Arbeit macht Frei

Förtvivlan börjar ebba bort. Hungerkänslorna också. Allt löser sig bara man är tålmodig.
Jag har skrivit halva uppsatsen. 2,5 sidor kvar, sedan kan jag göra annat. Spela WoW, diska, köpa mat, städa... Jag måste komma på ett eller två ämnen till så går det snabbt. (nu skriker magen igen, döda henne)

Inget tentaresultat än. Det är bara jag och Lotta som gjorde omtentan, varför tar det två veckor att rätta två uppsatser? I så fall borde resultatet dyka upp imorgon, enligt standard. Jag vill ju veta! Jag misstänker ju storligen ett UK, men jag vill ändå se det svart på vitt så att jag slipper hoppas. Jag är bäst i världen på att hoppas, tro mig. Jag lurar mig själv hela tiden, lägger ut små hemliga snaror och gräver fallgropar och bakar små muffins med gift i, och sedan blir jag lika förtvivlad varje gång det går åt skogen. Att jag aldrig lär mig! Jag är Sveriges naivaste zombie, tro mig.
Ibland gör det mig ju ändå glad. Ibland är det fint att gå runt och tro att man kan något och att folk är bättre än de är och att allt är perfekt. Det är dock inte alls lika fint när man gång efter annan får skrivet sig på näsan att man hade FEL FEL FEL.

Ohwell.

Jag undrar om jag har bröd hemma?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0