Uppdrag: Självdistans

Och oh, så jag roas, men ändå hänförs. Vad arg jag var en gång i tiden, vad mycket jag ville ha sagt!
Jag läser mina gamla diker på Haket.com, tänkte dela med mig lite så att ni också får skratta vuxet och flina i mjugg över mitt barnsliga uppmärksamhetskrävande:


När ingen ser
2003-01-29

Lilla barn, vad skrämmer dig?
I hand bör du hålla den du älskar.
I monstermun är saliven het,
och även de starka slites sönder.

(men så göm dig under sängen)

Täckeskanten fladdrar, vinddrag?
Jag tror du fokuserar på natt.
Så vet du inte att de finns även dagtid?
...det är då de samlar föda.

Oh, kära vän, en kniv hjälper ej.
Måhända skadar du dig själv.
Sov med mammas hand i din,
du vet den ger dig inget skydd.

När ingen ser kommer monstren fram.
De lever i garderobens mylla.
Gror så stilla i barnatankar
livnär sig på tårar och skrik.

(imorgon är du modig)


Kommentarer
Postat av: Elenaria

Det är mer likt sådan poesi av vuxna jag inte orkar bry mig att läsa än Bad Goth Poetry av en emo fjortis! Känn dig lugnad, sötnos ^-^ Prova att leta upp mig på FictionPress.com, sök på Pen Name: Elenaria ^-^
Och titta på Dead Roses, om den ligger där. Oh dear me! säger jag bara. Jag var bara halvseriös när jag skrev den men ack, ändå........

2007-01-11 @ 23:07:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0