Spider pride! >8<
Idag blev jag uppsökt av en av våra högsta chefer som var på besök. En av de som sitter högt upp på det företag jag jobbar för (tänker inte gå ut med klientnamn :P). Det visade sig att hon hade letat efter mig i en timme eller två, eftersom hon först kommit förbi när jag var på lunch och sedan igen när jag var på toaletten.
När de sade till mig att hon letat efter mig blev jag nervös, för jag hade ingen aning om vad hon ville. Jag menar, jag är ju bara en liten arbetsmyra, som sitter där jag sitter och ingen stör. Jag jobbar ju bara.
Så hon hittade mig efter att min chef sade åt mig att jag inte fick lämna min plats på min timme (för att jag inte skulle vara MIA igen nästa gång hon kom förbi ;)) så jag höll mig snällt på plats. Och helt plötsligt stod hon bakom mig.
"Hello Carina" sade hon glatt och jag ryckte nästan till för hon kom fan smygande som en ninja där. "I just wanted to thank you personally for the work you are doing. Thank you!" och där tappade jag målföret. Ojdå. Jag visste inte att jag var så uppskattad ^_^ Jag lyckades dock klämma fram ett "You're welcome, and thank you!" och lät väl förmodligen som en jubelidiot ;)
Sedan dess har det varit solsken hela dagen, tycker jag. Både ute och inne :3
Jag blir väldigt glad när jag blir berömd för mitt arbete, eller för egenskaper. Jag blir mindre glad om det enda goda folk har att säga om mig är att de anser att jag ser bra ut. So what? Det som ger mig värde är vad jag är, vad jag kan och vad jag gör. Inte hur jag klär mig, hur jag färgar håret eller huruvida jag är sminkad eller osminkad.
Vad gäller åsikter om mitt estetiska värde finns det i stort sett två personer jag bryr mig om: Mig själv, i första hand, samt eventuell partner. Det är klart att det är roligt om folk tycker att man är snygg, men... vad ändrar det, egentligen?
Folk som berömmer mitt arbete, eller mina grafiska projekt, eller tycker att jag sjunger fint, eller att jag är angenäm att ha att göra med - det är värt så mycket mer.
Så tack, Gillian. Att du tog dig tid för att applådera mitt arbete gjorde verkligen min dag ^_^
När de sade till mig att hon letat efter mig blev jag nervös, för jag hade ingen aning om vad hon ville. Jag menar, jag är ju bara en liten arbetsmyra, som sitter där jag sitter och ingen stör. Jag jobbar ju bara.
Så hon hittade mig efter att min chef sade åt mig att jag inte fick lämna min plats på min timme (för att jag inte skulle vara MIA igen nästa gång hon kom förbi ;)) så jag höll mig snällt på plats. Och helt plötsligt stod hon bakom mig.
"Hello Carina" sade hon glatt och jag ryckte nästan till för hon kom fan smygande som en ninja där. "I just wanted to thank you personally for the work you are doing. Thank you!" och där tappade jag målföret. Ojdå. Jag visste inte att jag var så uppskattad ^_^ Jag lyckades dock klämma fram ett "You're welcome, and thank you!" och lät väl förmodligen som en jubelidiot ;)
Sedan dess har det varit solsken hela dagen, tycker jag. Både ute och inne :3
Jag blir väldigt glad när jag blir berömd för mitt arbete, eller för egenskaper. Jag blir mindre glad om det enda goda folk har att säga om mig är att de anser att jag ser bra ut. So what? Det som ger mig värde är vad jag är, vad jag kan och vad jag gör. Inte hur jag klär mig, hur jag färgar håret eller huruvida jag är sminkad eller osminkad.
Vad gäller åsikter om mitt estetiska värde finns det i stort sett två personer jag bryr mig om: Mig själv, i första hand, samt eventuell partner. Det är klart att det är roligt om folk tycker att man är snygg, men... vad ändrar det, egentligen?
Folk som berömmer mitt arbete, eller mina grafiska projekt, eller tycker att jag sjunger fint, eller att jag är angenäm att ha att göra med - det är värt så mycket mer.
Så tack, Gillian. Att du tog dig tid för att applådera mitt arbete gjorde verkligen min dag ^_^
Kommentarer
Trackback
