Oh, Skeletor, I shave my legs for you tonight!
...förresten så är det ju fredagen den 13:e idag.
När jag var liten var jag seriöst oroad inför den här dagen. Det var ju vad som förväntades av en; i alla tidningar, i alla filmer, på radion; överallt varnades man av främlingar för att man skulle se på fredagen den 13:e. Nu vet jag bättre. Det är en psykologisk grej, precis som att ställa upp 5-7-10 på bana 17. Är man inställd på att det kommer att gå åt helvete blir väl ingen förvånad över att det faktiskt GÖR det?
Jag deppade ner mig lite igår kväll. Idag är jag i eftersvallet, tankestadiet. Jag behöver göra upp en plan på hur jag skall få mig själv att kunna rycka upp mig nästa gång jag faller. Vad jag först och främst behöver komma fram till är ett beslut över vad jag skall göra. Jag tror att jag behöver en långpromenad... För mig själv. Får se ifall jag hinner med det innan jag skall till Helsingborg i eftermiddag. Annars får jag tänka på tåget. Eller på tåget hem, eller när jag kommer hem ikväll. Jag behöver få komma ut lite ur min bur och släppa allt annat i några sekunder.
Det känns hela tiden som att jag går miste om något. Det skär lite i magen på mig när jag inser att det inte blir som jag vill på grund av MIG. Jag skyller inte på någon annan, det är helt och hållet något jag personligen får stå för konsekvenserna av.
Nu skall jag ta en ipren och komma igång med mitt städande. Det ser fördjävligt ut här hemma. Kanske blir jag piggare och klokare om jag kan få lite ordning och reda omkring mig. ...hoppas kan man ju.
När jag var liten var jag seriöst oroad inför den här dagen. Det var ju vad som förväntades av en; i alla tidningar, i alla filmer, på radion; överallt varnades man av främlingar för att man skulle se på fredagen den 13:e. Nu vet jag bättre. Det är en psykologisk grej, precis som att ställa upp 5-7-10 på bana 17. Är man inställd på att det kommer att gå åt helvete blir väl ingen förvånad över att det faktiskt GÖR det?
Jag deppade ner mig lite igår kväll. Idag är jag i eftersvallet, tankestadiet. Jag behöver göra upp en plan på hur jag skall få mig själv att kunna rycka upp mig nästa gång jag faller. Vad jag först och främst behöver komma fram till är ett beslut över vad jag skall göra. Jag tror att jag behöver en långpromenad... För mig själv. Får se ifall jag hinner med det innan jag skall till Helsingborg i eftermiddag. Annars får jag tänka på tåget. Eller på tåget hem, eller när jag kommer hem ikväll. Jag behöver få komma ut lite ur min bur och släppa allt annat i några sekunder.
Det känns hela tiden som att jag går miste om något. Det skär lite i magen på mig när jag inser att det inte blir som jag vill på grund av MIG. Jag skyller inte på någon annan, det är helt och hållet något jag personligen får stå för konsekvenserna av.
Nu skall jag ta en ipren och komma igång med mitt städande. Det ser fördjävligt ut här hemma. Kanske blir jag piggare och klokare om jag kan få lite ordning och reda omkring mig. ...hoppas kan man ju.
Kommentarer
Trackback
