Nuffror.
Den nittonde har ändå fått en viss innebörd de senaste åren.
Jag blev tillsammans med Patrick den nittonde juli. Jag bad Patrick dra käpprätt åt helvete den nittonde ...maj?
Anna fyller år den nittonde september. Anna dog den nittonde juli. Så... När man helt fridfullt tittar på en kalender och ser att det är den nittonde hajar man ändå till. Inte så att jag känner något särskilt, det är en dag som alla andra, men hjärnan arbetar ändå lite extra med att försöka hantera siffran.
Sedan har jag fobi för 16, 17, 18, 19. Främst för 18. Jag får ångest av att tänka på de siffrorna som pengar. Om jag försöker föreställa mig att vara skyldig någon arton kronor blir jag illamående. Jag skulle långt hellre vara skyldig någon en hundring än arton spänn. Jag vet inte varför, det bara är så.
Mitt turnummer är 3. Eller, tur och tur. Jag gillar siffran tre, och hur den utvecklas: 3, 6, 9, 13, 33, 66, 69, 99.
Siffror är ganska kul. I alla fall när man slipper räkna matematik, matematik gillas icke!
När vi hade haft vår sista lektion i Matte B och därmed i matematik så hade jag, Emma och Hanna fest. Kanske inte direkt fest as such, utan mest ...vi var i en väldigt festlig stämning.
Jag saknar dem, på sätt och vis. Fast mest saknar jag Eric och Leo och veckan innan Irrläror, those were the days!
Nu är det dags att käka lite.
