You know I love you, but know you got to die

Jag är på förskräckligt dåligt humör just nu. Jag vet inte helt varför, men jag vet att det inte blev bättre av att Fredrik bråkar med mig, att mamma var helt skum mot mig när jag var i bowlinghallen och att pappa hade glömt att han skulle kika på aktier med mig idag. Har inte alls lust att fika med mommo och Ricard, jag vill döda folk eller bara springa ut i skogen och gråta ut tills jag inte orkar vara förbannad längre.
I grund och botten handlar det nog om att jag inte alls trivs här. Jag vill hem. Jag skulle lätt åka hem ikväll om jag hade det alternativet, ingen tvekan. Men nu är det som det är, och jag får försöka göra det bästa av det. Får ta en långdusch sedan när jag varit hos mommo, så kanske jag blir på bättre humör. Det brukar fungera.

Jag trivs inte är. Gotland är fint men jag är inte Gotland längre. Jag trivs i min egen lilla värld där jag kan göra och vara vad jag vill. Här retar folk mig hela tiden för att jag sitter vid datorn, men vad fan skall jag göra hade de tänkt? Det är ju inte precis som att det a) finns massor av saker att göra, eller b) de hellre umgås med mig. Mamma ser på tv. Ricard sitter vid sin dator. Pappa är på möten och spelar poker. Fredrik umgås med sina vänner. Så vad fan spelar det för roll för dem att jag då sätter mig vid min laptop och pratar med folk som faktiskt VILL prata med mig?

Nästa gång jag åker hem kan jag med gott samvete installera WoW i min laptop.

Det känns bara så djävla onödigt att fara över halva Sverige för att umgås med min familj när de sedan inte alls har tid att umgås med mig. Träffa mina vänner har hittills varit odelat trevligt, no shit där. Men... orka med att folk tror att de kan bestämma över mig. Jag är 23, vad fan får jag ut av att folk tror att de kan sätta regler för mig nu?

Detta lägger vikt i den vågskålen som är för att jag stannar i Skåne i sommar. En del saker väger för att jag skall var på Gotland istället, men det faktum att jag om jag kommer hem måste bo här hemma väger djävligt tungt. Jag är van vid att bo ensam, jag har gjort det i två år nu, så jag klarar inte av detta. I synnerhet inte eftersom det innebär att jag måste bo i en väska. Jag hatar att bo i en väska. Jag vill känna mig hemma och känna att jag har plats, och det gör jag inte här. Jag bor i en skraltig säng i datorboden, ffs. Det är kallt, och jag kan inte ens kräva att få vara ensam här ute eftersom min bror har sin dator här.

Det är kul att vara här, men herregud vad jag vill hem igen.
(även fast jag stör mig på en eller ett par personer där borta just nu också)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0