I miss you so bad
I vilket fall som helst så koncentrerar jag min kärlek på Anna idag. Saknar henne fortfarande så mycket, det finns fortfarande så otroligt mycket jag vill säga och göra. Det blir lättare månad för månad, men det blir aldrig lätt. Hon finns ju alltid där. I mitt hjärta, på min vägg, i mina tankar.
Älskade syster.
<3 <3 <3 <3 <3 <3
Anna var... en syster som dog? Kan sort of relatera till det. Efter ett tag slutar det göra smärtsamt ont och går över till att det känns rätt att det gör lite ont när man tänker på personen. Att man kommer ihåg den och bär den med sig. Ingen försvinner, folk blir bara mindre... substansiella.
Japp, min storasyster som gick bort 19:e juli 2005.
Ja, exakt. Saknaden gör inte längre ont eller får mig att kvävas, men den är ändå väldigt påtaglig. Det dyker upp fler och fler saker jag vill berätta för henne och så...
Ach, jag vill mest be om ursäkt men det går inte längre. Well well, folk man bär med sig. Prova berätta det för henne någon gång. Jag berättar om mitt liv för min frånvarande barndomsvän lite då och då, det känns... lättare sen.
Jag brukar tänka sådär "Det här skulle jag så gärna vilja prata med Anna om" men sedan vet jag ju innerst inne vad hon skulle säga och tycka och då känns det bättre igen. Min syster var en svår människa, helt utan gråskalor. Allt var svart eller vitt för henne, och hon blev diagnoserad Borderline, vilket jag efter att ha läst in mig lite på kan förstå varför. Ändå vet jag hur hon skulle ha svarat, det är lite lustigt. :)
Ach, man hanterar saknad olika förvisso, men det låter som att du hanterar det konstruktivt i alla fall. Jag gillar iofs tanken på att man blir internaliserad i människorna man brydde sig om. Ett slags odödliggörande.
Så länge de som uppskattar en lever vidare kan man aldrig försvinna :)
Jag är mest rädd att jag skall tappa bort minnet av hennes röst och skratt och sådana saker...
Finns det inga videor eller dylikt?
När en vän till mig dog för sju år sedan
så ringde jag upp hans mobilsvar och spelade
in. På något sätt var det bara så utmärkande för honom. Men finns det inget sånt?
Hoho, kom precis på hur konstigt det är att en semi-total främling börjar fråga ut en om ens nära frånvarande. Sorry about that ;)
Nej, vår familj har aldrig haft ork för sådant :P
Det är ingen fara ^^ Jag säger till om jag tar illa upp ;D
Vill bara säga att jag känner med dig. Man kan nog aldrig föreställa sig hur svårt det är om man inte själv varit med om det.
allt det där stämmer, min bror tog sott liv för en månad sen. guys i know how you feel
