Break a leg

Jag har sovit! Oh vad jag har sovit! Stor lycka att vakna, och inse att man just vaknade. Drömde saker jag inte minns, vaknade som vanligt och var lite kallare av ena sidan kroppen och ville kela intill Nath men armen sov redan så det var ingen idé riktigt. Längtar redan till i natt då jag tänker sova lite till, haha. Tänk vad lite oavbruten sömn kan lämna en aching for more :D

Idag blir det rollspel, imorgon blir det rollspel, och har jag tur har Christian med sig mina tärningar så att jag slipper låna ett par av Nath. Jag föredrar helt klart att spela med egna tärningar, och i synnerhet med de jag har i åtanke; metalltärningar jag fick av Eric i födelsedagspresent för en sisådär tre eller fyra år sedan. Tiden går snabbt :o
Ibland när jag stannar upp för att andas ut lite och se tillbaka längs vägen jag just sprungit så inser jag att jag börjar bli äldre, tiden rinner mer och mer ner genom timglaset och jag hinner få lite ångest över vad jag inte hunnit med och vad jag inte redan fått göra. Sedan skakar jag av mig det (läs: gömmer alla tvivel och frustrationer längst inne i mig, i en liten burk med andningshål i locket) och springer vidare längs min vilda bana. Jag vill ju så mycket mer, men tiden är inte på min sida i det här.

Jobbet igår var för övrigt inte alls så hemskt som jag i förväg bestämt att det skulle vara. Istället hann jag i relativ lugn och ro sitta med mina egna kunder, stänga ett par fall, ta hand om andras kunder OCH plocka på mig ett par nya kunder. Bra shit det där :)

Väl hemma införskaffade jag typ åtta nya mounts till Ghoul, hon blev Stablekeeper (eller är det Stablemaster det heter?) och försökte sedan göra lite planer för hur jag skall komma upp i de där 50 mounts jag behöver ha till slut för att få min drake... Hm... Vi får se hur jag gör med det där :P
Efter mountjakt så åt vi mat och sedan såg vi Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull, en film som var så outhärdligt lökig att jag bara vill gnaga av mig armen och springa därifrån... ja, fram tills vi lyckades få igång Rifftrax-spåret till. Då satt vi där och skrattade glatt åt en man som en gång var en ungdomsförälskelse och idol. Snacka om att ta ett steg för långt när man längre inser att franchisen inte fungerar med en skådespelare som är typ 30-40 år för gammal... Inte när det gäller Indy, tro mig.


Ung och sexig vs. Gammal och bräcklig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0