Uppgång och fall.
Det har varit väldigt mycket känslor på väldigt kort tid.
Ösregn i Lund, stod utanför SoL-centrum i en halvtimme och huttrade innan jag kunde ta mig in. Fick tentan, insåg till min förvåning att jag faktiskt skulle kunna ge tillfredsställande svar på minst fyra frågor, och att orden vi skulle översätta till fonetisk skrift var ganska simpla. Lämnade in tentan en timme efter att jag fick den, kände mig nöjd och hade bra magkänsla - jag tror faktiskt att jag klarar mig. Kanske. Jag hoppas innerligt, och kommer att börja lipa ifall jag får U igen.
Gick ut i regnet igen. Funderade på var jag lagt mitt Skånekort, inser att det ligger i varken fickorna eller väskan. Cyklar till stationen, kollar igenom fickorna och väskan igen - inget Skånekort finns. Alls. Inser att jag måste cykla hem till Kävlinge, men vägen jag och mamma körde med bilen går åt ett håll; tågspåret åt ett annat. Så jag ringde mamma för att fråga hur jag skulle cykla, men så fort jag hör hennes röst börjar jag gråta förtvivlat och vet inte alls vad jag skall göra. Mamma försökte få mig att gå in på pressbyrån eller liknande för att be om att få låna femtio spänn av någon i personalen, eller något sådant. Jag gick in på Skånetrafiken och frågade hur mycket snålskjutsböter går på, förklarar snyftade situationen ...och får ett frikort för 22 timmar av kvinnan i personalen. Jag har aldrig varit med om maken till vackert beteende, det förvirrar mig att det fortfarande finns så genuint snälla människor i världen. Jag tackade och kramade henne, och nu är jag hemma. (d'uh)
Men ...jag är helt uppåt väggarna. Känner mig helt matt efter att jag gråtit, och fortfarande förvirrad över att hon gav mig ett kort, bara sådär. Måste på något vänster lista ut ifall jag kan få tag på pengar till ett kort innan måndag, men det verkar dödsdömt. Kommer att missa föreläsningen på måndag, eftersom jag inte har råd att ta mig in till Lund; jag måste gå på banken och ta ut pengar till ett åkkort först. Får jobba hemma med min övningsbok istället... Synd bara att jag missar sista chansen till SI-möte; jag har inte gått på något av de andra mötena, och jag har en känsla av att det kunde vara bra för mig.
Jag skall lägga mig ett tag, sova en liten stund.
Om någon vill något akut finns jag på mobilen.
Ösregn i Lund, stod utanför SoL-centrum i en halvtimme och huttrade innan jag kunde ta mig in. Fick tentan, insåg till min förvåning att jag faktiskt skulle kunna ge tillfredsställande svar på minst fyra frågor, och att orden vi skulle översätta till fonetisk skrift var ganska simpla. Lämnade in tentan en timme efter att jag fick den, kände mig nöjd och hade bra magkänsla - jag tror faktiskt att jag klarar mig. Kanske. Jag hoppas innerligt, och kommer att börja lipa ifall jag får U igen.
Gick ut i regnet igen. Funderade på var jag lagt mitt Skånekort, inser att det ligger i varken fickorna eller väskan. Cyklar till stationen, kollar igenom fickorna och väskan igen - inget Skånekort finns. Alls. Inser att jag måste cykla hem till Kävlinge, men vägen jag och mamma körde med bilen går åt ett håll; tågspåret åt ett annat. Så jag ringde mamma för att fråga hur jag skulle cykla, men så fort jag hör hennes röst börjar jag gråta förtvivlat och vet inte alls vad jag skall göra. Mamma försökte få mig att gå in på pressbyrån eller liknande för att be om att få låna femtio spänn av någon i personalen, eller något sådant. Jag gick in på Skånetrafiken och frågade hur mycket snålskjutsböter går på, förklarar snyftade situationen ...och får ett frikort för 22 timmar av kvinnan i personalen. Jag har aldrig varit med om maken till vackert beteende, det förvirrar mig att det fortfarande finns så genuint snälla människor i världen. Jag tackade och kramade henne, och nu är jag hemma. (d'uh)
Men ...jag är helt uppåt väggarna. Känner mig helt matt efter att jag gråtit, och fortfarande förvirrad över att hon gav mig ett kort, bara sådär. Måste på något vänster lista ut ifall jag kan få tag på pengar till ett kort innan måndag, men det verkar dödsdömt. Kommer att missa föreläsningen på måndag, eftersom jag inte har råd att ta mig in till Lund; jag måste gå på banken och ta ut pengar till ett åkkort först. Får jobba hemma med min övningsbok istället... Synd bara att jag missar sista chansen till SI-möte; jag har inte gått på något av de andra mötena, och jag har en känsla av att det kunde vara bra för mig.
Jag skall lägga mig ett tag, sova en liten stund.
Om någon vill något akut finns jag på mobilen.
Kommentarer
Trackback
