Ingen djävel kommer att tacka dig när du liv har gått, för all den tid som du så flitigt givit bort.

Halvklar med segt skolarbete. Förberedelserna inför gruppdiskussion gör jag på plats i skolan imorgon, kamratkommenteringen saknar typ fem meningar men det står stilla i min skalle. Jag har redan fått med allt, två gånger om, och jag vill inte ordbajsa hur mycket som helst.

Jag ...urgh, går väl under eller något. Jag vill som sagt inte emotjafsa här, det ger varken mig eller er något (förutom ett gott skratt, I guess, men ibland har man ingen lust att bjuda på sådana)
Jag känner bara att jag behöver få prata med Dig, men jag vill inte såvida inte Du vill. Och Du måste vilja, för annars spelar inte det jag har att säga någon roll. Det kanske det inte har ändå, jag kommer ju ändå att tappa alla mina ord om vi nu någonsin konfronterar saken tillsammans.

Nåväl. Skall försöka flumma ihop några ytterligare vackra formuleringar i min kommentering, och sedan hoppas att jag lyckas få det att fylla ett halvt A4.
Att sitta här och hälla ur mig diverse obegripligheter och halvdana meningar som inte innehåller ens en fjärdedel av vad jag egentligen vill ha sagt gör ingen nytta alls, och stjäl bara tid jag hellre skulle spendera med min bok.

Så. Kvällens sista post, är detta planerat att vara. I skrivande stund har jag 63 unika träffar på min blogg idag, och jag är enormt nyfiken på hur många jag får under morgondagen!

...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0