I höstlig dräkt - Otyg

I ydesnårens huld du speglar furostam
Innerligt du strävar längs källmossen fram
I gryningsfrostens fägring så klar, så kall
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

Ett vildmarkshymnariums fänslangde ton
Sträckes emot skogshuldad vitterstron
Septemberprakten gykker den lövtäckta bäck
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad

I skymningstiden famnas ditt rofyllde sel
Där videskuggor leker i ett skymlande skådespel
Nu töcken åter stiger ifrån bäckflödets härd
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

När vinterliga slöjor sig sänker ned
Och vattenyten hårdnar av kölden så vred
Dock ännu oss du fägnar i islupen prakt
Ur höstlig dräckt, ur höstlig dräckt

De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad

De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad I ydesnårens huld du speglar furostam
Innerligt du strävar längs källmossen fram
I gryningsfrostens fägring så klar, så kall
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

Ett vildmarkshymnariums fänslangde ton
Sträckes emot skogshuldad vitterstron
Septemberprakten gykker den lövtäckta bäck
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad

I skymningstiden famnas ditt rofyllde sel
Där videskuggor leker i ett skymlande skådespel
Nu töcken åter stiger ifrån bäckflödets härd
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

När vinterliga slöjor sig sänker ned
Och vattenyten hårdnar av kölden så vred
Dock ännu oss du fägnar i islupen prakt
Ur höstlig dräckt, ur höstlig dräckt

De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad

De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad



Storm ute. Vågar jag mig ut?
Nu är det i vilket fall som dags för mig att bege mig mot Lund. Mot ...tentan. Jag lurar ingen, jag försöker inte ens lura mig själv: Den här tentan stinker U så att det osar ända hit. Men jag skall göra den ändå. Varför ge sig?
Mina föräldrar är stolta över mig och mitt pluggande, jag tänker inte skita dem på näsan.

SÅ DET SÅ!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0