I'm going to wait 'til the Midnight Hour

Men urgh, Ricard ringde och väckte mig. Jag är så trött, men det är ingen idé att försöka somna om nu - hur jag än vänder och vrider på det behöver jag all tid kan jag få till att skriva klart tentan, och jag kan lika gärna komma igång en halvtimme tidigare än jag tänkt.

Jag tror att det snöar. Eller haglar. Jag har dock inte orkat släpa mig upp ur sängen för att se efter. Men det låter sådär mot rutan som när man kastar små små grus på fönstret. Eller, öh, som när det haglar på fönstret...

Jag avskyr att vara såhär trött. Jag drömde något konstigt igen, men drömmen fladdrade undan och flydde när Ricard ringde. Det gör inget: Jag funderade över det här när jag somnade igår, att mina drömmar de senaste nätterna varit dåliga. Inga mardrömmar, kanske, men de har ...well, fel färg, om jag skall vara frank. Oavsett om jag minns mina drömmar dagen därpå eller inte så skulle man kunna beskriva minnet, känslan, av dem som ljusrosa för det mesta. De senaste nätternas drömmar har varit kladdigt, smutsigt, fult olivgröna. Ångestdrömmar. Det finns inget hopp i dem, och det är ju hoppet jag tycker om i mina drömmar.

Förmodligen är jag stressad över något. Eller så är det allt äckligt socker i min kropp som arbetar för fula drömmar. Jag skall se till att skära ner på sockerintaget nu.
På riktigt. Köpa nyttigare bröd, sluta dricka läsk, sådana saker. Sedan kanske jag sover bättre och drömmer vackrare igen.

Jag vill soooooova. *gnällig*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0