Ett steg i rätt riktning
Så...
Vad är ditt problem?
Mitt problem är att jag har väldigt lätt för att prata om allt i hela världen, jag kan prata som en dåre om typ allt, utom en sak ...mina känslor. Jag har svårt att visa djupare känslor och jag har väldigt svårt att prata om känslor och problem som rör sig om känsloladdade saker. Jag har svårt att säga "jag älskar dig", jag har svårt för att säga "förlåt" och jag har väldigt svårt för att tala om mitt allra djupaste. Jag vill bli mer öppen och jag vill ha lättare för att våga prata intimt (nära och personligt, alltså, inte snuskprat :p) men folk utan att bli helt förstörd, nervös, blyg och livrädd av det.
Jag kan diskutera känslor och liknande via t.ex. MSN, men aldrig i livet IRL.
Hur kan du lösa det?
Genom att hitta någon jag vågar släppa mina murar för och som utan att göra för stor sak av det kan lyssna på vad jag har att säga utan att döma eller håna. Någon jag vågar lita fullt ut på.
Det är väl lite meningen att det ska vara svårt att prata om känslor, eller åtminstone att det inte ska gå så lätt, då förlorar nog det man säger lite i värde. Och av någon anledning är det alltid svårare att säga något när man verkligen menar det, men man kan ju önska att man var lite bättre på det, själv är jag också helt värdelös. :P
Za Frumi lät intressant så jag kollade upp Vrapogat. Tyckte det började bra, lite Summoning aktigt och sen när "sångarna" kom in blev jag lite skeptisk, speciellt på baby-orkens gnäll. Säkert bättre om man hör hela skivan, men hur man kan dansa till det där förstår jag inte?? :D
Det är ingen babyorch, det är en snaga! :D Mrrrr, svartiskaaaa. <3
Jag är precis likadan som du...tyvärr. Det är dumt att vara så "inåtvänd". Hade en flickvän som jag faktiskt kunde prata med, och det var så skönt. Menmen =)
