Behold! The nightmare
Mardrömmar, två stycken.
Första utspelar sig på julafton. Min bror och jag skall göra något så vi tar oss genom skogen och sedan kommer vi till backen nedanför daghemmet ovanför där vi bodde förut. Fredrik vill vara lite rolig så han knuffar på mig så att jag åker nerför backen i snön, som när man åker pulka, men ...jag lyckas inte stanna. Jag far ner för gatan, för nästa backe, alla backar. Så närmar jag mig sjukhuset, med alla sina staket och tegelväggar, och jag åker ju snabbt som fan nu eftersom jag inte kan stanna och bara accelererar mer och mer. På något vänster lyckas jag dock stanna i samband med att jag krockar med en helikopter som jag typ också sitter i, varpå den får spinn och massakrerar en massa träd och förstör byggnader innan den störtar i havet. Fredrik hinner ifatt och säger att det han ville visa var klonen av mig som satt i sin lilla helikopter, och han verkar sur över att jag förstört hans surprise.
Vi går hemåt igen, och när vi går förbi en öppning som är lite för liten och sitter lite för högt upp för att vara norderport ser vi en massa ljus - det är moppeuppvisningen! Jag får, märkligt nog, syn på Ricard och hans moppe bland alla hundratals moppar vi ser komma farande, och springer ifatt Fredrik för att säga det. Då kommer pappa och en massa gubbar från bowlinghallen, och plötsligt är vi i en skog som ligger bakom daghemmet typ. Vi går runt där för att leta efter något, det är väldigt brått och vi är stressade. Det finns en massa märkliga träd och slingrande stigar och långa backar upp och ner åt alla håll, och vi får syn på en bondgård som ligger långt upp på en kulle. Vi går upp dit, men får i sista sekund syn på att de har en massa män med helt nollställda ansikten som "Boskap" i sina hagar och spiltor, och vi går därifrån. Dock har de sett oss, de som styr det hela, och plötsligt är vi jagade. Män smyger runt i skogen omkring oss och börjar fånga in folk i vår lilla grupp, och vi springer och flyger och gör vad vi kan. Så kommer vi till skogen och världens slut, och måste vända för att inte falla av, och då blir vi också tillfångatagna. Pappa och hans vänner först, och sedan får de tag i min slips. Jag lyckas dock slita mig loss och simmar uppåt i luften, och så fort jag är högre upp än alla andra är jag tillräckligt högt upp för att kunna vakna. Slut dröm ett.
Dröm två försökte jag påverka lite, så att jag inte skulle återgå till mardrömmen igen. Jag avskyr verkligen att bli dödad i drömmar, det gör mig väldigt obalanserad för resten av dagen.
Jag minns inte riktigt hur drömmen börjar, men jag kommer ihåg att den utspelas sig på klassresan vi gjorde till Öland i sexan. Jag och Annie går runt tillsammans, jag tror att typ Malin S och Maria eller någon är med oss också, och vårt uppdrag är att stödja den onda eller goda sidan hos folk. Jag är även på jakt efter min klänning som jag vill ha på mig på julafton. Vi blir jagade och flyr tillbaka till våra hytter i en stor borgmur, och de som jagat oss kommer efter. Först hinner vi dock se lite av någon form av turnerspel, där folk får sitta försiktigt på hästar och ledas runt runt en stor plan. Vi skrattar åt dem, och tycker att det är pinsamt att våra bossar inte är bättre på att rida än så. Jag, i drömmen, fantiserar om att själv få delta i rytten och inser efter lite eftertanke att jag nog inte heller hade ridit så hardcore. Plötsligt är någon av de där monstren som jagat oss inne i vår hyttgång, och jag gömmer mig under täcket i mitt rum, trygg i att veta att de inte kan komma åt mig eftersom det är en genomskinlig men räfflad vägg emellan. De pratar med mig genom väggen, och fast det är mörkt kan jag se att han är ful och läskig, och han hånar mig som inte lyckats fånga honom. Sedan smeker han plötsligt Annie på hennes fötter och berömmer henne för att hon är på den goda sidan, varpå jag inser att han kan komma åt mig också, så jag vänder mig i sängen så att jag ligger med huvudet mot fotsidan, kommer på att jag inte vill att han rör mitt ansikte men när jag skall vända mig igen så inser jag att det är ett väldigt lågt burtak över sängen och jag kan inte komma upp - jag är fast.
Här ringde mamma och väckte mig, och nu är jag vaken. Inga mer mardrömmar för mig, tack.
Jag tror att jag i andra drömmen även försökte hitta min pappa och min bror som försvann i första drömmen.
Första utspelar sig på julafton. Min bror och jag skall göra något så vi tar oss genom skogen och sedan kommer vi till backen nedanför daghemmet ovanför där vi bodde förut. Fredrik vill vara lite rolig så han knuffar på mig så att jag åker nerför backen i snön, som när man åker pulka, men ...jag lyckas inte stanna. Jag far ner för gatan, för nästa backe, alla backar. Så närmar jag mig sjukhuset, med alla sina staket och tegelväggar, och jag åker ju snabbt som fan nu eftersom jag inte kan stanna och bara accelererar mer och mer. På något vänster lyckas jag dock stanna i samband med att jag krockar med en helikopter som jag typ också sitter i, varpå den får spinn och massakrerar en massa träd och förstör byggnader innan den störtar i havet. Fredrik hinner ifatt och säger att det han ville visa var klonen av mig som satt i sin lilla helikopter, och han verkar sur över att jag förstört hans surprise.
Vi går hemåt igen, och när vi går förbi en öppning som är lite för liten och sitter lite för högt upp för att vara norderport ser vi en massa ljus - det är moppeuppvisningen! Jag får, märkligt nog, syn på Ricard och hans moppe bland alla hundratals moppar vi ser komma farande, och springer ifatt Fredrik för att säga det. Då kommer pappa och en massa gubbar från bowlinghallen, och plötsligt är vi i en skog som ligger bakom daghemmet typ. Vi går runt där för att leta efter något, det är väldigt brått och vi är stressade. Det finns en massa märkliga träd och slingrande stigar och långa backar upp och ner åt alla håll, och vi får syn på en bondgård som ligger långt upp på en kulle. Vi går upp dit, men får i sista sekund syn på att de har en massa män med helt nollställda ansikten som "Boskap" i sina hagar och spiltor, och vi går därifrån. Dock har de sett oss, de som styr det hela, och plötsligt är vi jagade. Män smyger runt i skogen omkring oss och börjar fånga in folk i vår lilla grupp, och vi springer och flyger och gör vad vi kan. Så kommer vi till skogen och världens slut, och måste vända för att inte falla av, och då blir vi också tillfångatagna. Pappa och hans vänner först, och sedan får de tag i min slips. Jag lyckas dock slita mig loss och simmar uppåt i luften, och så fort jag är högre upp än alla andra är jag tillräckligt högt upp för att kunna vakna. Slut dröm ett.
Dröm två försökte jag påverka lite, så att jag inte skulle återgå till mardrömmen igen. Jag avskyr verkligen att bli dödad i drömmar, det gör mig väldigt obalanserad för resten av dagen.
Jag minns inte riktigt hur drömmen börjar, men jag kommer ihåg att den utspelas sig på klassresan vi gjorde till Öland i sexan. Jag och Annie går runt tillsammans, jag tror att typ Malin S och Maria eller någon är med oss också, och vårt uppdrag är att stödja den onda eller goda sidan hos folk. Jag är även på jakt efter min klänning som jag vill ha på mig på julafton. Vi blir jagade och flyr tillbaka till våra hytter i en stor borgmur, och de som jagat oss kommer efter. Först hinner vi dock se lite av någon form av turnerspel, där folk får sitta försiktigt på hästar och ledas runt runt en stor plan. Vi skrattar åt dem, och tycker att det är pinsamt att våra bossar inte är bättre på att rida än så. Jag, i drömmen, fantiserar om att själv få delta i rytten och inser efter lite eftertanke att jag nog inte heller hade ridit så hardcore. Plötsligt är någon av de där monstren som jagat oss inne i vår hyttgång, och jag gömmer mig under täcket i mitt rum, trygg i att veta att de inte kan komma åt mig eftersom det är en genomskinlig men räfflad vägg emellan. De pratar med mig genom väggen, och fast det är mörkt kan jag se att han är ful och läskig, och han hånar mig som inte lyckats fånga honom. Sedan smeker han plötsligt Annie på hennes fötter och berömmer henne för att hon är på den goda sidan, varpå jag inser att han kan komma åt mig också, så jag vänder mig i sängen så att jag ligger med huvudet mot fotsidan, kommer på att jag inte vill att han rör mitt ansikte men när jag skall vända mig igen så inser jag att det är ett väldigt lågt burtak över sängen och jag kan inte komma upp - jag är fast.
Här ringde mamma och väckte mig, och nu är jag vaken. Inga mer mardrömmar för mig, tack.
Jag tror att jag i andra drömmen även försökte hitta min pappa och min bror som försvann i första drömmen.
Kommentarer
Trackback
