Zombie: HUNGOVER
Jag är lite bakfull, djävligt trött, en aning hungrig men orkar inte fixa något att käka, samt trött på att folk ignorerar mig. "God morgon" säger jag till mamma och pappa och inte en enda av dem verkar reagera på att jag ens finns. Så då ignorerar jag väl dem också då, varför skall jag alltid vara den som skall få saker att fungera?
Tusen vänner online på MSN, men alla är sådana där jag måste peta på för att de skall vilja prata och jag har inget att säga idag. Det har tyvärr aldrig de heller, så ni kan ju tänka er vilka vackra konversationer vi har just nu. Inte.
Jag vet inte varför jag är så gnällig just nu. De senaste dagarna har varit en pärs för mina nerver och mitt humör, och jag tror att jag blir på bättre humör när jag kommer av min ö. Och kanske samtidigt inte. Vissa upptäckter har fått mig att känna mig en aning avig mot mitt Skåne också, och jag orkar inte ens försöka diskutera saken med berörda parter eftersom de, de facto, skiter i hur jag uppfattar dem eller inte. Det är det klassiska "Har du ett problem med mig så är det ditt problem" och förmodligen slutar det bara med att jag förlorar vänner.
Jag har ju ändå lärt mig den hårda vägen att inte så många faktiskt orkar bry sig om mig när jag mår dåligt. Jag minns t.ex. helgoninlägg jag skrivit där jag försökt kräkas upp allt jag har inom mig, och inte en djävel kommenterar eller frågar om de kan hjälpa eller ens skickar lite omtanke. Så jag vet att ingen vill lyssna, ohyes. Ni behöver alltså inte oroa er, jag skall inte skriva mer om det här nu.
Istället kan vi försöka njuta av att solen skiner idag och det nästan är varmt. Och så självklart av att jag får åka hem imorgon, och därmed lugnar ner mig lite!
Jag lyssnar! Men vad kan jag göra? Jag kan ju skicka den här kommentaren, så jag gör det.. Om jag kan göra något annat så säg baar till. Påskkramar & sånt där kycklingaktigt på dig!
Adda förresten gärna mig på [email protected] om du e güllig. :) är sällan inne på MSn men då jag är det söker jag oftast vettiga kontakter att prata med, jag tror du kan va vettig :)
Mm, kyckling ;)
Jag addar dig! Så kan jag skicka konstig musik till dig sedan! Jag skickar alltid musik till alla, men ingen uppskattar det jag skickar, haha ^_^
Det kan vidare vara så att de flesta människor har slagits blågula av insikten att man inte kan hjälpa andra, bara sig själv.
...Och när man inte orkar diskutera saken med berörda personer för att de skiter i hur man mår, då har man själv börjat skita i att lösa konflikten.
Magnus: Folk kan faktiskt hjälpa andra genom att förklara varför de beter sig som de gör mot en. Det skulle i alla fall hjälpa _mig_ att veta varför vissa är som de är och inte.
Men jag orkar inte bry mig längre. Tycker folk att jag är ett pucko så är jag väl det då.
...för övrigt är folk för det mesta djävligt dåliga på att berätta hur de mår och vad man kan göra för att få dem att må bättre. Jag själv är uppenbarligen aldrig rätt person att prata med, eftersom det jag försöker trösta med aldrig någonsin hjälper. Jag kan ju inte rå för att jag är fel.
Syftar du på något speciellt nu?
Nej, jag menar bara att ingen brukar berätta för mig när de mår dåligt för att de inte vill ha min hjälp. I alla fall är det slutsatsen jag drar av det...
Det kan ju också vara så att folk inte vill tynga ner andra.
Också kan det vara så att vissa personer är bättre på att hjälpa än andra.
Eller att vissa personer berättar vissa saker för vissa....
Finns flera möjligheter, det enda som är säkert är att du inte mår bättre av att hänga upp dig på det.
Hm, jag tror att jag kanske missförstod ditt första inlägg. Jag skall filosofera över saken lite.
En del saker har jag dock svårt för att inte hänga upp mig på. Jag är ju som jag är, på gott och ont.
