Illness of the clowns
Försöker få ihop en panda i illustrator. Vilket skit. Jag kan verkligen inte visualisera hur jag skall göra, alls.
Jag mår illa, jag har fruktansvärt ont i ryggen (mensvärk?) och jag vill bara gråta. Jag är seriös. Jag är 24 år gammal och jag vill gråta som en fyraåring tills alla djävla tårar är slut så att jag slipper gråta mer.
Det känns bara så satans hopplöst. Jag försöker hålla humöret uppe men Nath hörde i telefonen att jag lät ledsen. Jag sade nej, jag vill inte att han oroar sig på vägen hem. Fast jag misstänker att jag kommer att börja böla när han väl är hemma. Som ett barn som slår sig: man håller tårarna inne tills man cyklat den där kvarten hem, och när man kommit innanför dörren och får syn på mamma börjar man gråta som aldrig förr.
Jag bara hatar att vara såhär dålig. Det finns liksom ingen djävla lösning på det, jag är bara för djävla korkad för att klara det här och det gör ont. Jag hatar att bli såhär djävla emo också, men vad skall jag göra då? Låtsas som ingenting? Jag vet inte.
Och så hatar jag så förtvivlat mycket att de där jag inte alls kan känna respekt för beroende på hur de beter sig är så mycket bättre än mig på ALLT.
...Soda söker pizzabagare/kökspersonal. Hade jag inte vetat hur jag reagerar på mjöl hade jag nog sökt. Allvarligt.
Det är bara så djävla skit att hitta något som verkar kul, något som kan ta en i rätt riktning, och så börjar man hoppas. Jag vet ju att jag aldrig skall vara så positiv, att jag inte skall hoppas, för det är när jag hoppas som jag blir ledsen, för det blir aldrig BRA. Det är bara Nathaniel som är bra, han är enda gången jag verkligen lyckats.
Det är ju inte som att jag inte försöker? Jag kämpar så hårt det bara går, jag stressar för att få klart allt och jag sover dåligt eftersom jag är så stressad. Jag vill ju så gärna göra bra, men det blir bara skit, vecka efter vecka. En sak har gått bra hittills, men vad hjälper det? Jag ligger efter på allt annat. Skit. Djävla mig, jag blir så trött på det.
Nu skall jag återgå till min panda som mest liknar ett djävla roadkill. Mycket svordomar i den här posten, men det är väl så det blir, antar jag.
Jag mår illa, jag har fruktansvärt ont i ryggen (mensvärk?) och jag vill bara gråta. Jag är seriös. Jag är 24 år gammal och jag vill gråta som en fyraåring tills alla djävla tårar är slut så att jag slipper gråta mer.
Det känns bara så satans hopplöst. Jag försöker hålla humöret uppe men Nath hörde i telefonen att jag lät ledsen. Jag sade nej, jag vill inte att han oroar sig på vägen hem. Fast jag misstänker att jag kommer att börja böla när han väl är hemma. Som ett barn som slår sig: man håller tårarna inne tills man cyklat den där kvarten hem, och när man kommit innanför dörren och får syn på mamma börjar man gråta som aldrig förr.
Jag bara hatar att vara såhär dålig. Det finns liksom ingen djävla lösning på det, jag är bara för djävla korkad för att klara det här och det gör ont. Jag hatar att bli såhär djävla emo också, men vad skall jag göra då? Låtsas som ingenting? Jag vet inte.
Och så hatar jag så förtvivlat mycket att de där jag inte alls kan känna respekt för beroende på hur de beter sig är så mycket bättre än mig på ALLT.
...Soda söker pizzabagare/kökspersonal. Hade jag inte vetat hur jag reagerar på mjöl hade jag nog sökt. Allvarligt.
Det är bara så djävla skit att hitta något som verkar kul, något som kan ta en i rätt riktning, och så börjar man hoppas. Jag vet ju att jag aldrig skall vara så positiv, att jag inte skall hoppas, för det är när jag hoppas som jag blir ledsen, för det blir aldrig BRA. Det är bara Nathaniel som är bra, han är enda gången jag verkligen lyckats.
Det är ju inte som att jag inte försöker? Jag kämpar så hårt det bara går, jag stressar för att få klart allt och jag sover dåligt eftersom jag är så stressad. Jag vill ju så gärna göra bra, men det blir bara skit, vecka efter vecka. En sak har gått bra hittills, men vad hjälper det? Jag ligger efter på allt annat. Skit. Djävla mig, jag blir så trött på det.
Nu skall jag återgå till min panda som mest liknar ett djävla roadkill. Mycket svordomar i den här posten, men det är väl så det blir, antar jag.
Kommentarer
Postat av: Maritha
Jag har startat ett pepp-uppror!
Läs under rubriken "dagens pepp" i min blogg, och anta utmaningen.
Trackback
