And all I could let out was silence

Ett plötsligt styng av ensamhet.
Var är jag nu, var är jag på väg? Jag står alldeles för still. Jag utvecklas inte i den hastighet jag vill, jag klarar inte av att riva alla murar på en gång.

Men någongång måste jag väl ändå hitta någon vars hjärta slår snabbare när jag är där? Någon som alltid ler när vi ses och som håller mig varm när jag sover?

Jag tycker att jag ber om så lite. Men det är alltid för mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0