A freezing touch of fear
Duscha gjorde mig på lite bättre humör, spela WoW likaså. Försöker komma på vem jag skall prata med för att bli på bättre humör, men det är tveksamt ifall jag lyckas hitta någon som klarar det. Kvällen är hopplös, men förmodligen är jag på bättre humör imorgon igen. Imorgon skall jag luncha för pengar jag inte har; Något säger mig att jag får tömma spargrisen helt enkelt.
Min laptop har lagt av totalt. Skärmen vägrar fungera, jag har startat om henne tre gånger och det strular bara. Förstår inte alls varför; skärmen fungerade alldeles utmärkt innan jag startade om datorn för att tangentbordet fick frispel.
Lilla Gumman gör inget för att förbättra mitt humör, jag har tillräckligt med saker som slår ner mig utan att jag behöver en trasig laptop som kaka på kaka. Blurgh.
Buddy Holly i högtalarna. Han fungerar bättre, han gör mig mer lugn till sinnes.
Har ont i knäna. Mest i det högra. Det känns som att det sitter knivar där. Det skär och spänner. Irriterande.
Ohwell. Jag håller tummarna för att även DET är bättre inför morgondagen.
Lunchmötet med Lotta blir nog trevligt, Lotta brukar få mig på bättre humör. Socialisera är en bra medicin mot mycket, har jag kommit fram till. Det är sådana upptäckter som gör att jag snart kan kalla mig för en vis gammal kines. Måste bara komma på några fler bra sanningar om livet innan jag kan ta titeln i behåll på allvar.
Undrar om visa gamla kineser har ont både i knän och inombords så som jag har?
Förmodligen inte.
De är visa, gamla och kineser, de har nog kommit på vad botemedlet mot sådana smärtor är.
Min laptop har lagt av totalt. Skärmen vägrar fungera, jag har startat om henne tre gånger och det strular bara. Förstår inte alls varför; skärmen fungerade alldeles utmärkt innan jag startade om datorn för att tangentbordet fick frispel.
Lilla Gumman gör inget för att förbättra mitt humör, jag har tillräckligt med saker som slår ner mig utan att jag behöver en trasig laptop som kaka på kaka. Blurgh.
Buddy Holly i högtalarna. Han fungerar bättre, han gör mig mer lugn till sinnes.
Har ont i knäna. Mest i det högra. Det känns som att det sitter knivar där. Det skär och spänner. Irriterande.
Ohwell. Jag håller tummarna för att även DET är bättre inför morgondagen.
Lunchmötet med Lotta blir nog trevligt, Lotta brukar få mig på bättre humör. Socialisera är en bra medicin mot mycket, har jag kommit fram till. Det är sådana upptäckter som gör att jag snart kan kalla mig för en vis gammal kines. Måste bara komma på några fler bra sanningar om livet innan jag kan ta titeln i behåll på allvar.
Undrar om visa gamla kineser har ont både i knän och inombords så som jag har?
Förmodligen inte.
De är visa, gamla och kineser, de har nog kommit på vad botemedlet mot sådana smärtor är.
Kommentarer
Trackback
