Zombie - Devouring brains since 1984

Så stolt som jag blir över mig själv varje gång jag diskat och städat av köket är det märkligt att jag inte gör det oftare. Nu har jag ett skinande rent kök, och disk som står över hela diskbänken och sakta, droppande, torkar. Jag har druckit saft, dansat, sjungit och diskat som sig Zombie bör, och nu har jag förvisso ont i halsen, men utöver det är jag nöjd och tillfreds. Imorgon skall jag städa resten av lägenheten: Sedan blir det ack så vackert och jag kan spela WoW eller se på film eller vad jag nu vill!

Jag tycker om min lägenhet. Jag tycker om Skåne! Jag älskar det fina, platta landskapet med åkrar så långt ögat kan nå. Det är lugnt. Det lugnar mig. Det är mitt äventyr. Med min ö och mitt gamla liv långt i fjärran öst, så kan jag andas ut Gotland och andas in Skåne. Och jag blir varm om hjärtat av att faktiskt veta att a) mina föräldrar är stolta över mig och b) de saknar mig. Det är allt vad bränsle jag behöver.
Mitt Skåneäventyr ser väl inte riktigt ut så som jag föreställde mig det när jag sökte till skolan i våras, men det ligger mig inte till last. Jag tycker om hur jag har det, jag tycker om de vänner jag fått. Caroline, Lotta, att jag blivit bättre vän med Smege, och så Viktor de få gånger jag träffar honom :P Och Simon, får vi inte glömma! Och samtidigt som jag har er här, så har jag er andra där hemma; Amanda, Ida, Eric, Leo. Och så alla andra utspridda över Sverige! Johan, Dan, Victor, Nadine, Anders, Johan, Lowe. Jag är bortskämd med många vänner <3 ^{(ta inte åt er om jag glömt någon, jag är så virrig, alla räknas självfallet lika mycket!)}

Funderar på om jag skall slöglo på internet, eller kanske läsa lite, innan klockan blir tio och jag skall se dokumentären på trean...