Cotton candy
[Stulen från Elinleticia]
Kontakten med min kvinnliga sida:
1) köpt en hårfön [ ]
2) sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut [x]
3) följt med som smakråd vid en shoppingrunda [x]
4) pratat känslor...nykter [x]
5) skrattat under en romantisk komedi [x]
6) berömt en person av manligt kön för sitt utseende [x]
7) ringt upp en person utan konkret syfte [x]
8) funderat på namn åt mina barn [x]
9) insett storheten hos barbra streisand [ ]
10) lyssnat på en skiva främst för att personerna i bandet är snygga [ ]
11) druckit cosmopolitan [ ]
12) sett ett avsnitt av "sex and the city" [x]
13) sett två avsnitt av "sex and the city" [ ]
14) känt mig sugen på en kopp te [x]
15) känt glädje över att få blommor i present [x]
16) gjort någonting romantiskt på eget initiativ [x]
17) blivit arg utan anledning [ ]
18) gråtit efter 9 fyllda år [x]
19) brytt mig om hm:s val av modell [ ]
20) insett storheten i linda skugges krönikor [ ]
21) kramat en kille [x]
22) dansat [x]
Kontakten med min manliga sida:
1) ljugit om hur mycket jag har druckit [x]
2) ätit en blodig stek [ ]
3) läst en biltidning [x]
4) framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap [x]
5) styrketränat [x]
6) fortsatt prata med en person av kvinnligt kön även efter det att hon visat sig vara tråkig, enbart på grund av att hon var snygg [ ]
7) sagt att något, som var på gränsen att få mig att gråta som ett spädbarn, inte alls gjorde ont [ ]
8) tillbringat en hel dag, enbart betraktandes sport på tv [x] (inte frivilligt dock)
9) lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det [x]
10) läst en bok av jan guillou [ ]
11) läst ett nummer av slitz [x]
12) dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad [x]
13) känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza [x]
14) gått på en ulf lundell-konsert [ ]
15) använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person [x]
16) diskuterat bröst [x]
17) gjort lumpen [ ]
18) känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning [x]
19) känt mig häftig över att åka jättefort i en bil [x]
20) enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar [ ]
21) lagat någonting på egen hand [x]
22) skrikit "kom igen nu gubbar" på fotbollsplan [x]
23) tävlat i att dricka öl [ ]
24) påpekat hur otroligt bögiga westlife eller annat valfritt pojkband ser ut [x]
Kvinnliga: 14/22, manliga: 16/24
Fånig lista, men jag hade tråkigt :p
Om du visste hur mycket jag saknar, så sov du inte alls
(varning! visning av naturlig hårfärg å färde!)
En gång var jag blond, nyss hemkommen från USA och laggade värre än den värsta dator.
En gång var jag blond, nyss hemkommen från USA och laggade värre än den värsta dator.
- Det längsta jag har varit vaken var runt sextio timmar i sträck. Det var vedervärdigt, och mot slutet av den perioden ville jag bara lägga mig ner framför pizzaugnen och gråta. Jetlag är INTE min vän.
- En gång nös jag femtiotusen gånger. Jag för varje nysattack nös jag kraftigare och kraftigare (alltså, med mer KRAFT och inget annat) och till slut råkade jag nysa mig dubbelvikt och slå huvudet rätt i en stålplatta. Då slutade jag nysa.
- Jag har svimmat tre gånger i mitt liv, varav två gånger var på mellanstadiet och den sista gången var på högstadiet.
- Efter att ha haft EN pojkvän och därmed haft någon bredvid mig i sängen då och då under två år blev jag immediat pojkvänsskadad, och klarar sällan av att sova bredvid folk utan att kela på dem i sömnen. Jag menar... två år av tjugotvå, jag borde ju vara mer van vid att sova ensam?
- Sedan strax innan jag fyllde två år har jag, alla de nätter jag inte haft sällskap, sovit med mitt gosedjur Goffe i famnen.
Egads, vad den där klänningen inte är smickrande för figuren.
Das Ich
Stulen från Smege.
UTSEENDE
[ ] Jag är längre än 185 cm.
[ ] Ibland tycker jag att jag är ful.
[ ] Jag blir lätt brun.
[X] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[X] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[ ] Jag har en tatuering.
[X] Jag är osäker över mitt utseende.
[X] Jag har haft/har tandställning.
[X] Jag har glasögon/linser.
[X] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis.
[X] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] Jag har mer än två piercingar.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.
[ ] Jag har fräknar.
[ ] Mina ögon ändrar nyans eller färg efter mitt humör.
FAMILJ
[ ] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[ ] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[X] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[X] Jag vill ha barn nån dag.
[ ] Jag har barn.
[ ] Jag har mist ett barn.
SKOLA/JOBB
[X] Jag studerar
[ ] Jag jobbar.
[X] Jag har somnat i skolan/jobbet.
[X] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[ ] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats.
[ ] Jag har fått sparken.
[ ] Jag har gjort högskoleprovet
[X] Jag har studerat på universitetsnivå
SKAMLIGHETER
[X] Jag har sagt “lol” i en riktig diskussion.
[ ] Jag börjar ännu också gråta av Disney filmer.
[ ] Jag har pissat på mej av skratt.
[ ] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[X] Jag har gråtit av skratt.
[X] Jag har limmat fast min hand i något.
[ ] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[X] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.
HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[X] Jag har fått stygn på ett öppet sår.
[ ] Jag har brutit ett ben.
[ ] Mina tonciller har tagits bort.
[ ] Jag har suttit hos läkaren med en vän.
[ ] Mina visdomständer har tagits bort.
[ ] Jag har genomgått en allvarlig operation.
[X] Jag har haft vattkoppor.
[ ] Jag har haft/har astma.
[X] Jag har åkt ambulans
[ ] Jag har blivit diagnoserad med en livshotande sjukdom
[ ] Jag har blivit diagnoserad med en psykisk sjukdom
[ ] Jag tränar regelbundet
[X] Jag har vunnit i någon slags sporttävling, i lag eller ensam.
RESANDE
[ ] Jag har kört mer än 300km på en dag.
[X] Jag har flugit.
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[ ] Jag har varit på Golfen Center.
[ ] Jag har varit i Japan.
[X] Jag har varit i USA.
[X] Jag har varit i Afrika.
[ ] Jag har varit i Asien.
EFARENHETER
[X] Jag har tappat bort mig i min hemstad.
[X] Jag har sett en “fallande stjärna”
[X] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.
[ ] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[X] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[X] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[ ] Jag har varit i ett casino.
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan.
[ ] Jag har gått “skinny dipping”.
[X] Jag har lekt “Sanning eller Konsekvens”.
[X] Jag har lekt “Jag har aldrig”.
[X] Jag har använt en sannings- eller fyllelek för att få ett ragg
[X] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[ ] Jag har krockat i en bil.
[X] Jag har skidat.
[X] Jag har medverkat i ett skådespel.
[ ] Jag har haft en skådespelarhuvudroll
[ ] Jag har jobbat inom teater/film som skådespelare eller statist (och fått betalt)
[X] Jag har träffat någon från Internet i det verkliga livet.
[X] Jag har hittat en pojkvän genom Internet
[X] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[ ] Jag har sett ett norrsken.
[X] Jag har suttit på ett tak på natten.
[ ] Jag har legat på rygg på en gräsmatta och rökt cigarr.
[X] Jag har aprillat någon.
[X] Jag har åkt taxi.
[X] Jag har ätit sushi.
[ ] Jag har åkt snowboard.
FÖRHÅLLANDEN
[X] Jag är singel
[ ] Jag är i ett förhållande.
[ ] Jag är förlovad.
[ ] Jag är gift.
[X] Jag har varit på en blind date.
[ ] Jag har blivit dumpad oftare än jag själv har varit den som dumpar.
[X] Jag saknar någon just nu.
[X] Jag är rädd för att bli övergiven.
[ ] Jag har varit otrogen i ett förhållande.
[ ] Jag har skiljt mig.
[X] Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig.
[ ] Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit.
[ ] Jag har sagt att jag inte älskade någon och ljugit.
[X] Jag har sparat något från ett gammalt förhållande.
SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[ ] Jag har varit förtjust i en lärare.
[X] Jag har blivit kysst i regnet.
[ ] Jag har kramat en till mig helt okänd person.
[ ] Jag har kysst en till mig helt okänd person.
[ ] Jag har haft sex med någon utan att veta dennes namn
[X] Jag har haft en könssjukdom
ÄRLIGHET
[X] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[X] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[ ] Jag har smygit ut utan lov.
[X] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[ ] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[X] Jag har fuskat i ett spel.
[ ] Jag har struntat i ett prov.
DÅLIGA TIDER
[X] Jag har druckit alkohol.
[ ] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden.
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[ ] Jag har blivit diagnoserad med depression.
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag är eller har varit diagnoserad med anorexia och/eller bulimi.
[X] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[X] Jag har vaknat gråtande.
[X] Jag har somnat gråtande
DÖDEN
[ ] Jag är rädd för att dö.
[X] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[X] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.
MATERIALISM
[ ] Jag äger mer än 5 rap CDn.
[X] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[X] Jag äger något från H&M.
[X] Jag samlar på serietidningar.
[ ] Jag äger något från Benetton.
[X] Jag äger något jag köpt på E-bay.
[ ] Jag äger något från Diesel.
[X] Jag föredrar stil framför bekvämlighet
RANDOM
[ ] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[X] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor.
[ ] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[ ] Jag svär ofta.
[X] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson.
[ ] Jag betalade för min rington.
[X] Jag är petig med grammatik.
[ ] Jag är en hockeyfanatiker.
[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[X] Jag är bra på att baka.
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle ha pyjamas på mig till skolan.
[X] Jag vet hur man skjuter.
[X] Jag är kär i kärleken.
[X] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[ ] Jag äter snabbmat varje vecka.
[ ] Jag är bra på matematik.
[ ] Jag tror på spöken/andar
[X] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[X] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[X] Jag spelar dataspel och/eller Playstation-spel.
[X] Jag är bra på att minnas ansikten.
[X] Jag är bra på att minnas namn.
[X] Jag har ingen aning vad jag vill göra med resten av mitt liv.
[ ] Jag är religiös
[ ] Jag har gjort lumpen
Är du kvinna eller räv?
Lilla Zombie som Lilla Skogsrå
(foto: Älsklilla)
Hej hå och en flaska med rom
Det är ...annorlunda. Det är stökigt som fan eftersom jag inte hade lust att storstäda innan jag började möblera, men det blir bra! Jag gillar att jag helt plötsligt har massor av fri yta på golvet. Jag skall göra pedagogiska teckningar i Paint och visa er, tror jag :)
...tio minuter senare, övre bilden är före och undre är efter:
OCH jag kan utnyttja två av tre hyllor från två håll.
Detta är en Expedit-hylla i en annan modell än den jag har.
Min är hälften så hög, eller hälften så bred om ni hellre vill;
Alltså 4*2 istället för 4*4. Mina är mörkbruna också.
...tio minuter senare, övre bilden är före och undre är efter:
- Min säng.
- TV-bänk.
- Stickfåtölj.
- Soffa från IKEA.
- Datorstol i läder.
- Datorbord och dator.
- Billy-hylla från IKEA.
- Expedithyllor från IKEA. Jag har tre: på första bilden står en upp, och två ligger (en ligger bredvid dator, en står och en ligger intill väggen bakom soffan). På andra bilden står två stycken bredvid sängen, och en står bredvid soffan som nu är skjuten intill väggen.
OCH jag kan utnyttja två av tre hyllor från två håll.
Detta är en Expedit-hylla i en annan modell än den jag har.
Min är hälften så hög, eller hälften så bred om ni hellre vill;
Alltså 4*2 istället för 4*4. Mina är mörkbruna också.
Herregud vad pedagogisk jag är :D (rena rama D&D-featet!)
Because I'm evil
NP: Danzig - Heart of the Devil (och har ni inte hört den så borde ni det. så det så.)
Jag sitter och tänker lite, och känner att jag vill skriva ett sådant där långt och bra och spännande och välformulerat inlägg. När jag var yngre kunde jag sitta i evigheter och bara skriva. Jag har tre eller fyra dagböcker från när jag var ung. Kanske borde jag leta rätt på några godbitar därur och dela med mig av? Jag har två av dem liggande här framför datorn. Synd dock så har jag ingen större koll på var den viktigaste av dem ligger, den jag skrev i när jag gick i gymnasiet. Jag vet att den finns någonstans, för jag hade den och kikade i den för några veckor sedan, men den ligger inte på något av de logiska ställena. Nåväl, den dyker väl upp förr eller senare.
Äh, efter lite bläddrande i mina gamla dagböcker från högstadiet kan jag lugnt konstatera att jag hade slagit till mig själv så djävla hårt om jag träffat mig själv från den tiden. Gudars skymning, jag fattar varför folk mobbade mig ;P
MEN! Sedan hände saker:
Jag träffade en pojke som visade sig tycka om mig lite, och vi hånglade, och sedan började jag inse att jag ju faktiskt är ganska snygg trots allt. (det tyckte jag inte innan) Och sedan fick jag stalkers, beundrare och vänner på internet. Några av de vännerna har jag fortfarande kvar; Smege, Anders, Monika. Och jag började skriva noveller, dikter, låttexter, dagböcker, listor...
Jao... Det här har jag kanske redan pratat om?
Dang, jag vill så gärna kunna ta lövet från munnen och vara riktigt djävla frank och ärlig någongång då och då, men jag vill inte hänga ut folk här i bloggen. Sure, man kan alltid koda, men folk knäcker koder förr eller senare och jag själv kommer bara att bli förvirrad av det hela.
You want total honesty?
Jag har inte haft sex på fjorton, snart femton, månader. Sist jag hade sex var det med en snubbe jag var oh så kär i, och han började plötsligt rådissa mig efter vår sista natt tillsammans. Det var helt märkligt: Han slutade bevaka mitt galleri och min dagbok på helgon; han slutade skriva sms; han hörde aldrig av sig via msn, helgon eller något alls - och jag ville inte höra av mig jag heller, eftersom jag redan kände mig efterhängsen. Och snubbar som hellre sover på soffan än bredvid en kelig Zombie i sin sköna säng förtjänar inte min uppmärksamhet. Inte när det är i en sådan relation vi hade, faktiskt.
Så i somras fick jag sms av honom. På Medeltidsveckan, kan tilläggas, och ni som känner till Medeltidsveckan förstår nog vad det går ut på. (Nej, jag menar inte bara att det går ut på att man går runt i medeltidskläder. Let's just say att ett annat namn för Medeltidsveckan är Slampveckan, aight?) Han ville gärna ses, om jag hade lust. Så jag frågade varför han efter nio månaders tystnad helt plötsligt ville ses, och han tyckte att jag var dryg och konstig. Um...
Snälla, kära, söta. Lilla vän. Gör aldrig misstaget att tro att jag är lättfotad, 'cause I aint. Det skämtas om min hunger för män och mitt sexliv åt höger och vänster, men det är allt det är: skämt. I alla fall i det här fallet. Jag SKULLE kunna ta för mig som jag vill, om jag ville och vågade. Men att träffa en assnygg kille man varit kär i för en snabbis bara för att han är fyllekåt? Nejtack.
Förra medeltidsveckan var bättre än denna, fast den här medeltidsveckan var Anders nere och hälsade på. Fast förra medeltidsveckan dansade och sjöng jag med Tobbe och Jimmy på Effes, vilket var trevligt. Tobbe och Jimmy är två raringar :) (och en av anledningarna till varför man vill åka på Kastaria ;))
Jag kan inte diskutera mina bekymmer på sexfronten med mina manliga bekanta, för de förstår inte mitt problem:
"Men vadå, du är tjej, det är ju bara att gå fram till vilken snubbe som helst så ställer han ju genast upp."
Ja, det vet jag. Rätt kläder och rätt attityd är det enda som behövs, om ens det, så får man säkert sexa hur mycket man vill varje helg. Men det handlar om att jag är osäker, har komplex och oroar mig över vad han skall tycka om mig while at it.
"Ja, men övning ger ju färdighet, get at it!"
...det är ju en ond cirkel. Jag vågar inte öva, så jag blir inte bättre, och blir jag inte bättre vågar jag inte ragga. Folk förväntar sig av mig att jag skall vara jättekunnig och erfaren och så vidare, men det är jag inte. Jag blir jättenervös av att vara naken, och jag hittar mer och mer saker att jaga upp mig över. Oh, I'm such a virgin.
Jag tror att alkohol är lösningen på mina problem. Alkohol, och en snubbe man känner sig trygg med.
Och så vill jag att någon skall ragga upp MIG. Läsa mina signaler, förstå hur man handskas med mig och göra något av det. ...bah, jag vill gå på krogen. Jag vill flirta och dricka färgglada drinkar och småle åt okända män. Jag har nittioen spänn på kontot, det räcker knappt till en sexa. Teh pain, teh misery!
Um... Nu blev det här jättelångt. Jag tror inte att någon orkar läsa hela. Så... Dags att sätta punkt och döskalle nu.
Jag sitter och tänker lite, och känner att jag vill skriva ett sådant där långt och bra och spännande och välformulerat inlägg. När jag var yngre kunde jag sitta i evigheter och bara skriva. Jag har tre eller fyra dagböcker från när jag var ung. Kanske borde jag leta rätt på några godbitar därur och dela med mig av? Jag har två av dem liggande här framför datorn. Synd dock så har jag ingen större koll på var den viktigaste av dem ligger, den jag skrev i när jag gick i gymnasiet. Jag vet att den finns någonstans, för jag hade den och kikade i den för några veckor sedan, men den ligger inte på något av de logiska ställena. Nåväl, den dyker väl upp förr eller senare.
Äh, efter lite bläddrande i mina gamla dagböcker från högstadiet kan jag lugnt konstatera att jag hade slagit till mig själv så djävla hårt om jag träffat mig själv från den tiden. Gudars skymning, jag fattar varför folk mobbade mig ;P
MEN! Sedan hände saker:
Jag träffade en pojke som visade sig tycka om mig lite, och vi hånglade, och sedan började jag inse att jag ju faktiskt är ganska snygg trots allt. (det tyckte jag inte innan) Och sedan fick jag stalkers, beundrare och vänner på internet. Några av de vännerna har jag fortfarande kvar; Smege, Anders, Monika. Och jag började skriva noveller, dikter, låttexter, dagböcker, listor...
Jao... Det här har jag kanske redan pratat om?
Dang, jag vill så gärna kunna ta lövet från munnen och vara riktigt djävla frank och ärlig någongång då och då, men jag vill inte hänga ut folk här i bloggen. Sure, man kan alltid koda, men folk knäcker koder förr eller senare och jag själv kommer bara att bli förvirrad av det hela.
You want total honesty?
Jag har inte haft sex på fjorton, snart femton, månader. Sist jag hade sex var det med en snubbe jag var oh så kär i, och han började plötsligt rådissa mig efter vår sista natt tillsammans. Det var helt märkligt: Han slutade bevaka mitt galleri och min dagbok på helgon; han slutade skriva sms; han hörde aldrig av sig via msn, helgon eller något alls - och jag ville inte höra av mig jag heller, eftersom jag redan kände mig efterhängsen. Och snubbar som hellre sover på soffan än bredvid en kelig Zombie i sin sköna säng förtjänar inte min uppmärksamhet. Inte när det är i en sådan relation vi hade, faktiskt.
Så i somras fick jag sms av honom. På Medeltidsveckan, kan tilläggas, och ni som känner till Medeltidsveckan förstår nog vad det går ut på. (Nej, jag menar inte bara att det går ut på att man går runt i medeltidskläder. Let's just say att ett annat namn för Medeltidsveckan är Slampveckan, aight?) Han ville gärna ses, om jag hade lust. Så jag frågade varför han efter nio månaders tystnad helt plötsligt ville ses, och han tyckte att jag var dryg och konstig. Um...
Snälla, kära, söta. Lilla vän. Gör aldrig misstaget att tro att jag är lättfotad, 'cause I aint. Det skämtas om min hunger för män och mitt sexliv åt höger och vänster, men det är allt det är: skämt. I alla fall i det här fallet. Jag SKULLE kunna ta för mig som jag vill, om jag ville och vågade. Men att träffa en assnygg kille man varit kär i för en snabbis bara för att han är fyllekåt? Nejtack.
Förra medeltidsveckan var bättre än denna, fast den här medeltidsveckan var Anders nere och hälsade på. Fast förra medeltidsveckan dansade och sjöng jag med Tobbe och Jimmy på Effes, vilket var trevligt. Tobbe och Jimmy är två raringar :) (och en av anledningarna till varför man vill åka på Kastaria ;))
Jag kan inte diskutera mina bekymmer på sexfronten med mina manliga bekanta, för de förstår inte mitt problem:
"Men vadå, du är tjej, det är ju bara att gå fram till vilken snubbe som helst så ställer han ju genast upp."
Ja, det vet jag. Rätt kläder och rätt attityd är det enda som behövs, om ens det, så får man säkert sexa hur mycket man vill varje helg. Men det handlar om att jag är osäker, har komplex och oroar mig över vad han skall tycka om mig while at it.
"Ja, men övning ger ju färdighet, get at it!"
...det är ju en ond cirkel. Jag vågar inte öva, så jag blir inte bättre, och blir jag inte bättre vågar jag inte ragga. Folk förväntar sig av mig att jag skall vara jättekunnig och erfaren och så vidare, men det är jag inte. Jag blir jättenervös av att vara naken, och jag hittar mer och mer saker att jaga upp mig över. Oh, I'm such a virgin.
Jag tror att alkohol är lösningen på mina problem. Alkohol, och en snubbe man känner sig trygg med.
Och så vill jag att någon skall ragga upp MIG. Läsa mina signaler, förstå hur man handskas med mig och göra något av det. ...bah, jag vill gå på krogen. Jag vill flirta och dricka färgglada drinkar och småle åt okända män. Jag har nittioen spänn på kontot, det räcker knappt till en sexa. Teh pain, teh misery!
Um... Nu blev det här jättelångt. Jag tror inte att någon orkar läsa hela. Så... Dags att sätta punkt och döskalle nu.
The blogg that runs in my veins
Jaja, dåligt försök till ordvits. Never you mind! Nu skall här länkas för fulla muggar, yay!
Alltså. De länkar som här följer är bloggar jag följer varje dag, som jag prenumererar på uppdateringar på (det är någon FireFox-funktionsgrej tror jag) och som jag i vilket fall som kollar flera gånger om dagen. Så... Enjoy! Kanske är det något av följande som faller er på läppen :)
Alltså. De länkar som här följer är bloggar jag följer varje dag, som jag prenumererar på uppdateringar på (det är någon FireFox-funktionsgrej tror jag) och som jag i vilket fall som kollar flera gånger om dagen. Så... Enjoy! Kanske är det något av följande som faller er på läppen :)
- Apokalypsens 4 ryttare - Smeges blogg (i skrivande stund är dock servern nere, men glöm inte att spana in den här senare!)
- Let's get physical - Carolines blogg
- Pointy Ears - Amandas blogg
- Brudens blogg om brudar - Brudens blogg
- SKiNHEaD BArBiEdOLL - Sex Kittens blogg
- Hanna Fridén - Feministisk, estetisk stilfascist - Hannas blogg
- Tjuvlyssnat.se - Tjuvlyssnats blogg
Gother than thou!
Och så var jag så där all dolled up, men till ingen nytta då jag inte kunde hitta kameran. Jag ville ju leka photo shoot och ta angsty goff pixx! Men icke, sa nicke. Så nu sitter jag i dockklänningen i sängen och tindrar med svartsminkade ögon och är sådär allmänt sexton år igen. Det roar mig. Jag roar mig. Jag har självdistans, och jag försöker utveckla den än mer. Jag kan skratta åt hur jag var för sex, fyra, tre år sedan, och det känns ändå bra. Och varför inte? Jag var ju ärketypen av helgongoffen. Jag hade långt svart hår, ständigt svart smink, bara svarta kläder, och jag kände mig sååååå darknäzz. Jag hade ju mina stenhårda metalkrav på hur min drömpojkvän skulle se ut, och det kändes viktigt att alltid hävda hur goffgoffgoff man var. Well... Jag har genom åren lärt mig att korthåriga killar är bättre än långhåriga. (jag menar, seriöst, försök själva ha sex med en snubbe vars hår ständigt hänger i ögonen på en) (i synnerhet om killen missat att tvätta det samma dag... eww.)
Å andra sidan har jag aldrig någonsin skurit mig med ett rakblad, lyssnat på HIM eller skrikit "jag hatar dig" åt mina föräldrar. Däremot har jag bytt blandband med folk över internet, och proppat mina sextiominutersband fulla av musik jag tyckte speglade mig som hård och goffgoffgoff. Och så hade jag ju den ökända väskan, som jag skrivit en massa hårda bandnamn på. Betvivla dock ej - jag lyssnade de facto på alla de banden jag skrivit upp, och jag kände mig såååå tuff. ...med den lilla nackdelen att alla som var hårda på riktigt garvade glatt åt mig och min väska. Nåväl. Man är bara sjutton en gång i livet!
Jag ångrar inget. Jag kan visserligen ibland känna mig lite pinsamt berörd av minnen av vad jag gjort under min gymnasietid, men varför ångra saker man aldrig kan göra ogjorda? Så jag ångrar banne mig inget! Jag levde som jag ville och var stolt while at it, så varför rynka så häftigt på näsan nu, fyra år senare? För att, lite fjantigt kan tyckas, citera Babsan: I am what I am, I am my own special creation.
Och idag då? Hej, jag är Carina, 22 på det 23:e, och numera tycker jag fortfarande att jag är ganska snygg. Idag är jag snygg i alla fall, och jag var snygg igår men snyggast i förrgår. Kanske är jag snygg imorgon också, det visar sig. Man har inte roligare än man gör sig, och man är inte snyggare än man inbillar sig. Och alltså kan jag med gott samvete sitta här i min säng, men gothsminkning á la värsta helgonbruttan, och ändå inte tycka att det är fel. För varför skall jag skämmas för att jag roas av att se ut som en vampyrwannabe någongång då och då? I do it for my own high pleasure, och saker som roar mig är onekligen bra för mig. Självdistans, mina kära små, självdistans.
Man bör eftersträva perfektion, men man skall aldrig vara perfekt. Absolut perfektion är så trist: Vem vill egentligen vara helt flawless? Aldrig kunna se snyggare ut, för man är redan på sin topp, alltid se likadan ut, dag ut och dag in? Bah, säger jag, och snyter mig! (eller något sådant, jag ville bara låta lite barsk ya know?)
Det är i sin strävan man föds och bidrar med något. Det är när du längtar efter att bli bättre som du faktiskt är det bästa du kan bli.
Nu försöker jag låtsas vara vis gammal kines igen. Men jag fyller ju faktiskt snart år, så jag FÅR lov att vara gammal och vis kines! Pilutta dig och så det så!
Å andra sidan har jag aldrig någonsin skurit mig med ett rakblad, lyssnat på HIM eller skrikit "jag hatar dig" åt mina föräldrar. Däremot har jag bytt blandband med folk över internet, och proppat mina sextiominutersband fulla av musik jag tyckte speglade mig som hård och goffgoffgoff. Och så hade jag ju den ökända väskan, som jag skrivit en massa hårda bandnamn på. Betvivla dock ej - jag lyssnade de facto på alla de banden jag skrivit upp, och jag kände mig såååå tuff. ...med den lilla nackdelen att alla som var hårda på riktigt garvade glatt åt mig och min väska. Nåväl. Man är bara sjutton en gång i livet!
Jag ångrar inget. Jag kan visserligen ibland känna mig lite pinsamt berörd av minnen av vad jag gjort under min gymnasietid, men varför ångra saker man aldrig kan göra ogjorda? Så jag ångrar banne mig inget! Jag levde som jag ville och var stolt while at it, så varför rynka så häftigt på näsan nu, fyra år senare? För att, lite fjantigt kan tyckas, citera Babsan: I am what I am, I am my own special creation.
Och idag då? Hej, jag är Carina, 22 på det 23:e, och numera tycker jag fortfarande att jag är ganska snygg. Idag är jag snygg i alla fall, och jag var snygg igår men snyggast i förrgår. Kanske är jag snygg imorgon också, det visar sig. Man har inte roligare än man gör sig, och man är inte snyggare än man inbillar sig. Och alltså kan jag med gott samvete sitta här i min säng, men gothsminkning á la värsta helgonbruttan, och ändå inte tycka att det är fel. För varför skall jag skämmas för att jag roas av att se ut som en vampyrwannabe någongång då och då? I do it for my own high pleasure, och saker som roar mig är onekligen bra för mig. Självdistans, mina kära små, självdistans.
Man bör eftersträva perfektion, men man skall aldrig vara perfekt. Absolut perfektion är så trist: Vem vill egentligen vara helt flawless? Aldrig kunna se snyggare ut, för man är redan på sin topp, alltid se likadan ut, dag ut och dag in? Bah, säger jag, och snyter mig! (eller något sådant, jag ville bara låta lite barsk ya know?)
Det är i sin strävan man föds och bidrar med något. Det är när du längtar efter att bli bättre som du faktiskt är det bästa du kan bli.
Nu försöker jag låtsas vara vis gammal kines igen. Men jag fyller ju faktiskt snart år, så jag FÅR lov att vara gammal och vis kines! Pilutta dig och så det så!
Uppdrag: Självdistans
Och oh, så jag roas, men ändå hänförs. Vad arg jag var en gång i tiden, vad mycket jag ville ha sagt!
Jag läser mina gamla diker på Haket.com, tänkte dela med mig lite så att ni också får skratta vuxet och flina i mjugg över mitt barnsliga uppmärksamhetskrävande:
Jag läser mina gamla diker på Haket.com, tänkte dela med mig lite så att ni också får skratta vuxet och flina i mjugg över mitt barnsliga uppmärksamhetskrävande:
När ingen ser
2003-01-29
2003-01-29
Lilla barn, vad skrämmer dig?
I hand bör du hålla den du älskar.
I monstermun är saliven het,
och även de starka slites sönder.
(men så göm dig under sängen)
Täckeskanten fladdrar, vinddrag?
Jag tror du fokuserar på natt.
Så vet du inte att de finns även dagtid?
...det är då de samlar föda.
Oh, kära vän, en kniv hjälper ej.
Måhända skadar du dig själv.
Sov med mammas hand i din,
du vet den ger dig inget skydd.
När ingen ser kommer monstren fram.
De lever i garderobens mylla.
Gror så stilla i barnatankar
livnär sig på tårar och skrik.
(imorgon är du modig)
I hand bör du hålla den du älskar.
I monstermun är saliven het,
och även de starka slites sönder.
(men så göm dig under sängen)
Täckeskanten fladdrar, vinddrag?
Jag tror du fokuserar på natt.
Så vet du inte att de finns även dagtid?
...det är då de samlar föda.
Oh, kära vän, en kniv hjälper ej.
Måhända skadar du dig själv.
Sov med mammas hand i din,
du vet den ger dig inget skydd.
När ingen ser kommer monstren fram.
De lever i garderobens mylla.
Gror så stilla i barnatankar
livnär sig på tårar och skrik.
(imorgon är du modig)
My little Spiderbaby
Ibland blir jag avundsjuk på alla anonymbloggare för den frihet de faktiskt har: Jag kan inte babbla på hur som helst om mitt sexliv, mina ragg, mina fantasier och whatnots. Visst, jag har inga problem med att diskutera sådana saker över msn/telefon/irl med mina vänner, men jag vet inte om det är information jag vill att alla skall ha tillgång till. Och jag vet inte om det är schysst att hänga ut folk jag har haft sex och liknande med, även fast jag då skulle göra det under kodnamn. ...or is it? ...nej.
En vacker dag kommer jag att vakna och verkligen speak up. Säga (skriva) precis vad som faller mig in, dela med mig av saker jag egentligen borde hålla för mig själv och sedan några dagar senare ångra mig. Jag har väldigt lätt för att råka öppna käften för stort och berätta saker som folk måhända har intresse av att höra, men som jag för bekvämlighetens skull borde hålla för mig själv. Man måste ju ha några hemligheter för att framstå som en spännande person, inte sant?
Vad gör då mig till en spännande person? Har jag något att säga i en konversation, eller blir det bara pladder om vädret och tv-program och vad jag tycker om hundar? Faktum är att jag faktiskt har en del roliga saker att berätta, tro det eller ej. Jag har inte samma förmåga att berätta en historia på ett fängslande sätt som min morbror, bror och far har. Jag är som min yngste bror: Kanske har vi roliga saker att säga, men vi är banne mig inte bra på att roa publiken och underhålla med vad vi har att säga. Snarare blir folk obekväma i närvaro av våra desperata försök att vara intressanta...
Jag tycker om sena diskussioner på msn med Smege. Jag roas av att snacka WoW med Caroline. Jag blir glad när Viktor kommer online och är social. Jag trivs med att skicka och ta emot eBaylänkar från Ida, jag kvittrar glatt när jag diskuterar Dschinghis Khan och goffnezz och pojkar med Amanda, och de dagar då Mjukis är social mot mig ler jag som en toka. Ibland dyker Piipi upp och fåglar sig, ibland får jag märkliga förslag från Grency och inte sällan vill Ricard ha ljudkonversationer med mig. Då och då har jag Greg på tråden och skrattar åt hans skumma försök att få mig att komma på besök. MSN - så mycket folk, så mycket tid, och ni är mina allihop!
...men samtidigt tappar jag mer och mer förmågan att socialisera IRL. Jag får svårare och svårare att interagera mot människor jag träffar på tåget, i skolan, på caféer och i butiker. I brist på smileys och i en akut närvaro av betraktande ögon blir jag nervös, pladdrar om allt och inget och sällan förstår folk ändå vad jag vill ha sagt iochmed min dialekt. ...jag har aldrig varit bra på ögonkontakt.
När jag slutade jobba fanns inte längre möjligheten att dag ut och dag in träffa nya människor och samspråka med dem, men samtidigt öppnades en helt ny värld för mig, och plötsligt träffar jag dagligen folk i MIN ålder. I bowlinghallen låg medelåldern på typ femtio, nu har jag folk på mellan tjugo och trettio omkring mig!
Och jag är n00b.
Har något av allt det här med något av det andra att göra? Jag vet inte. Maybe it has, maybe it hasn't. Jag försöker bara än en gång reda ut allt det som är jag och som jag är. Kanske vill jag göra det hela för lätt för mig? Jag försöker definiera min personlighet genom att svara på surveys, genom att skriva listor, genom att namndroppa musik och filmer, men jag tror att egentligen får varken ni eller jag en klarare bild av mig på grund av detta.
Får se ifall jag klurar mer ikväll. Jag känner mig inspirerad idag, märkligt nog, och det finns tusen av knappar att trycka på.
En vacker dag kommer jag att vakna och verkligen speak up. Säga (skriva) precis vad som faller mig in, dela med mig av saker jag egentligen borde hålla för mig själv och sedan några dagar senare ångra mig. Jag har väldigt lätt för att råka öppna käften för stort och berätta saker som folk måhända har intresse av att höra, men som jag för bekvämlighetens skull borde hålla för mig själv. Man måste ju ha några hemligheter för att framstå som en spännande person, inte sant?
Vad gör då mig till en spännande person? Har jag något att säga i en konversation, eller blir det bara pladder om vädret och tv-program och vad jag tycker om hundar? Faktum är att jag faktiskt har en del roliga saker att berätta, tro det eller ej. Jag har inte samma förmåga att berätta en historia på ett fängslande sätt som min morbror, bror och far har. Jag är som min yngste bror: Kanske har vi roliga saker att säga, men vi är banne mig inte bra på att roa publiken och underhålla med vad vi har att säga. Snarare blir folk obekväma i närvaro av våra desperata försök att vara intressanta...
Jag tycker om sena diskussioner på msn med Smege. Jag roas av att snacka WoW med Caroline. Jag blir glad när Viktor kommer online och är social. Jag trivs med att skicka och ta emot eBaylänkar från Ida, jag kvittrar glatt när jag diskuterar Dschinghis Khan och goffnezz och pojkar med Amanda, och de dagar då Mjukis är social mot mig ler jag som en toka. Ibland dyker Piipi upp och fåglar sig, ibland får jag märkliga förslag från Grency och inte sällan vill Ricard ha ljudkonversationer med mig. Då och då har jag Greg på tråden och skrattar åt hans skumma försök att få mig att komma på besök. MSN - så mycket folk, så mycket tid, och ni är mina allihop!
...men samtidigt tappar jag mer och mer förmågan att socialisera IRL. Jag får svårare och svårare att interagera mot människor jag träffar på tåget, i skolan, på caféer och i butiker. I brist på smileys och i en akut närvaro av betraktande ögon blir jag nervös, pladdrar om allt och inget och sällan förstår folk ändå vad jag vill ha sagt iochmed min dialekt. ...jag har aldrig varit bra på ögonkontakt.
När jag slutade jobba fanns inte längre möjligheten att dag ut och dag in träffa nya människor och samspråka med dem, men samtidigt öppnades en helt ny värld för mig, och plötsligt träffar jag dagligen folk i MIN ålder. I bowlinghallen låg medelåldern på typ femtio, nu har jag folk på mellan tjugo och trettio omkring mig!
Och jag är n00b.
Har något av allt det här med något av det andra att göra? Jag vet inte. Maybe it has, maybe it hasn't. Jag försöker bara än en gång reda ut allt det som är jag och som jag är. Kanske vill jag göra det hela för lätt för mig? Jag försöker definiera min personlighet genom att svara på surveys, genom att skriva listor, genom att namndroppa musik och filmer, men jag tror att egentligen får varken ni eller jag en klarare bild av mig på grund av detta.
Får se ifall jag klurar mer ikväll. Jag känner mig inspirerad idag, märkligt nog, och det finns tusen av knappar att trycka på.
Ich, mich, mir
Ännu mer skitviktig information:
Jag tycker att Astrid Lindgren är fett överskattad.
Jag blir sur om jag får för lite uppmärksamhet, och jag blir rädd när jag får för mycket.
Jag fattar inte varför jag har haft minst 50 besökare om dagen den senaste veckan.
Jag brukar ibland försöka lista ut hur män på tåget ser ut utan kläder.
Jag dömer alltid folk efter utseendet. Dock kan jag ändra uppfattning om dem.
Jag är trött på supersnygga killar. Been there, done that, och det var inget bra.
Jag hatar waps. (wannabejapaner)
Jag tycker att det är jättejobbigt med hemligheter.
Jag skvallrar dock aldrig.
...jag skvallrade dock ett antal gånger när jag var liten och gapig och barn.
Jag är extremt intolerant mot otrohet.
Jag förstår inte varför kvinnor inte lämnar sina män efter första slaget. Eller tvärt om. What's up with that?
Jag är jättebra på att lura folk att jag är trevlig.
Jag är inte alls lika rolig i verkligheten som folk verkar tro att jag är.
Jag är i stort sett alltid en besvikelse.
Jag tycker om att sova tätt intill folk.
Jag har inte solat på sex år.
Nu skall jag äta. Puss.
Jag tycker att Astrid Lindgren är fett överskattad.
Jag blir sur om jag får för lite uppmärksamhet, och jag blir rädd när jag får för mycket.
Jag fattar inte varför jag har haft minst 50 besökare om dagen den senaste veckan.
Jag brukar ibland försöka lista ut hur män på tåget ser ut utan kläder.
Jag dömer alltid folk efter utseendet. Dock kan jag ändra uppfattning om dem.
Jag är trött på supersnygga killar. Been there, done that, och det var inget bra.
Jag hatar waps. (wannabejapaner)
Jag tycker att det är jättejobbigt med hemligheter.
Jag skvallrar dock aldrig.
...jag skvallrade dock ett antal gånger när jag var liten och gapig och barn.
Jag är extremt intolerant mot otrohet.
Jag förstår inte varför kvinnor inte lämnar sina män efter första slaget. Eller tvärt om. What's up with that?
Jag är jättebra på att lura folk att jag är trevlig.
Jag är inte alls lika rolig i verkligheten som folk verkar tro att jag är.
Jag är i stort sett alltid en besvikelse.
Jag tycker om att sova tätt intill folk.
Jag har inte solat på sex år.
Nu skall jag äta. Puss.
This be me, this be mine:
Skitviktig information:
Jag är 164 centimeter lång.
Jag har gröna ögon.
Jag har är egentligen blond, men låtsas inget därom.
Jag är kär i svenska språket.
Jag läser helst böcker på engelska.
Jag är jättenördig och tycker om att spela D&D.
Jag väger typ sextio kilo. Jag vill väga femtiofyra igen. Femtiofyra är en bra vikt.
Jag har större mage än vad man tror. Jag kan dock klä mig på rätt sätt.
Jag har minst händer i familjen, och är kortast, men har en storlek större i skor än mamma.
Jag är egentligen ganska rik.
Jag har väl kanske ett shoppingproblem, men bara ibland.
Jag älskar skor. Jag har jättemånga skor. Jag använder väldigt få av mina skor. Dammit.
Jag är ganska så kär i Michale Graves. Han är snygg, har läcker kropp och sjunger jättefint.
Jag har en thing för gitarrister. Mina män har i stort sett alla varit gitarrister eller intresserade av att spela gitarr.
Jag har mycket mindre erfarenhet på sexfronten än vad folk tror.
Jag är egentligen ganska blyg, men det döljer jag genom att pladdra frenetiskt.
Jag älskar att duscha. Det är sjukt bra.
Jag vill på allvar bli hemmafru när jag blir stor. Och det ville jag även INNAN Desperate Housewives.
Jag var kär i Turtles, Martin Timell, Orup och Anders Lundin när jag var åtta år.
Jag skulle lätt slå till mig själv ifall jag fick träffa mig själv för tio år sedan. Jag var skitjobbig.
Så. Lägg på minnet så har vi prov på detta om någon vecka! :P
Jag är 164 centimeter lång.
Jag har gröna ögon.
Jag har är egentligen blond, men låtsas inget därom.
Jag är kär i svenska språket.
Jag läser helst böcker på engelska.
Jag är jättenördig och tycker om att spela D&D.
Jag väger typ sextio kilo. Jag vill väga femtiofyra igen. Femtiofyra är en bra vikt.
Jag har större mage än vad man tror. Jag kan dock klä mig på rätt sätt.
Jag har minst händer i familjen, och är kortast, men har en storlek större i skor än mamma.
Jag är egentligen ganska rik.
Jag har väl kanske ett shoppingproblem, men bara ibland.
Jag älskar skor. Jag har jättemånga skor. Jag använder väldigt få av mina skor. Dammit.
Jag är ganska så kär i Michale Graves. Han är snygg, har läcker kropp och sjunger jättefint.
Jag har en thing för gitarrister. Mina män har i stort sett alla varit gitarrister eller intresserade av att spela gitarr.
Jag har mycket mindre erfarenhet på sexfronten än vad folk tror.
Jag är egentligen ganska blyg, men det döljer jag genom att pladdra frenetiskt.
Jag älskar att duscha. Det är sjukt bra.
Jag vill på allvar bli hemmafru när jag blir stor. Och det ville jag även INNAN Desperate Housewives.
Jag var kär i Turtles, Martin Timell, Orup och Anders Lundin när jag var åtta år.
Jag skulle lätt slå till mig själv ifall jag fick träffa mig själv för tio år sedan. Jag var skitjobbig.
Så. Lägg på minnet så har vi prov på detta om någon vecka! :P
Honeybunny.
Smege konfronterade mig med en äldre version av mig på MSN för någon timme sedan, och det fick mig att fundera lite. Jag har själv inte märkt av min stegvisa förändring; men då jag inte har träffat honom allt för många gånger fram tills nu när jag flyttat ner hit så är det kanske tydligare för honom att jag är annorlunda nu, sex år senare? (för det är väl sex år sedan vi lärde känna varandra, Smegnus?)
Å ena sidan har jag ju faktiskt blivit vuxen. Jag har inte längre samma behov av att hävda mig eller sticka ut (läs: bete mig som en helgonfjortis) och jag har heller inte samma urge to kill. Jag har helt enkelt stadgat mig i verkligheten, blivit en i mängden och slappnat av. Kanske är det bra, kanske är det dåligt. För tillfället nöjer jag mig vid det, dock. Jag är för hösttrött för en revolution just nu, så jag får ta det till våren istället.
Å andra sidan har jag konfronterats med en hel del saker de senaste åren som mer eller mindre gjort sitt till för att bryta ner mig på olika sätt. Jag hade en pojkvän som var otrogen mot mig. Jag hade ragg som jag hade sex med ett par gånger, för att sedan bli kallt avspisad, ignorerad och nästan kört på porten (fram tills i somras, då han var kåt och ville ses igen, lol. AS IF!) Jag har kastat mitt hjärta på folk för att få det trampat på. Och jag känner att väldigt mycket av mitt djävlaranamma faktiskt försvann iochmed Annas död. Jag har fortfarande svårt för att bete mig rätt och riktigt, för jag hänger upp mig på smådetaljer. På sätt och vis har jag svårt för att blicka framåt, och vill hellre stirra mig tokig bakåt.
Jag tror att det är en väldigt bra sak för mig att jag flyttade av ön, och numera står här i Skåne på mina egna fötter. Som sagt; under min blixvisit hemma, efter fem veckor här nere, så tyckte sig pappa märka en skillnad i mig, en positiv skillnad åt det vuxna hållet. Kanske är det ett led i att jag inte längre behöver hävda mig?
Jag har tänkt så många gånger att jag ju faktiskt vill ha tillbaka henne; om än så bara delar av henne - den Carina jag var fram till studenten. Den vuxna pizzabagar/svenskstuderande Carina har för mycket på sitt fat för att orka vara rebellisk, bitsk och modig längre. Och jag undrar faktiskt varför?
Jag tror att jag behöver gå ut en kväll och mucka gräl med folk, och se till att VINNA. Eller så försöker jag kanske ha en intellektuell debatt med någon, där JAG företräder något av de intresseområden jag har - min hemmaplan, så att säga.
Eller så ser jag helt enkelt till att få lite sex, så att jag kan slappna av sedan. (sade jag det högt? oops.)
Jag får väl försöka hitta fler och fler drag av barnet i mig igen. Skrämma undan hon den där vuxna lite, och se till att vara barnslig och dryg igen. Vem vet, kanske är det precis vad jag behöver för att vakna till lite?
Nåja, innan jag går ut på gator och torg och bråkar åt höger och vänster så skall jag i vilket fall som helst klara min grammatiktenta. Sedan kan jag vara hur djävla kaxig jag vill, för då VET jag att jag är bäst! :p
...det här blev väldigt seriöst. Förutom den biten om sex, men den var nog ganska seriös också. Eh. Ja. Nu skall jag plugga och sedan sova, tror jag. Det här är typ mitt tionde inlägg idag, jag är för djävla bra på att spämma min blogg.
Å ena sidan har jag ju faktiskt blivit vuxen. Jag har inte längre samma behov av att hävda mig eller sticka ut (läs: bete mig som en helgonfjortis) och jag har heller inte samma urge to kill. Jag har helt enkelt stadgat mig i verkligheten, blivit en i mängden och slappnat av. Kanske är det bra, kanske är det dåligt. För tillfället nöjer jag mig vid det, dock. Jag är för hösttrött för en revolution just nu, så jag får ta det till våren istället.
Å andra sidan har jag konfronterats med en hel del saker de senaste åren som mer eller mindre gjort sitt till för att bryta ner mig på olika sätt. Jag hade en pojkvän som var otrogen mot mig. Jag hade ragg som jag hade sex med ett par gånger, för att sedan bli kallt avspisad, ignorerad och nästan kört på porten (fram tills i somras, då han var kåt och ville ses igen, lol. AS IF!) Jag har kastat mitt hjärta på folk för att få det trampat på. Och jag känner att väldigt mycket av mitt djävlaranamma faktiskt försvann iochmed Annas död. Jag har fortfarande svårt för att bete mig rätt och riktigt, för jag hänger upp mig på smådetaljer. På sätt och vis har jag svårt för att blicka framåt, och vill hellre stirra mig tokig bakåt.
Jag tror att det är en väldigt bra sak för mig att jag flyttade av ön, och numera står här i Skåne på mina egna fötter. Som sagt; under min blixvisit hemma, efter fem veckor här nere, så tyckte sig pappa märka en skillnad i mig, en positiv skillnad åt det vuxna hållet. Kanske är det ett led i att jag inte längre behöver hävda mig?
Jag har tänkt så många gånger att jag ju faktiskt vill ha tillbaka henne; om än så bara delar av henne - den Carina jag var fram till studenten. Den vuxna pizzabagar/svenskstuderande Carina har för mycket på sitt fat för att orka vara rebellisk, bitsk och modig längre. Och jag undrar faktiskt varför?
Jag tror att jag behöver gå ut en kväll och mucka gräl med folk, och se till att VINNA. Eller så försöker jag kanske ha en intellektuell debatt med någon, där JAG företräder något av de intresseområden jag har - min hemmaplan, så att säga.
Eller så ser jag helt enkelt till att få lite sex, så att jag kan slappna av sedan. (sade jag det högt? oops.)
Jag får väl försöka hitta fler och fler drag av barnet i mig igen. Skrämma undan hon den där vuxna lite, och se till att vara barnslig och dryg igen. Vem vet, kanske är det precis vad jag behöver för att vakna till lite?
Nåja, innan jag går ut på gator och torg och bråkar åt höger och vänster så skall jag i vilket fall som helst klara min grammatiktenta. Sedan kan jag vara hur djävla kaxig jag vill, för då VET jag att jag är bäst! :p
...det här blev väldigt seriöst. Förutom den biten om sex, men den var nog ganska seriös också. Eh. Ja. Nu skall jag plugga och sedan sova, tror jag. Det här är typ mitt tionde inlägg idag, jag är för djävla bra på att spämma min blogg.
När jag var liten...
(Jag skall bara ranta lite här, så skall jag knalla till affären sedan)
När jag var liten hade jag ganska bestämda åsikter om det mesta. Jag hade bestämt att jag aldrig någonsin skulle färga håret, plocka ögonbrynen, börja dricka, röka, knarka och en djävla massa andra saker. Well, jag röker inte (av flertalet anledningar, alla giltiga), jag knarkar inte och det mesta andra föll i glömska. Kanske svek jag de ideal jag hade som liten knatte, men å andra sidan är ändå de flesta val jag tagit baserade på MIG och MINA önskemål. JAG ville färga håret (brunt var min första nya hårfärg), JAG ville plocka ögonbrynen (jag var nyfiken på hur det såg ut), JAG valde att börja dricka (när jag var arton och ett halvt, och då bara cider) och jag har alltid varit den avgörande faktorn i alla mina beslut rörande mig själv. Tro mig, jag hade kunnat vara djävligt annorlunda om jag faktiskt givit efter för alla som tjatat på mig under min uppväxt att gör si, gör så, prova cigaretter, prova alkohol, ha på dig tightare kläder så får du killar och så vidare.
När jag var liten tyckte jag att det var jättesnyggt med tandställning, fräknar och glasögon, och jag önskade att jag skulle få det när jag blev äldre. Tja, tandställning hade jag några år, glasögon har jag haft sedan jag var typ elva, men fräknarna fick jag aldrig. Nog bäst så, jag hade förmodlien bara stört mig på dem.
Folk undrar alltid vad man trivs med på sig själv, om man faktiskt har något man är nöjd med trots att man bara gnäller hela tiden. Well, jag tycker bra om följande saker på min kropp: Min rygg, mina ben, mina ögon, mina öron och min näsa. Jag kan inte säga att jag vantrivs så förskräckligt med resten av mig, men let's be honest: Finns det verkligen någon som är hundraprocentigt nöjd med sig själv, som inte skulle vilja leka gud vs. lerklump med sig själv om man fick chansen? Jag skulle aldrig i livet operera mig för att förbättra mig, inte en fscking chans (dels är jag rädd för operationer, och dels så tycker jag att det finns bättre sätt att spendera sina pengar och bättre sätt att skaffa självklänsla)
När jag var liten ville jag bli lång, smal, ha getingmidja, runda höfter och störa bröst. Well... Inte många rätt där inte, haha. Jag är inte så djäkla lång, jag stannade på 164 centimeter. Jag är inte så djäkla smal, jag är ganska normalbyggd. Sure, jag har midja, byst och höfter, men inte på det sättet jag drömde om. Jag har inte det där långa håret jag fantiserade om, jag har inte de gyllene lockarna jag ville ha. Jag vill gärna beskriva mig som liten och bastant, snarare än liten och fragil eller något sådant.
Jag trodde att en kropp i stil med de där de alltid hade i alla böckerna skulle göra så att männen sprang sig fördärvade efter en. Tja, med de få "check" jag fick där har jag inte ens någon som krälar efter mig, så det var en märklig villfarelse.
När jag var liten undrade jag alltid vad folk tyckte om mig. Det undrar jag fortfarande. Jag är inte charmig, jag är inte trevlig, jag är inte snäll. Jag är skitjobbig, och det vet jag. Jag förstår inte varför folk står ut med mig, om jag skall vara ärlig. Javisst, jag kan vara helt underbar när jag väl vill, men för tillfället är jag för rädd för mänskligheten för att våga öppna mig lite för folk.
Jag undrar vad som krävs för att man skall bli modig... Jag har alltid varit liten, rädd och lättskrämd. Jag har aldrig vågat säga ifrån, jag har aldrig vågat stå upp för mig själv, och jag har aldrig vågat försöka ta det jag vill ha. Men... även fast jag vill... hur skall jag våga?
När jag var liten ville jag bli prinsessa när jag blev stor.
Jag saknar den jag en gång var. Den naiva, gulliga lilla som aldrig behövde oroa sig längre än mina armar nådde, och som alltid hade folk som höll om mig när jag behövde det.
Well, detta var inte meningen att låta totaldeppigt, så läs det inte på det viset. Jag försöker bara vara lite rolig på min egen bekostnad här. Jag är inte ett hopplöst fall, tro mig!
Jag må ha blivit annorlunda än jag bestämde när jag var en manipulativ liten snorunge, men jag står för vad jag har blivit och jag har inga planer på att trycka ner mig i dyngan! Jag är Carina, take it or leave it, och kanske är det snart dags för mig att morfa igen. Vi får se.
Over and out, dags att köpa potatis!
När jag var liten hade jag ganska bestämda åsikter om det mesta. Jag hade bestämt att jag aldrig någonsin skulle färga håret, plocka ögonbrynen, börja dricka, röka, knarka och en djävla massa andra saker. Well, jag röker inte (av flertalet anledningar, alla giltiga), jag knarkar inte och det mesta andra föll i glömska. Kanske svek jag de ideal jag hade som liten knatte, men å andra sidan är ändå de flesta val jag tagit baserade på MIG och MINA önskemål. JAG ville färga håret (brunt var min första nya hårfärg), JAG ville plocka ögonbrynen (jag var nyfiken på hur det såg ut), JAG valde att börja dricka (när jag var arton och ett halvt, och då bara cider) och jag har alltid varit den avgörande faktorn i alla mina beslut rörande mig själv. Tro mig, jag hade kunnat vara djävligt annorlunda om jag faktiskt givit efter för alla som tjatat på mig under min uppväxt att gör si, gör så, prova cigaretter, prova alkohol, ha på dig tightare kläder så får du killar och så vidare.
När jag var liten tyckte jag att det var jättesnyggt med tandställning, fräknar och glasögon, och jag önskade att jag skulle få det när jag blev äldre. Tja, tandställning hade jag några år, glasögon har jag haft sedan jag var typ elva, men fräknarna fick jag aldrig. Nog bäst så, jag hade förmodlien bara stört mig på dem.
Folk undrar alltid vad man trivs med på sig själv, om man faktiskt har något man är nöjd med trots att man bara gnäller hela tiden. Well, jag tycker bra om följande saker på min kropp: Min rygg, mina ben, mina ögon, mina öron och min näsa. Jag kan inte säga att jag vantrivs så förskräckligt med resten av mig, men let's be honest: Finns det verkligen någon som är hundraprocentigt nöjd med sig själv, som inte skulle vilja leka gud vs. lerklump med sig själv om man fick chansen? Jag skulle aldrig i livet operera mig för att förbättra mig, inte en fscking chans (dels är jag rädd för operationer, och dels så tycker jag att det finns bättre sätt att spendera sina pengar och bättre sätt att skaffa självklänsla)
När jag var liten ville jag bli lång, smal, ha getingmidja, runda höfter och störa bröst. Well... Inte många rätt där inte, haha. Jag är inte så djäkla lång, jag stannade på 164 centimeter. Jag är inte så djäkla smal, jag är ganska normalbyggd. Sure, jag har midja, byst och höfter, men inte på det sättet jag drömde om. Jag har inte det där långa håret jag fantiserade om, jag har inte de gyllene lockarna jag ville ha. Jag vill gärna beskriva mig som liten och bastant, snarare än liten och fragil eller något sådant.
Jag trodde att en kropp i stil med de där de alltid hade i alla böckerna skulle göra så att männen sprang sig fördärvade efter en. Tja, med de få "check" jag fick där har jag inte ens någon som krälar efter mig, så det var en märklig villfarelse.
När jag var liten undrade jag alltid vad folk tyckte om mig. Det undrar jag fortfarande. Jag är inte charmig, jag är inte trevlig, jag är inte snäll. Jag är skitjobbig, och det vet jag. Jag förstår inte varför folk står ut med mig, om jag skall vara ärlig. Javisst, jag kan vara helt underbar när jag väl vill, men för tillfället är jag för rädd för mänskligheten för att våga öppna mig lite för folk.
Jag undrar vad som krävs för att man skall bli modig... Jag har alltid varit liten, rädd och lättskrämd. Jag har aldrig vågat säga ifrån, jag har aldrig vågat stå upp för mig själv, och jag har aldrig vågat försöka ta det jag vill ha. Men... även fast jag vill... hur skall jag våga?
När jag var liten ville jag bli prinsessa när jag blev stor.
Jag saknar den jag en gång var. Den naiva, gulliga lilla som aldrig behövde oroa sig längre än mina armar nådde, och som alltid hade folk som höll om mig när jag behövde det.
Well, detta var inte meningen att låta totaldeppigt, så läs det inte på det viset. Jag försöker bara vara lite rolig på min egen bekostnad här. Jag är inte ett hopplöst fall, tro mig!
Jag må ha blivit annorlunda än jag bestämde när jag var en manipulativ liten snorunge, men jag står för vad jag har blivit och jag har inga planer på att trycka ner mig i dyngan! Jag är Carina, take it or leave it, och kanske är det snart dags för mig att morfa igen. Vi får se.
Over and out, dags att köpa potatis!
Fröken Jordgubb visar framfötterna!
Ursäkta den dåliga bildkvaliteten. Tog de här bilderna för en kort stund sedan. Vanligtvis har jag inte lugg nedkammad, men jag ville prova något nytt ;)
Enjoy!
Nu skall jag se på Futurama och äta Snickers. Och dricka Festis. Mmm. Festis.
Enjoy!
Nu skall jag se på Futurama och äta Snickers. Och dricka Festis. Mmm. Festis.
Tala är silver, tiga är guld.
Jag är en person som pratar väldigt mycket. Jag babblar när jag är nervös, jag kvittrar när jag är glad, jag snackar när jag är full, jag pratar när jag är nedstämd och jag gnatar när jag är sur. Och på något sätt skapas en vision av mig som går ut på att jag måste vara den som leder en konversation. Så här har det varit länge. När jag var yngre brukade folk ha allvarliga samtal med mig (om mig) när jag varit ovanligt tystlåten: "Är något fel?" "Är du sur?" "Är du ledsen?" - följt av "Du är så tyst!"
Jag vet inte jag. Är det verkligen så konstigt att man ibland vill vila stämbanden, ge den andra personen en chans att vara den drivande kraften i samtalet eller helt enkelt känner att man har slut på samtalsämnen för tillfället?
Jag är väldigt blyg också. När jag umgås med folk jag inte träffar väldigt ofta, eller i större grad: när jag träffar folk för första gången, så sker en av två saker:
1) jag känner mig korkad/(intelligent) underlägsen och får tunghäfta;
2) jag babblar iväg hejvilt. Om ALLT. Jag har väldigt lätt för att prata för mycket om saker folk antingen inte har med att göra, eller saker som folk egentligen inte vill veta. Ju mer ...tja... ju mer ämnet är i behov av att hållas nertystat, desto större risk är det att jag får för mig att det är ett bra konversationsämne.
NEJ, folk vill inte höra allt om min mensvärk.
NEJ, folk skiter fullständigt i när jag hade sex senast.
NEJ, folk tycker inte att mina planer på vilka skor jag skall köpa är så djäkla hett.
NEJ, folk är inte roade av att höra skumma anekdoter utan poäng.
...och så vidare.
En annan sak jag reagerat på är mitt behov av att hävda mig, att framställa mig själv som bättre än alla andra - genom att klanka ner på folk. Skor, frisyrer, smink, kroppsform, kläder - vadhelst jag kan hitta att ha en negativ åsikt om - you betcha, det har jag. "Se vad tjock hon är!" "Är inte den där tröjan illa vald till de där byxorna?" "Kolla hennes hår, hon ser inte klok ut!" och så vidare.
Så. Frågan man kan ställa sig är: Är jag verkligen likeable?
Varför envisas folk med att umgås med mig när jag bara snackar dynga och goja?
Ni upphör aldrig att förvåna mig. Hoho.
Jag vet inte jag. Är det verkligen så konstigt att man ibland vill vila stämbanden, ge den andra personen en chans att vara den drivande kraften i samtalet eller helt enkelt känner att man har slut på samtalsämnen för tillfället?
Jag är väldigt blyg också. När jag umgås med folk jag inte träffar väldigt ofta, eller i större grad: när jag träffar folk för första gången, så sker en av två saker:
1) jag känner mig korkad/(intelligent) underlägsen och får tunghäfta;
2) jag babblar iväg hejvilt. Om ALLT. Jag har väldigt lätt för att prata för mycket om saker folk antingen inte har med att göra, eller saker som folk egentligen inte vill veta. Ju mer ...tja... ju mer ämnet är i behov av att hållas nertystat, desto större risk är det att jag får för mig att det är ett bra konversationsämne.
NEJ, folk vill inte höra allt om min mensvärk.
NEJ, folk skiter fullständigt i när jag hade sex senast.
NEJ, folk tycker inte att mina planer på vilka skor jag skall köpa är så djäkla hett.
NEJ, folk är inte roade av att höra skumma anekdoter utan poäng.
...och så vidare.
En annan sak jag reagerat på är mitt behov av att hävda mig, att framställa mig själv som bättre än alla andra - genom att klanka ner på folk. Skor, frisyrer, smink, kroppsform, kläder - vadhelst jag kan hitta att ha en negativ åsikt om - you betcha, det har jag. "Se vad tjock hon är!" "Är inte den där tröjan illa vald till de där byxorna?" "Kolla hennes hår, hon ser inte klok ut!" och så vidare.
Så. Frågan man kan ställa sig är: Är jag verkligen likeable?
Varför envisas folk med att umgås med mig när jag bara snackar dynga och goja?
Ni upphör aldrig att förvåna mig. Hoho.