All beauty must die

Mätt och äcklad. Suck, jag måste nog sluta äta. Känslan av att vara nyäten och mätt är inte det minsta tillfredsställande, tvärtom blir jag snarast bara illamående. På en skala så ligger det inte så djävla hett till, faktiskt. Min mage är dum och jag orkar inte med den.

Sitter vid datorn och sjunger. Just nu är jag mätt på WoW också, det vill sig inte riktigt det där med att spela. Så jag pausar lite, samlar lite rested, och förhoppningsvis är det till och med någon online nästa gång jag loggar på. Hela grejen med att spela är ju nästan att ha någon att socialisera med samtidigt, i alla fall för mig, och därför känner jag mig bara avtrubbad när jag loggar på och är ensam online hela tiden.

Nu skall jag berätta en WoW-anekdot som förmodligen bara makes sense om man spelar WoW:
En gång var det en rogue som skällde ut mig för att jag inte helat honom så att han nästan dött. Jag påpekade kallt att jag är mage och därmed inte kan hela, och han fräste "Jamen, har du inte First Aid eller?!" och puttrade iväg. Jag blev förvirrad, och är det än idag. Man kan ju också undra varför en mage kan förutsättas ha First Aid, medan en rogue kan glida runt och kräva omplåstring från diverse icke-helande klasser. Dumskalle.

NP: All about Eve - Martha's harbour

You were an ocean wave my love, crashing at the bow
I am a galley slave my love, if only I could find out a way to sail you
Maybe I'll just stow away...

En dag när jag orkar skall jag fortsätta lägga in mystiska historier från mina arbetsplatser i min jobb-kategori. Idag är jag dock som sagt var mätt och äcklad och tjock och då får det vara.
Jag måste komma på hur jag skall lösa det här lilla problemet jag har med att mat gör mig illamående. Knaskropp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0