The Ghost of Yesterday

Jag tror att det var när jag var typ sex eller sju som jag hade min första sexuellt betingade fantasi. Det var inget jag kopplade samman med sex på den tiden, men det gav ändå en sådan där pirrande känsla långt ner i maggropen. Det kan ha varit tidigare, jag är osäker på tidpunkten. Är det normalt att barn börjar bygga fantasier som är i en vuxens kaliber?

När jag var elva, tolv eller tretton hade jag en av de mest utdragna fantasierna hittills. Jag lyckades bygga upp en story in perfection och sedan gå igenom hela utan att något blev fel. Oavsett vad jag tänker på vill jag alltid gå tillbaka, ändra saker, fixa saker; gör om, gör rätt. Den gången blev det perfekt. Men som yngre tonåring var jag heller inte säker på vad jag skulle göra med fantasin. Den fanns där, den pirrade och kittlade och var rar att minnas ibland, men den förvirrade mig.

När jag var fjorton-femton började det bli mer allvar. Det hela skulle bli mer avancerat, jag var mitt uppe i läsar-åldern och hade tusen idéer jag ville ha med. För mycket av det goda och allt faller platt, för här ville jag hela tiden förbättra, göra om, laga detaljer, och plötsligt försvann hela bilden. Jag redigerade bort allt och kvar blev bara en svart yta.
Min dagbok från den tiden är en aning generande att läsa av två anledningar:
1) Jag var en förbaskad wannabefjortis som skrev vedervärdigt, jag hade SÅ slagit till mig själv som ungdom om jag hade träffat mig själv nu!
2) Jag var så fruktansvärt pilsk. Alla inlägg indikerar en önskan och förhoppning om sex. ALLA. Pojkar hit, tankar dit, pirr i magen dit. Hrm.

Jag är fortfarande för mycket perfektionist för att det skall bli bra. Ibland får jag ett litet fragment i huvudet och tycker att det verkar bra, och vill bygga upp vad som händer innan och vad som händer efter. Och så går allt snett och den lilla idéen försvinner i min stora och allt för krångliga plan.

Jag tycker om fantasier. De är min egen lilla hemlighet, ingen vet när jag målar upp mina små scenarion, ingen vet vilka jag fantiserar om eller ens vad som får det att pirra som mest. Många av de jag fantiserar om är återkommande.
En del fantasier inträffar när jag drömmer. Kan man säga så? Eller är det bara drömmar då? Man vaknar och inser att man just haft en väldigt trevlig dröm.
Ibland råkar jag dock drömma om folk jag inte borde drömma om. Har jag otur är det väldigt verklighetstrogna saker. Ibland har jag väldigt svårt att skilja på dröm och verklighet, vilket innebär att det där som inte alls har hänt kan göra mig fruktansvärt blyg för personen, eller på annat sätt få mig att bete mig annorlunda mot vanligt.

Jag fantiserar aldrig när jag har sex. Jag har aldrig sex med någon annan än den som är i mig just då. Jag ser ingen mening med att föreställa sig att ens partner är någon annan. Jag vet inte ens om det är vanligt att man fantiserar om andra än de man bonkar med while at it?
Jag när en förhoppning om att mina partners aldrig önskat att jag var någon annan när vi har sexat.

En del tidningar och andra forum för sexfrågor och diskussioner verkar vara för att man skall berätta för sin partner om sina fantasier. Jag utgår ju här från att de då menar en fast partner, då många har annorlunda fantasier som kanske inte riktigt passar under en akt med en främling eller nyss träffad bekantskap.
Jag har aldrig känt ett behov av att dela med mig av mina fantasier. Jag har en gång under ett telefonsamtal med Ida diskuterat och insett att vi delar några fantasier med varandra, men utöver det så är det något som stannar mellan mig och migsjälv. Vad skulle min partner få ut av att få veta vad som ibland sker bakom mina gröna ögon? Jag vill inte leva ut mina fantasier, för de är just fantasier och inget annat. Jag vill heller inte veta min partners fantasier.

Jag ville nog inte komma någonvart med det här. Jag ville bara säga att fantasier är sweet :)


En random bild på mig i skogen får illustrera, för det är lite dåligt med bilder här.
Picture unrelated.

Let's talk about sex, baby

Nu djävlar! Nu blir det sexsnack för en kort stund, för sedan skall jag köpa äpplen och chips och så blir jag tjock och då spelar ingenting någon roll. I ALLA FALL, nu tar jag mig friheten att länka till ett inlägg hos Skinhead Barbiedoll bara för att bevisa min poäng eller antipoäng eller vad som helst.

Jag har hört från fler håll att tjejer inte alls är så heta på hela den där bröstgrejen, och jag står helt handfallen inför det, för jag är raka motsatsen. (det här är förvisso sådan där information som jag egentligen inte vill spilla ut till höger och vänster, men ibland måste man ju våga ta bladet från munnen och tala frankt. ytterligare ett steg i min mission att bli en starkare och modigare människa)

Jag är extremt känslig för beröring. Rätt sorts beröring, kan ju poängteras, jag smälter inte direkt av att någon skakar min hand eller liknande icke-sexuella beröringar. Men... om rätt person vidrör mig vid rätt tillfälle så blir jag genast som en kelen kattunge. Drar folk fingrarna genom mitt hår eller över min rygg är jag väldigt nära att  börja spinna. Lägger någon handen på min midja, svank, mina ben eller min mage börjar genast mina Spiderman Senses att plinga för fullt. Och skulle någon avancera under tröjan på mig blir jag tokig.

Ibland skojar jag om det: "Det är bara att ta mig på brösten så är jag ready to go", men jag är ganska allvarlig ändå. Så djävla enkelt kan det faktiskt vara, mina damer och herrar. Därmed inte sagt att det faktiskt fungerar för vem som helst, så få inga tossiga idéer nu. Kommer folk att börja knalla fram till mig och klämma på mig utan anledning lovar jag er en trevlig liten stilettklack på väl utvalt ställe, believe you me in this.

Det krävs en mutual attraction. Är jag inte det minsta pepp på ägaren till handen som plötsligt befinner sig på mitt bröst så blir jag mordisk och förbannad. Är fallet tvärtom ...well... prrrrrr.

Några no-nos: När jag säger att jag är superkänslig så menar jag det. Nipplar är INTE förtjusta i att bli behandlade som om de vore gjorda av sten. Det gör SKITONT på mig, så ...stop doing that. Vill jag ha mina bröst förstörda kan jag ta en sax och sköta det själv, thank you very much. Och när läppar och munnar är inblandat: Snälla, ta det lugnt med tänderna, för det gör OCKSÅ skitont. Så det så.

Det var mina fem cent.
Nu skall jag gå till Coop.

What can sex do for you?

Dagens junkmail:



Sex can add excitement. Det ni!
(jag har tagit bort hans mailadress)


Jag skriver för lite om sex. Jag får klura ut lite smarta grejer och skriva dem här sedan. Så har ni något att se fram emot! ...eller något.

Vi kan köra lite Fråga Zombie! Lämna lite frågor i kommentarsfältet till det här inlägget så får ni pedagogiska zombiesvar sedan!

Zombie om avsaknaden av sex

Vad gör celibat med en människa?

Jag blev sexuellt aktiv när jag var arton och några månader. När jag efter att ha funnit ut att min pojkvän varit otrogen bestämt dumpade honom (jag är en toffel och ursäktar det mesta, men inte fan vill jag dela med mig av MIN pojkvän med någon annan!) gick utan sex i femton månader hann jag gå igenom ganska många stadier. Folk klagar efter en eller två månader utan sex, och jag förstår dem. De första månaderna är nämligen de svåraste, de när man fortfarande minns känslan av en annan människas hud mot sin egen, när man fortfarande minns SEX och vad SEX innebär för var och en som är delaktig.

Efter de första månadernas abstinens och saknad börjar man vänja sig. Det kan gå ett par dagar mellan de tillfällen då man tänker på och saknar sex. Och plötsligt inser man att man faktiskt överlever. Det är inte roligt, och det får en att krympa som person, men man märker ändå av att behovet och begäret av en annan människas kropp mer och mer "försvinner", eller kanske mer "går i ide".

Efter femton månaders celibatleverne blir man väldigt glatt överraskad när man plötsligt inser att man är uppraggad, har en stilig pojkes hand i sin och är på väg hem från krogen i ett ösregn man knappt märker omkring en.

Sedan blev det sex några gånger till, med en annan stilig pojke, och iochmed det uppbrottet som fick mig att må väldigt dåligt gick det hela sexton månader till innan sex inträffade igen.
Andra gången i celibat märkte jag än mindre av det än första gången. Kanske för att jag redan åkt karusellen en gång, och visste vad jag hade att vänta mig?

På något sätt märker man att man lär känna sig själv på nya plan. När andra sexar loss hela nätterna krävs det att man kan sysselsätta sig och sina tankar med annat. Man inser att man kan överleva utan andra människor. Fast jag skulle nog vilja sätta det såhär istället: Man KAN överleva utan att ha någon annans hud mot sin, men vill man?


Andra bloggar om: och