Zombie - Devouring brains since 1984

Jag hittar inte mitt satans pass. Jag börjar snart gråta. Idag är inte alls en bra dag och jag vill bara krypa in under min madrass och stanna kvar där. Mina knickers är borttappade av posten, och även om de dyker upp kan jag inte hämta dem. Därmed är min outfit förstörd. Och det spelar ingen roll, för jag kommer ändå inte att få komma in på Vogon för de kommer att legkolla och då kan jag inte styrka att jag är tjugotre. Eller ens att jag är jag.

Jag vet inte vad jag skall ta mig till. Jag börjar få panik. Passet måste ju vara NÅGONSTANS men jag har inga krafter
att leta efter det längre. Jag håller på att stressa sönder mig, det är inte bra.
Jag vill bara få hitta mitt djävla pass, jag vill så gärna få gå ut på lördag. Annars har jag lagt ut skitmycket pengar på en outfit jag inte kan använda, och de pengarna hade jag kunnat köpa mat eller något för istället i så fall.

Skall ut och rota lite i hallen. Annars finns det inte. Vad gör jag då? Ringer polisen och säger att någon kanske knallar runt och låtsas vara mig?

Allt bara går åt helvete. Jag kan fortfarande inte använda Lilla Gumman för att jag förstörde tangentbordet; Jag har helt omotiverat gått ner sex kilo på typ fem veckor; Mitt pass är borta och det ställer till fler problem än jag orkar reda i; Jag har börjat känna mig förföljd.

Jo, förresten, tentaresultat idag: Jag körde. Det var förväntat, men idag är ingen bra dag att få reda på det. Tro mig.
Idag är ingen bra dag för NÅGOT.