Zombie - Devouring brains since 1984

Skallen full av spöken och jag vill egentligen bara bädda ner mig i sängen och stirra mig trött. Små, små elaka ord, för små för att fånga men tillräckligt stora för att göra skada. Är allt bara inbillning igen? Eller sprang jag på sanningen nu?

Fösöker skriva vettiga saker om den gotiska grammatiken, men det blir inget. Sitter med boken i handen och försöker febrilt förstå vad det står. Varför envisas fackmännen med att skriva på ett språk som är totalt oförståeligt för kreti och pleti? Varför skriva på så fånigt invecklad svenska att det blir rena grekiskan för de som inte har stenkoll på vad ett preteriopresentiskt verb är? Jag känner mig ungefär som att någon har satt en bok på japanska i min hand och bett mig översätta den till gångbar svenska. Kom igen! Hur skall jag kunna det här? Jag klarade tentan på tredje försöket, och då med nöd och näppe; grammatik är inte min starkaste sida i just det här fallet.

Allt känns så ...trassligt. Hastig ihopsatt, lurigt, knivigt och felaktigt. Jag vill gärna få godkänt på vår b-uppsats, men det känns fan inte som att det är möjligt. Orkar inte ens bry mig, men jag måste bry mig för på fredag skall vi försvara vad vi skrivit. Kanske går det snabbt. Sist vi satt i opposition så gick det ju åt skogen för oss. Blev bara deppig. Räknar med depp igen, men det går ju över... Det går alltid över.

Så, dagens status är: Paranoid, stressad och uppgiven. Vilken rar liten kombo! Inte sant?