Zombie - Devouring brains since 1984

Det finns en del saker jag är känd för. Jag har ingen balans whatsoever, petar man på mig ramlar jag omkull. Jag kan somna när som helst och hur som helst och vaknar inte no matter what. Jag kan prata tills folk går ifrån mig i ren panik. Och så är jag ganska klumpig. Sistnämnda är en sak jag har haft nackdel av på jobbet, minst sagt. Jag är bra på att skada mig själv, om man så säger.
De mest minnesvärda skadorna från min tid som pizzabagare är som följer:

1. Det L-formade ärret jag har på min handled efter att jag råkade lägga emot den på en kaffebryggare som stått igång på högsta värme i tretton timmar. Det tog ett par dagar innan det slutade brinna i armen på mig, men nu har ärret börjat blekna så jag slipper gå runt med ett osexigt L på armen. Jippie!
2. Allehanda blåmärken på lår och höfter efter att jag alltid lyckas springa rätt in i a) dörrposten mellan köket och kassan eller b) handfatet i köket. Exempelbild på dörrpostblåmärke och exempelbild på handfatsblåmärke. (blixten har förtagit en stor del av det knallgullila på sista bilden, blåmärket var värre än det ser ut!)
   
3. På min högra handled finns fortfarande kvar ett ärr efter den gången då jag skulle fritera en djupfryst panerad rödspätta. Folk är dåliga på att ställa in saker i frysen så de tinar upp och fryser sedan fast i varandra. Jag var tvungen att få isär två elaka rödspättor, de lossnade snabbare än jag trott och jag råkade dra ena rödspättan över hela min handled som genast började blöda. Tänk er att sandpappra handleden, så har ni nästan koll på vad jag gjorde.
   
4. Då jag är överkänslig mot mjöl börjar jag alltid nysa av att baka pizza. (ja, skitsmart att jobba som pizzabagare då, inte sant?) En av de värsta nysattackerna fick mig att ta mig utomhus för att få syre och kunna sluta nysa. Jag satte mig på ett gäng lastpallar men nös så kraftigt att jag föll av, vilket jag då tyckte var fruktansvärt roligt, så jag sprang in och ställde mig bakom köksluckan för att berätta för min bror. Han stod i kassan, så jag stod där och småfnissade lite för mig själv medan jag väntade på att han skulle bli klar med kunderna. Sedan nyser jag igen. Kraftigaste nysningen EVAH. Jag viker mig nittio grader av kraften, och slår därmed pannan stenhårt i stålbänken framför mig. PANG! Jag blev jätteyr men samtidigt oerhört road, började skratta tills jag grät och satte mig ner på golvet för att inte svimma. När min bror äntligen kom bort till mig satt jag och hulkade med en bula stor som ett ägg i pannan. Jag slutade nysa, i alla fall.
5. Jag har fått fritösolja och kokande stekfett på händer, armar och i ögon ett antal gånger. Det gör ont.
   
   
   

Nu kommer jag inte på fler roliga skador jag haft för mig, så nu skall jag berätta om kunders och arbetskamraters skador istället.

1. Pablo brände upp hela handleden på pizzaugnen. Hans brännsår var lika stort som en av mina händer, och eftersom det var innan jag fått lära mig baka pizza så jag kunde inte byta av honom. Har man bränt sig vill man INTE stå i närheten av en 300 grader varm pizzaugn, tro mig.
   
2. Roffe skulle plocka upp ränngrindarna åt en familj på en bana, men hittade inte krokredskapet. Därmed fick han för sig att det var en jättebra idé att dra upp ränngrinden med SITT FINGER, vilket vi absolut inte under några omständigheter får lov att göra. Det slutade med att han klämde sönder fingret och fick åka ner till akuten och sy. Snyggt jobbat.
   
3. Kunder uppmanas när de skall köra Laserdome att INTE springa, eftersom rökoljan gör golvet livsfarligt halt och det är inte alls bra att ramla omkull i en lokal där allt är trä eller sten. Pappa hade en grupp ungdomar som skulle köra därnere, och sade åt dem att inte springa. Nej nej, sade de, öppnade dörrarna, gick demonstrativt in - och började springa. Innan spelet ens hunnit komma igång kom en snubbe ut med spräckt ögonbryn, för det första han gjort var att springa rätt in i väggen. SMART.
   
4. En sak som fick mig och Berndt att skratta så mycket att vi var tvugna att gömma oss var när det kom en far och en son och spelade bowling hos oss en sommar. De skrev in sig i datorn som "pappa" och "Emrik" och jag och Berndt kom fram till att Emrik nog är det fulaste namnet någonsin. Sedan skulle de spela. Pappa slår, allt går bra. Emrik skall slå, men har inte alls fattat att man INTE SKALL SPRINGA UT PÅ HALVA BANAN, så ungen gör en bakåtvolt och slår bakhuvudet stenhårt i banan. Jag springer ut i köket, Berndt springer in i bowlingbåset, och där står vi tills vi slutat skratta. Förlåt, men det var ju roligt.