Snot monster
Alltid lika kul att vakna, känna sig pigg, bara för att ställa sig upp och direkt drabbas av FÖRKYLNING DELUXE(tm). Mitt huvud verkar finnas någonstans tio meter under havsnivå, och resten av kroppen sitter här i soffan och försöker mest komma på hur i helvete det gick till.
Hade jag inte varit så bortdomnad i ansiktet hade det varit lite piggare idag, faktiskt.
För övrigt så känner jag mig sådär kombinerat sur/stressad/nervös över att jag för tre månader sedan kom hem med en Apoteketkasse, i vilken jag förmodligen hade mitt recept (såvida jag inte hade det i fickan/handen/plånboken) och någongång där när jag kom hem lade jag recepetet någonstans. Jag trodde badrummet. Jag trodde köket. Jag hittar det inte. NÅGONfuckingSTANS. Och jag måste ha det; på måndag skall jag tillbaka på p-pillerkartan igen och hur fan skall det gå när jag inte kan hämta ut nya? Skitliv.
Skall ägna dagen åt att försöka hitta recepetet. Och när jag säger dagen så menar jag självfallet så fort jag orkar röra mig ur soffan där jag sitter med min dödsförkylning.
Jag gillar inte reklamen för "Stöd Etiopien" eller vad det nu är. Första gången jag såg den trodde jag att det var en filmtrailer, men icke. Jag förstår vad de vill ha fram i den, och den är ju ändå smart komponerad eftersom vi svenskar främst bryr oss om oss själva (ergo: svenska barn i fara = vi hajar till = vi kanske skänker pengar till Aids-offerbarnen), men kan de sluta sända skiten hela tiden eller? Som all annan reklam så stör jag mig bara efter första gången den visats, och den är ändå bara jobbig att lyssna på. Tack gud för MUTE på kontrollen ^^
Igår när Kärleksmonster kom hem fick han en julklapp i förskott. Jag tyckte att han behövde det eftersom jag tar med mig min datorväska till Gotland om fem dagar, och han blev glad. Jätteglad! Som ett barn på julafton, och mitt hjärta tog ett extra skutt. <3 Jag blir glad när det bekräftas att jag faktiskt är ganska bra på att hitta julklappar åt folk ^^ OCH jag blir glad(ast) av att göra mitt lilla Monster glad :)
Nu skall jag dö lite på soffan tror jag. MISÄÄÄÄÄR.
Hade jag inte varit så bortdomnad i ansiktet hade det varit lite piggare idag, faktiskt.
För övrigt så känner jag mig sådär kombinerat sur/stressad/nervös över att jag för tre månader sedan kom hem med en Apoteketkasse, i vilken jag förmodligen hade mitt recept (såvida jag inte hade det i fickan/handen/plånboken) och någongång där när jag kom hem lade jag recepetet någonstans. Jag trodde badrummet. Jag trodde köket. Jag hittar det inte. NÅGONfuckingSTANS. Och jag måste ha det; på måndag skall jag tillbaka på p-pillerkartan igen och hur fan skall det gå när jag inte kan hämta ut nya? Skitliv.
Skall ägna dagen åt att försöka hitta recepetet. Och när jag säger dagen så menar jag självfallet så fort jag orkar röra mig ur soffan där jag sitter med min dödsförkylning.
Jag gillar inte reklamen för "Stöd Etiopien" eller vad det nu är. Första gången jag såg den trodde jag att det var en filmtrailer, men icke. Jag förstår vad de vill ha fram i den, och den är ju ändå smart komponerad eftersom vi svenskar främst bryr oss om oss själva (ergo: svenska barn i fara = vi hajar till = vi kanske skänker pengar till Aids-offerbarnen), men kan de sluta sända skiten hela tiden eller? Som all annan reklam så stör jag mig bara efter första gången den visats, och den är ändå bara jobbig att lyssna på. Tack gud för MUTE på kontrollen ^^
Igår när Kärleksmonster kom hem fick han en julklapp i förskott. Jag tyckte att han behövde det eftersom jag tar med mig min datorväska till Gotland om fem dagar, och han blev glad. Jätteglad! Som ett barn på julafton, och mitt hjärta tog ett extra skutt. <3 Jag blir glad när det bekräftas att jag faktiskt är ganska bra på att hitta julklappar åt folk ^^ OCH jag blir glad(ast) av att göra mitt lilla Monster glad :)
Nu skall jag dö lite på soffan tror jag. MISÄÄÄÄÄR.
Kommentarer
Trackback
