Come, come on down, down
Är man modig eller dumdristig om man ger sig in i något trots att man känner till konsekvenserna? Jag har trotsat ett tydligt uttryckt önskemål, närapå krav, och ändå mår jag bra och känner mig stark. Jag vet inte jag. Gräver jag gravar för mig själv, eller har jag tagit ytterligare ett steg mot ett starkare jag?
Problem kommer att uppstå på ett sätt eller ett annat, och jag är väldigt medveten om det. Jag borde oroa mig, jag borde vara ångerfull, men ändå känner jag mig ...trygg. Jag har det jag behöver.
Jag vet bara att jag kommer att sakna.
Jag saknar alltid.
Problem kommer att uppstå på ett sätt eller ett annat, och jag är väldigt medveten om det. Jag borde oroa mig, jag borde vara ångerfull, men ändå känner jag mig ...trygg. Jag har det jag behöver.
Jag vet bara att jag kommer att sakna.
Jag saknar alltid.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ska man springa genom ett minfält är det bra att ta stora steg.
Postat av: Zombie
Mina steg är gigantiska, just watch me!
Postat av: Elenaria
Well, det är din vilja, ditt liv, och om folk försvinner för att du gör som du vill eller tycker som du tycker (och inte som de vill eller tycker), låt dem inte gå, visa dem dörren och ge dem en spark i arslet ut istället!
Postat av: Zombie
Elenaria: Och kan du tänka dig att båda två har påpekat att jag är mycket mindre självsäker nu än för något år sedan? Jag känner mig starkare. Jag tar risker, jag vågar stå för vad jag tycker, jag vågar vara något. Jag tar plats, jag grälar när det behövs och jag kramar när jag vill. Varför anses jag vara mindre inuti nu än nyss? :/
Trackback
