte att man känner sig lite ...lurad på konfekten, eller så. Tre veckor kvar tills jag förmodligen slutar.

Goda nyheter dock! Pratade med Eric idag och det är 90% bestämt och klart att han och Elisabeth kommer! Det hade varit så sjukt kul att få festa med dem, speciellt eftersom Dan också kommer. Blir lite som gamla tider <3

Uh... Ja. Annars är jag lika tråkig som vanligt.
Mitt tangentbord laggar lite efter, vilket är drygt.

Sex > Blogga

Så det så.

Just hemkommen från Helsingborg där vi varit på fest hos The Beavers.
Det är fullt av snö ute, mina öron är röda och värker av kylan (har ju fel på dem -_-) och jag bytte hårfärg idag. Mycket saker det!

Jag lovar att ta mig tid att skriva lite här imorgon, vara lite mer utförlig om festen och sådana saker ;) Det blir alltså ett nyktert inlägg om det jag var lite emo över igårkväll, haha ^_^

Vi skall krypa ner i sängen nu och somna sådär tätt intill varandra som vi är så bra på. Jag tycker allvarligt talat synd om folk som inte har det så bra som vi. Jag kan bara jämföra det här med mitt enda tidigare förhållande och inse att det här är så otroligt mycket bättre än jag någonsin kunnat drömma om att jag skulle förtjäna. P hade många bra sidor och jag ångrar inte det vi hade i nästan två år för sådär länge sedan, för utan de sakerna skulle jag inte vara den jag är idag. Allt danar och skapar och förändrar, och även fast jag gråtit bittra tårar över allt för många saker här i livet kan jag inte ångra dem om jag utgår från var jag är idag.
Nathaniel är perfektion och jag kan inte ens föreställa mig var jag skulle vara utan honom. Jag är allvarligt talat förvånad över att jag på allvar kunde hitta någon att få spendera mitt liv med; jag var övertygad om att jag var dömd till ett liv som ständig singel eftersom ingen annan klarar av att hantera mig, om de nu ens ville ha mig :P
Han frågade på tåget hem: "Är du lycklig?" och jag kunde ärligt svara "Ja".

Bara lite kärleksbubblande glädje här i nattkalla Skåne.

...men han är så söt när han ringer och säger
"vad skall vi äta ikväll? jag blev så sugen på pannkakor!"
"men du har ju sagt att du inte gillar pannkakor?"
"jo jag vet, men dina är ju så goda, jag var så sugen"


<3

Och förresten: Grattis pappa 51 år!

Jag har slutat ångra alla de där idioterna jag varit förälskad i. Alla de där som fick mig att tyna bort lite inuti och som fått mig att gråta mer än vad som är hälsosamt. Varför? Varje misslyckat försök till lycka tog mig ytterligare ett steg närmre dig. Hade mitt liv haft en annan form hade jag kanske aldrig träffat dig.

Jag ångrar ingenting.

Idag skulle min älskade syster ha fyllt 28. Likt alla andra dagar saknar jag henne, och jag önskar att det gick att prata med henne. Ringa ett samtal, skriva ett brev, slänga iväg ett sms... Jag älskar dig, jag älskar dig. Sov gott, älskade.

Funderar på att plocka med mig min kamera och ta en promenad efter lunchen idag. Skulle egentligen ha varit i skolan nu (10-12) men jag mådde så dåligt igår att jag var tvungen att få sova ut lite idag. Därför vill jag istället gå till havet och ta bilder. Solen skiner, vilket inte är helt uppskattat i sådana sammahang; Jag föredrar stålgrå himmel och stormande hav. Får mig att sakna hemma...

Jag skall nog skaffa upp mig på ett sådant där bilddagbokenkonto. Jag börjar bli mer och mer intresserad av att ta foton, så varför inte lägga upp dem någonstans så att folk som bryr sig kan se?

Och som vanligt är Kärlek allt jag behöver. The stars won't give us heat, my love, and the sun is far away. The night is black as pitch, my love, with no sign of the coming day. Men mitt i allt finns han, med en varm famn och trygga ord. Jag måste sluta gå vilse nu.

Himlen mörknar ute. Kanske får jag min stålfärgade himmel trots allt. Jag älskar regn.
Jag vill förresten lägga upp bilder på min nya hårfärg, den är ljuvlig. Drömfärg. Bästa. Blekningen misslyckades lite så det ser nu ut som att jag har stenhårda slingor i svart. Det är tufft :)

...och så när allt känns sådär dystert och trist så kommer Kärlek hem från jobbet och kramar på mig, får mig att skratta och får mig att må så bra igen. Faktiskt så bra att jag bara vill gråta när jag tänker på att jag inte alltid kan vara hos honom. När han jobbar känns det jobbigt, för jag mår bra av att ha honom hos mig. Kanske bara ett stadie i hela det här att vara nykär, men ändå. Han är fin, och så otroligt mycket bättre än jag någonsin trott att jag skulle förtjäna. Märkligt hur en annan människa kan vara så perfekt för en. Han är som en manlig version av mig, och det är i stort sett vad jag alltid eftersökt och längtat efter.

Inget samtalsämne känns främmande. Jag känner mig tillfreds när jag städar vår lägenhet när han är på jobbet, för jag vet att han blir glad, och att han själv tycker att han har lika stort ansvar att städa som jag har. När ingen tvingar en att städa, eller ens surmulet påpekar att "du kanske borde dammsuga, tycker du inte det?" så känns det bara kul att göra något som jag vet gör honom glad. Jag har svårt att tänka mig att jag hade gjort detsamma för P när vi var tillsammans.

På en annan note: Avundsjuk på Alv och Varg och deras snartkommande äventyr! VILL OCKSÅ! Fast å andra sidan upplever jag en slags äventyr jag också, om än av annan skola. Jag och Kärlek har så många planer och drömmar så vi kommer att ha fullt upp på vår front som det är nu.

Önskar bara att jag kunde ha tid att träffa och krama på Alv och Varg en sista gång innan de försvinner. Alvtösen min, jag kräver banne mig att jag får er adress när ni har en. JAG VILL SKRIVA BREV! Jag saknar vår brevkontakt vi hade när du var i Japan :)
Handskrivna brev är så mycket personligare än bloggkommentarer eller mail :)

Nu skall jag posta detta och sedan gå ut i köket och börja pilla på mina första fem zombiemän. (Rim!) Har ni tur och jag orkar/tänker på det så kan jag posta bilder på min progress med dem :)

Allt jag vill ha här i livet är Sabina Kelley. Eller hennes utseende. GIEV OCH GÖR ZOMBIE GLAD:

Det har blivit den nittonde igen. Jag vet inte ens för vilken gång i ordningen, jag har tappat räkningen. 21:a månaden?
I vilket fall som helst så koncentrerar jag min kärlek på Anna idag. Saknar henne fortfarande så mycket, det finns fortfarande så otroligt mycket jag vill säga och göra. Det blir lättare månad för månad, men det blir aldrig lätt. Hon finns ju alltid där. I mitt hjärta, på min vägg, i mina tankar.
Älskade syster.

<3 <3 <3 <3 <3 <3

Förresten:
OHMYGOD vad folk har hängt efter mig idag! Tanter, gubbar, personal: Alla vill kramas och säga hej och fråga hur det går och fråga hur man mår och EGADS LÅT MIG VARA. Jag blir tokig. Nog för att det är kul att vara populär, men jag hade hellre haft en stabil fanbase bestående av till exempel snygga militärer.

Ohwell. Frågan lyder: Bada jacuzzi, duscha, eller vänta tills imorgon bitti så att man slipper frysa ihjäl när jag går ut senare ikväll? Promenad med Ida om två timmar, wheee! Bubbla runt i varm bubbelkopp är alltid lika trevligt. Jag älskar varmvatten! Jag skulle kunna tjata inlägg efter inlägg om hur underbart varmvatten är (fast det har jag ju visserligen kind of redan gjort ;)) men jag tror att jag för mina läsares skull skall hålla min entusiasm tyglad ;)

Anyhoo, här kommer det ofrånkomliga lovordandet av varmvatten: JAG ÄLSKAR DET! Det är varmt, det får mig att slappna av, det gör mig ren, mitt hår är bisarrt bra efter att jag har tvättat det, jag tycker om vatten, jag har alltid tyckt om att bada, jag blir lugn av att få stanna till och duscha, jag tycker om hur det faller på mig och jag älskar älskar älskar det. Så det så!

Sex i vatten är däremot inte helt kewl. Jag har haft sex i ett badkar, och det blev mest konstigt. Jag har haft sex i en dusch, vilket förvisso inte var helt keff (jag hade en dödshet partner, omg) men ändå inte helt bra. Jag har liiiite för dålig balans för att tycka att sex i stående position är helt bra. Jag föredrar att slippa stå på darriga ben och försöka att inte ramla omkull! Faktiskt.

En timme med mamma på telefonen. Skvaller skvaller! Mycket bra. Nu äter jag chips och ser på Frasier, och sedan skall jag spela WoW. Måste packa också... Och duscha. Så. Packa, duscha, spela WoW. (mrrrr, Niles! <3)